Det är vad jag vet att 2014 kommer ge mig.

Vi firar nyår dagen innan...praktiskt när man har djur. Jag tar nyårsaftonskvällen i stallet och morgonfodringen första dagen på nya året. Johan jobbar alltid nyår, han är en hjälte men jag önskar att vi inte behövde ha polis vare sig på jul eller nyår. Tyvärr ser det inte ut så. De första dagarna nu på nya året ska jag dessutom ta tag i deklarationer och bokföring.
En stor anledning till att jag inte vill fira nyår just idag beror också på att det är en dag av saknad. Nyår är mammas födelsedag. Jag tänder alltid ljus här i Enebäck på hennes minnesplats och pratar lite med henne där. Jag vet att hon finns med mig för så länge jag minns så finns hon. Bara så svårt att inte sakna.

Igår firade vi däremot desto mer. Vi åkte långt ut i skogen för där bor det människor jag älskar. Vi är alltid hos dom då Kent är allergisk mot djur... Min kusin Helena är någon jag funnit efter mammas död. Hon finns alltid och jag vill att hon ska veta att jag alltid finns för henne. Vad som än händer... Hon är som min syster jag aldrig fick, vi är så himla lika i massor. Hon är dessutom den bästa kock jag vet. Maten igår var helt suverän. Vi badade tunna i 3 timmar innan det var dags att skjuta raketer. Dotra blev kvar hos dom under natten när vi åkte hem och idag sover Mickis här hos oss. Båda våra döttrar är tretton år och hästtokiga. Ikväll har de ridit tillsammans. Härligt!

2014 kommer att bli året min familj blir fri, fri att utvecklas mot våra drömmar, fria att gå vidare...
Vi ser fram mot att mötas en sista gång, det är det som kvarstår och jag har aldrig varit säkrare på vår seger och frihet.

Kram

Grattis mamma på födelsedagen!

Först vill jag skriva att med 600 unika läsare var det ynkligt med kommentarer. Jag vet hur det är, jag läser en annan blogg, Team Enebäck men inte ids jag kommentera även om jag tycker om mycket de skriver...

Hur som idag är dagen innan riktiga nyårsafton. Vi firar idag tillsammans med min kusin och familj. Varför firar vi idag? Jo vi har fått en ny tradition... Eftersom att nyårsafton är mammas födelsedag har jag absolut ingen lust att fira då. Johan jobbar varje nyår och det gör mig inget. Imorgon firar vi födelsedag med mamma innan han åker till jobbet. Det blir att tända ljus på hennes minnesplats här i Enebäck och åka till pappa en sväng. Om han vill går vi till kyrkogårdens minneslund och minns en stund. Det skapar en sorg... Som håller i sig så imorgonär ingen dag jag känner att jag vill fira nytt år. Vi gör det som alltid idag istället. Att ändra traditioner och göra på annat sätt är för många tabu. För mig är det frihet. Jag gör som jag och min familj känner. Hur känner jag att jag vill göra, inte vad jag enligt alla andra BÖR göra. Det är en av mina styrkor.

Dessutom är det så smidigt att jag kan fodra hästar på nyårsafton och jag brukar ha nyårsdagsmorgon. Malin har den nu men jag ska nog erbjuda mig att ta den...

Gubben står för fyrverkeri. Jag vi smäller! Vi har tre hundar och tio hästar och ingen har någonsin reagerat. Jag tycker synd om skotträdda djur men jag tror vi människor påverkar dom med vår stress. De här ljuslyktorna vi skickar upp istället tycker jag ska bannlysas hellre. Ståltråden i dom landar i skogen och skadar vilda djur som absolut inte har människor som tar hand om dom då de skadas. Nä form för upprop mot papperslyktor tycker jag.

Kusin eller som jag kallar henne systeryster står för maten. Hon är superduktig! Vi brukar äta magens tår o fyra hör, vi spelar spel och skjuter raketer. I år ska jag bjuda på ett rabarbervin jag fått i gåva så det blir till dessert;)

Idag gick vi promenad med hundarna. Fiffilura släpptes och hoppade i bäcken. Hela hunden försvann. Klantfia! Nu ligger hon i köket med en filt över sig. Skruttan, hon trodde nog inte att det var så djupt... Sista badet för 2014!

Nä nu har hårfärgningsmedel suttit klart i håret. Jag var hos Karro 4/12 och idag mätte jag utväxten- 2cm. Alltså hur fort ska ett hår växa? Kram och puss och gott nytt år!

Vad är det som gör att jag bloggar? Varför delar jag mitt liv på internet? Det handlar inte så mycket att berätta för andra. Jag har sedan jag var sju år skrivit dagbok. Under åk 3 skrev jag inget och det berodde på den hemska läraren jag hade då som ringde min mamma och sa att jag hade hemsk handstil och skrev sämre än alla barn i klassen. Inte en rad skrev jag efter det. När jag bytte lärare och fick en helt underbar relation med henne så började jag skriva igen. Jag hade brutit lårbenshalsen efter en ridolycka och låg gipsad från armhålorna ner till fotknölen. Jag hade en liggrullstol vilket gjorde att jag inte kunde vara i skolan. Hon kom hem och hade hemundervisning med mig. Hade hon inte kommit in i mitt liv just då hade jag fortfarande inte skrivit.

Att skriva för mig är att hantera min vardag. I alla familjer finns tragedier, jag är helt övertygad. Många familjer döljer dom bra, så bra att ingen anar något. Så levde jag under hela min barndom. Pappa var så stolt över oss barn och att han lyckats i Sverige. Han har alltid haft en stor önskan om att lyckas och ge tillbaka och har alltid jobbat hårt. Han jobbade dagtid och läste till ingenjör på kvällstid. Vem jag är lik? Mamma höll alltid upp fasaden utåt. En riktig mur som ingen kunde se igenom. Ingen såg min familjs innersta. Jag skrev dagbok. När jag gick högstadiet var det min värsta tid. Hon som är intet skapade skam efter skam för familjen. Mycket bråk och bitterhet fanns inom våra husväggar, inget som syndes utåt. Jag höll mig undan och var med pappa och hästarna. Den kombinationen blev min räddning. Jag kunde likaväl blivit obstinat och börjat ett helgalet liv. Mamma höll upp fasaden. Jag bestämde mig då för att aldrig göra mina föräldrar besvikna. Jag jobbade stenhårt i skolan, var tyst och osynlig hemma medan jag kunde vara jag i stallet. När det blev för jobbigt tillbringade jag timmar i mitt rum med katten Tussi i sängen. Jag skrev och allt finns kvar. Jag har inte läst det efter att jag skrivit det, inte en enda gång men när jag skriver lämnar jag det i skriften och kan gå vidare. Det är som jag lägger svarta saker i en säck som jag sedan knyter igen och ställer undan. Jag skriver inte dagbok längre men bloggen fungerar likadant. Att jag snart har 600! Läsare känns jättebra för jag tänker att kanske hjälper det någon. Att jag som har ett jobb jag älskar, en underbar man och en obeskrivlig dotter skulle ha svåra saker i mitt liv kan ge hopp. Hopp om att alla kan fixa det.

Igår fick vi ett hårt magslag men alla proffs runt mig ser lösningar när det blir svart. Vi har Sveriges bästa runt oss och kommentarerna på FB då jag skrev om magslag och även på min mans reaktioner gör oss starka. Jag skulle vilja be att ni kommenterar här vad ni tycker... Jag läser allt men undrar ofta vad ni som läser tänker, tycker. Snälla ge mig kommentarer här så jag kan få insikt... Kram

Älskar det ordet... Det blir me-dans bli detom man tänker efter och igår var en sån dag. Grejade hela dagen. 4 hästar fixades, Hope red jag och dotra red Tanja. Hope fick en klippning av oönskade hår och rejäl borst, energin var på topp så jag skurade sadelkammaren och lade på ny trasmatta. Härligt! I dag ska jag kolla skären på klippmaskinen och se om övrigt lurv ska falla av Hope.

Medan jag stod på löpbandet hängde jag Ipaden på "styret" och hörlurar i öronen. Jag tittade på två föreläsningar 'à 20 minuter samtidigt. Det är meDANS det.

Kvällen bjöd på god mat och Gladiator. Kom på mig själv med att tänka på varför skitiga karlar som slåss är så snygga. Kanske har med mitt lantlivsliv att göra;). Dotra var med och tittade och vi tog bort textningen då hon hellre lyssnar på engelska. De översätter ju fel ibland ni vet... Bra träning för alla.

Tankarna har annars varit med Karolina i stallet. Hon har en styrka få besitter. Säger inte mer men Karolina om du läser detta finns jag alltid här.

Andra tankar jag har är hos min kusin med familj, finns även för er. Min kusin är den syster jag aldrig haft. Det kan gå ett tag innan vi hörs men jag vet att hon alltid finns där. Jag finns för er alla! Älskar dig!

Nått helt annat...

Vi har nu cementgolv i gången. Jag vet inte vad jag ska tycka. Jag sopar nog gången minst tre gånger om dagen. Jag hatar osopade gångar. Det kommer bli min död. Än har hästarna inte kommit in med snöstyltor så jag har inte sett hur hal den blir. Ljudnivån är högre i stallet. Hmm men snyggt är det när den är sopad...

Linda skulle rida Lydda igår. Hon har tänkt till Linda. Hon har låtit Lydda acklimatisera sig och bo in sig. Lite spring i ridhus, gå ut i hagen osv. Igår var den stora dagen. Om ni tänker er en människa som har ALLT i hästsaker så ser ni Linda. Herren Gud, ibland tror jag jag måste bygga ut för att hon ska få plats. Men kraken någon 130 sadelgjord hade hon inte, blev alltså ingen ridning... Skruttan som hon väntat. Tyckte synd om henne. Jan däremot lät glad när han skulle få åka till hästaffären idag:)

Jag är inte så glad. Jag ska till klädaffärer idag. Jag hatar det! Handlar typ aldrig saker eller kläder till migsjälv. Handlar på nätet ibland. Dotra däremot älskar kläder och klädaffärer. Idag ska hon shoppa loss med en stackars mamma. Jag är så glad för Johan gillar att handla kläder så han brukar åka med henne. Jag har åkt till Marieberg köpcenter ibland men då har Wilma varit med eller någonannan kompis så jag sluppit engagera mig. Jag har köpt lite till djuren då. Men idag ska jag alltså ut och det är behövligt, behöver byxor...

Mina julklappar var toppen alla. Hemmastickade ullvantar, stoooor kopp från dotra till morgonkaffet och en bok samt underkläder av gubben. Boken är den där 50 nyanser av honom. Underkläderna tror jag matchar boken hehe. Härliga älskade Johan.

Efter shoppingen blir det stall och ridning. Ska fodra lunch med.

Johan jobbar hela dagen så honom får jag sakna till ikväll. Visst är det konstigt... Vi har varit tillsammans hur länge som helst. Gifta i 13 år och fortfarande får jag glada känslor i magen nu när jag tänker på han. Han är den tryggaste, snällaste, bästa pappan, empatiskaste, roligaste, intensivaste... Orden räcker inte men han är mitt allt. När jag ser han och pappa tillsammans och hur de skrattar ihop och hur Johan hjälper pappa blir jag varm. Tillsammans har vi skapat vår dröm och jag älskar den och honom så oändligt mycket.

Nä dags att utmana mig själv, mot affärerna. Hörde på tv att idag stjäls det som allra mest kläder i handeln. Watch out alla tjuvar för jag tvekar inte att sätta dit er. Jag har lärt mig att mitt är mitt och ditt är ditt. Det har han på bildens ett till. Kram!

Allt man velat och önskat...

Julafton blev bra! Pappa firade hos oss med skinka, glögg, paket och mys. Vi satt i soffan... Jag lutade mot pappas bröst. Så satt vi alltid när jag var liten. Ofta lyssnade jag på hans hjärta och var rädd att det skulle stanna. En liten tjej var jag då och nattlinnet draget runt knäna. Pappas trygga arm runt mig. Det fick jag återuppleva igår. Jag kände mig precis lika liten och lika rädd att hjärtat skulle stanna. Men samtidigt så underbart. " Det blir bra" säger pappa plötsligt klockrent. Ja vad menade han, jag vet att han hade samma minnen som jag. Trygga stora pappa.

Efter att han varit hos oss ringde jag Solbringen och de berättande att han vilat länge så han var nog trött av allt julmys. Jag berättade i telefonen för han att jag också satt ensam med Tilda då Johan skulle ut och jobba.

En vän till mig sa om alla var som er i Enebäck skulle det finnas överflöd av empati i världen. Jag blev jättegenerad men efteråt tänkte jag att jo, min mobil står standby om någon ungdom/ barn behöver mig på jul. Jag avstår glögg med sprit i för att kunna köra bil om någon behöver mig hos sig, ta sig tid att hjälpa till med städning hos Ylva, Johan jobbar på jul trots att jag anser att ingen familj ska behöva polisen på julafton så vet jag att flera tragedier utspelar sig... Samtidigt förstår jag inte vad vännen menade för jag ser det som varje människas uppgift i att vara människa att finnas där för de som behöver... Eller? Alla kan, alla kan ge sitt telefonnummer, städa och hjälpa till... Eller? Det kostar inte en krona! Det kostar tid och att man får prioritera bort. Jag hann inte färga håret men att få mms från Ylva där hon visar sitt fina, rena hus är viktigare. Mitt hår hinns med till nyår. Enkla saker! Jag har Millis under jul då våra bästa vänner är i Idre. Klart de ska må gott i att Millis får krubban fylld med morötter och mystäcke på julafton.
Vad vill jag säga nu då? Skryta om hur bra jag och min man är? Nä absolut inte, bara uppmana alla att göra samma sak, så enkelt, lite av din tid, lite av din trygghet... Det ger så otroligt mycket tillbaka så i slutändan är jag nog egentligen en stor egoist!

Idag ska jag fixa i stallet.. Jag ska rida igång Hope och Tilda rider igång Tanja. Det ska bli ordning efter ett par dagars slarv och stress i stallet. Jag ska träna med att gå,springa med Fiffilura och plugga kursen på Karlstad universitet så att den blir klar innan kursen på Mälardalens högskola drar igång. Vad ska jag läsa? Kolla bilden:)

Tills vi ses ha det så gott, kram

Sedan i fredags har jag julstökat och hållt känslor i schack. Det brast igår när pappa var besviken på mig men jag kunde inte göra något. Svårt att förstå allt han säger men det mesta förstår jag. Hoppas han förstod vad jag menade och sa. Så här var det: Det låg lappar från min morbror och ickesyster på pappas köksbord. De skulle besöka pappa efter 17 igår. Pappa är alltid hos oss på söndagarna vilket jag meddelat. Han kommer på eftermiddagen och åker hem vid 17 . Vi gör saker, på vår och sommar njuter han lantluft och hästliv. Plötsligt har någon ringt och sagt att pappa inte fick komma till oss han skulle få besök tidigare... Här stod jag och försökte förklara för pappa. Glögg och mys hade fixats och det blev inget av det. Jag hade lovat han saker då vi pratat tidigare i veckan i telefon, saker jag var tvungen att svika. Dessutom skulle pappa få önska en kär vän god jul. Hur klarar man sånt här? Jo man har ett barn man älskar, en man som finns också alla underbara människor med kramar och ord. Har inte fattat hur folk bryr sig om mig. Jag vill inte egentligen vara den alla bryr sig om då jag mår bäst av att ta hand om andra. Tack till affärsbiträdet som släppte allt gav mig en stor kram och sa god jul och ta hand om er.

Jul är tufft, en familjehögtid. Människor träffas och är tillsammans. Någon blir för onykter, någon slåss, någon är besviken över sina klappar... Nä säger ni, jo säger jag. I min förra familj fanns någon som utan samvete önskade sig klappar detaljerat och när de inte fanns i paketen blev det riktigt jobbigt. Skrik, gap på små barn har jag också genomlevt. Min gamla jul var ok på förmiddagen då pappa och jag var i stallet tidigt. När vi käkade osv sen... Girighet! Jag har ingen familj från min barndom men jag har MIN familj. Pappa firar jul med oss för då är ju alla andra de som tar han ifrån mig upptagna med annat. Det är bara jag som tar hand om pappa på julen, han är inte ensam tack vare mig. Det är gott, så fira lite dagarna innan ni för på julafton är ni så upptagna så... Det är pappa så medveten om. I Enebäck har vi den bästa av fridfulla jular!

Tänk det här med djur. Myra har inte lämnat mig sedan jag grät igår. Hon har karma! Underbara hund. Hon kör in sitt breda, hårda boxerhuvud intill min hals och jag liksom känner hur hon alstrar energi och kärlek. Hon vägrade lämna mig i sängen imorse utan låg kvar tills jag gick upp. Då hade hon huvudet i knät på mig medan jag satt på toa. Just nu sitter hon bredvid mig i köket nära nära. Vi människor borde lära av djuren.

Hur som jag sov max någon timme i sträck inatt. Jag drömde så konstiga saker om mamma, vaknade och var drypsvett. Upp och sen i säng igen. Slumrade sen samma sak. Men det ledde till något bra. Jag har bestämt mig. Jag kan inte konfrontera, jag kan inte fly men jag kan släppa. Jag kommer från nu skratta, må gott med de jag älskar, fokusera på att hjälpa. Flera ungdomar, barn har mitt privata mobilnummer så de kan ringa om julen blir allt annat än julefrid,jag vill vara en trygg vuxen med egna helvetes upplevelser.
Är inte det vad jul handlar om? Oron lägger jag åt sidan ett tag...

Må gott alla och hoppas ni får en riktigt God Jul för det ska jag ha!

Idag skulle pappa kommit vid 15. Han kunde inte, jag ringde han och han ville visst komma mer än någonsin. Jag beställde taxi men fick ställa in mot hans vilja. Han skulle få besök.

Vem skulle du helst vilja vara med i juletid? Dottern du älskar eller besök? Har varit ledsen hela dagen och tittat på hemnet. Jag vet att Tilda vill, gå hoppgymnasiet i Helsingborg med naturvetenskaplig linje. Jag drar direkt känns det som men skulle svika pappa. Jag vill bort från det infekterade och falska. Allt som sagts som inte betydde något. Att bara byta sida att inte se. Jag vet inte vad jag ska tycka och skiter i vilket egentligen.

Lund, Malmö eller Helsingborg? Jag vill bort, vet att det finns så mycket annat. Lund och flyinge lockar mig med. Hur länge lever pappa? De enda jag har kvar är min pappa och min älskade kusin. Där ska vi fira nyår. Så skönt att höra henne förklara hur vissa människor fungerar. Älskar dig kusin. Jag vill bort långt bort.

Kram

Säger att man har rena hagar ljuger. Jag lovar. Vi klarar oss bra på så sätt att vi slipper lera. Men våra sandlådor släpper inte igenom vatten så lätt. Det gör att om ni tänker er en sandlåda med massor av vatten så har ni våra hagar. Linda sa något roligt idag, tänk om dom kunde stå still. Haha om vi haft rödlera som många andra hagar har så lovar jag att de stått still för de suger fast och skorna på hästarna ramlar av. Kladdet i hagarna når precis över hoven så det får vara godkänt. Nästa år har jag lust att fixa utomhus i hagar och staket. Igår blev det ju stallgång. Dränera och lägga i mer grövre grus kanske. Vi får se. Jamaica passade på att rulla sig i hagen så ni kan tänka er hur hon såg ut. Jag brukar säga att lägger de sig i det kan de gott gå i det. Jag tror våra hästar i Enebäck faktiskt har det ok i hagarna men kul är det inte.

Just nu har jag landat i soffan för en paus. Katten Skorpan på min vänstra sida får magkli och hunden Myra på den andra sidan är helnöjd över att husse eldar i kaminen i köket.

Jag har hunnit en heldel idag. Lydda har fått en ny hage. Linda jobbar långsammare än jag och hon förklarade det med att hon måste få gro ibland. Hon är rätt kul hon. Lydda gjorde en fin grävgrop direkt hon kom ut. Alltså hon kunde jobba extra som grävskopa. Jag har putsat fönstret i sovrummet och bytt gardin. Sängarna har fått nya överdrag och nya sängkläder. Skurat och dammsugit så övervåningen glänser. Dotra har hämtats från bästa frisören Karolin som blekt slingor i håret på henne. Finfina betyg kom dotra hem med. B i hemkunskap, det har hon inte fått av mig:/.

Imorgon blir det stan en sväng med gubben. Sista klapparna ska fixas och jag ska köpa något till någon/några som betyder så otroligt mycket. Jag vet vad så det blir toppen! Sen ska det pyntas i det såpa skurade huset på övervåningen och nedervåningen ska få sig en omgång. Hoppas jag hittar stolsstoppning på stan imorgon för de nya fina stolarna i köket ska bli omklädda.

Tänkte rida igång Hope imorgon med. Hon har rört sig i ridhuset några gånger men nu ska alltså hon bli mer utbildad och kanske hinner jag någon p&j med henne innan hon säljs. Jag fick typ fyra intresserade och den jag blev intresserad av blev inget av. Vi fick inte ihop en visning nu innan jul så då var de inte intresserade. Kanske lika bra då de säkert inte var de rätta då.

Pappa kommer på söndag och han vill så gärna komma på julafton. Klart han ska vi ska fira i Enebäck med honom så han känner sig älskad och behövd.

Johan står i köket. Fläskfilé blir det. Han är superbra på att laga mat. Tur jag har han för jag är absolut inte världsmästare på det. Vardagsmat det fixar jag men finmat, nääää

Just nu känns allt okej, imorgon börjar mitt löfte till mig själv att träna hela lovet. Fiffilura och jag ska ut och gå. Jag ska ha skor med rund sula och vet ni det känns i rumpan efteråt.

Skorpan vill mysa mer så det blir nästa projekt, innan mat och en stallsväng till.

Kram alla, fick en liten magsmäll igår igen men rest mig... Snart är detta över. Hoppet är det sista som överger människan.