Fiffilura och jag har precis kommit hem från skogen. Pratade med pappa och kantareller ville han ha. Det är ingen uppoffring för mig att plocka dessa gula åt han. Hundarna måste ändå rastas. Fiffilura ligger alldeles slut platt på golvet och jag bloggar och äter äggmacka.

Jag älskar verkligen att gå i skogen, tyvärr har jag absolut inget lokalsinne och som vanligt snurrade jag till det idag. Jag gick ner på en stig jag kände igen men ganska snabbt kände jag att jag började tappa kollen. Jag hade ett papper i fickan som jag lade ut i en stigkorsning för då tänkte jag att jag vet var jag är. Den korsningen hittade jag ingen mer gång. Ja jag har skräpat ner i naturen men tanken var ju att hitta dit igen och ta med pappret. När Myra och jag var ute innan hon fick ont i benet kunna jag säga: Nu går vi till bilen och Myra som ÄLSKAR att åka bil hittade den alltid. Fiffilura var inte till någon större hjälp när jag typ efter en halvtimme var helt lost. Var är bilen sa jag och hon kom med en pinne, bah. Kom då på att jag har gps i mobilen. Fram med den och börja knappa. Enligt den GPSen stod jag mitt i en sjö! Det som räddade mig den här gången var en annan svampplockare som pekade ut var han sett min blåa bil. Det var inte långt dit. Och eftersom att jag inte vågade gå på stigen utan precis där han pekat så blev det barr i tröjan och pinnar i håret. På vägen fick vi lite belöning i form av det gula guldet. Okej, nu blir pappa glad, jag mår bra och Fiffilura är trött. Imorgon hoppas jag gubben följer med på en tur. Då får vi med oss både Abbe och Fiffilura plus att han istället har ett superlokalsinne.

Jag putsar lite fönster, planterar lite blommor och städar så det ska jag fortsätta med nu. Kram

Vinterhagarna blev klara igår. Phu att slå alla stolp... Vi har plaststolpar runda tjocka vita eländen. En enda behövde jag ha hjälp med. Varför kryper de upp undrar jag? Till det har vi tre eller fyra trådar och vårt aggregat är så starkt att det ibland bränner elrepet. Nu är det fixat i alla vinterhagar. Stängslade också in lite mer bete till Hope och Jesse.

Vemodet har släppt en del men kommer över mig ibland. Tyvärr är jag en sån person som vill att alla ska ha det bästa och glömmer mig själv ibland. Nu hoppas jag att Ylvas huvudvärk släppt för det märktes att hon var sliten igår.

Eftersom det fina vädret ska fortsätta får hästarna fortsätta gå i stora hagen. Vi börjar stödfodra silage till veckan men väntar med flytt till rasthagarna. De har så mycket att göra i den stora hagen och det finns fortfarande massor av gräs.

Idag skulle jag få rida Tanja men igår blev det hundfight mellan Abbe, Fiffilura och katten Skorpan så en svullen blodig tå blev resultatet samt ett stukat finger. De brukar acceptera varandra och katten är helt orädd för hundarna men något, fråga inte vad triggade igång ett bråk. Jag for mellan och med hjälp av dotra fick vi isär dom... Det var den ridningen det. Kanske får jag på mig stöveln om jag trycker. Det märks i hundflocken än att Myra som har högsta plats inte är helt på plats än. De tjafsar när det är matdags och Fiffilura hittar på hyss hon aldrig skulle vågat om mamma Myra var på topp. Tänk vad de har sitt eget utan oss människor som man aldrig märker.

Gubben jobbade i natt och även ikväll. Ensamhetstiden har återkommit och vi har lovat varandra att ta vara på de stunder som finns och göra saker tillsammans. Ingen av oss kan rå för den andras arbetstider, igår tittade gubben på en resa till Glasgow. En kortis, ett dröm mål för mig...

Nä tills vi ses så ta hand om er jag finns här!