Senaste inläggen

Av Cecilia Spånbo - 14 maj 2014 14:50

Eftersom att den här bloggen har varit ett sätt för mig att hantera det kaos en person skapat runt mig och min familj kommer jag att avsluta den. Allt är över och jag känner mig som en otroligt stärkt och oövervinnelig person idag. Jag kommer nu kunna gå vidare efter tre år av helvete eller kanske hela 42 år? Jag kommer ha en ny blogg om mitt liv där ni ska få följa mig, familjen, hästarna, hundarna och hönsen. Jag kan inte i ord beskriva hur lycklig jag är idag för att inte tala om min far! Det sista jag ber er om tala alltid sanning och fortsätt hjälpa människor. Pengar är inte ett dugg värda den dag du står med fickorna fulla alldeles ensam. Så fort jag vet vad nya bloggen ska heta lägger jag in den här. Kram???

Av Cecilia Spånbo - 17 april 2014 09:52

Jag och Johan har tillbringat några dagar i Amsterdam. Varje vår åker vi ensamma bara vi två till något ställe och möter våren. Amsterdam var helt i min smak. Jättefina hus, kanaler, trevliga människor, god mat.... Nackdelen var allt rökande av hasch och red light distrikt. Vi gick igenom området och flickorna som sålde sig själva likt varor i skyltfönstren gjorde mig otroligt illa till mods. Jag försöker alltid förstå och inte döma men detta var horribelt. För mig är sex lika med kärlek. Kärlek till den andre...
Nog om det jag har sett det och inser att hasch och prostitution inte är något jag vill legalisera i Sverige.

En av dagarna var vi på Heineken museet. Det var urkul, se det historiska och uppleva hur man tillverkar öl. Jag är nu certifierad öl upphällare:). Kanske passar mig bättre då jag inte dricker öl, det är nog det osmakligaste jag vet. De två små öl man fick prova njöt gubben av.

Tulpaner finns i hela Amsterdam och när vi vandrade runt har jag sett alla färger i världen på tulpaner. Vi bodde på ett litet familjärt hotell mitt i allt ändå gick vi säkert några mil under de här dagarna.

Resan gav oss kraft än mer kärlek till varandra och att skratta tillsammans åt små saker är underbart. Jag älskar min Johan så det gör ont i kroppen. Vi har verkligen bara varit vi.

På hemresorna får jag alltid hemlängtan. Det är något gott för mig för tänk att inte ha något att längta hem till. Nu sedan några timmar har jag släppt ut hästar och njutit av det, jag har myst med hundarna och busat ute med dom. Igår kramade jag extra på min VIP i livet, min underbara dotter. Hon har tillsammans med Wilma fixat hästar under Malins ansvar. Hur förfördelad är jag inte som har en familjen Högqvist i mitt liv och en underbar Ylva som passat våra hundar?

En sorg finns och det är att jag är rekommenderad att inte åka hem till pappa. Jag har inte varit där sedan augusti. Det har skett tråkiga saker där som bevisligen inte jag är orsak till. Pappas pengar är strypta och när han ska åka hit har han inga pengar till taxi. Han har också blivit stoppad av "det" när han skulle åka hit. Vi kommer ta igen allt i sommar! Jag lovar! Just nu drar det ihop sig... Jag ser fram mot det, jag längtar! Jag är redo och utvilad...

Tills vi ses har jag åter mockat ett antal boxar... Vi ses!

Av Cecilia Spånbo - 7 april 2014 20:37

Åker från jobbet för att ge mig en puss på vår 13 åriga bröllopsdag. Att han sen säger att jag är vacker gör mig lyrisk. Älskar dig Johan, du är mitt allt. Finns ingen finare människa i hela världen!

Av Cecilia Spånbo - 4 april 2014 22:30

Millimani är hemma och NEJ jag ska inte träna och tävla och NEJ jag är inte egoistisk. Hon är min häst och JA hon är bra. Men hon är min och nu ska det bli minimillisar. Hon mår bra, har det bra och tävlingar är ett minne blott. Dotra tävlar det gör att jag inte har tid eller lust. Rida ska jag göra men inte träna och tävla. Att rida små klasser lockar inte. Hon kommer få god omvårdnad och bli mamma.

Annars har jag det bra trots allt det sjuka. Pappa och jag har pratat så vi vet våra förutsättningar tills det är över. Han skrattade så gott, nästan hämndlystet när jag berättade. Det gav mig kraft. Han vet allt. Det är skönt han är en hjälte min pappa. Han gör mer än han behöver den mannen.

Hope är såld till Kungälv till em bra familj. Hon åker den 11/4 och det blir en tuff dag men så är det. Jag säljer för jag vet att dt finns tusen och åter tusen familjer som är lika bra som jag på att ta hand om en ponny. Behåller man en häst för att man tror att man är den enda är man sjuklig i sitt tänk. En häst ska ha allt den kan få och det kan jag inte ge Hope därför får en annan bra familj ta över...

Ha det gott till vi ses

Av Cecilia Spånbo - 30 mars 2014 09:05

Det är så jag gör... Jag lever med något svart. Vaknade i natt igen och drömde om att pappa gick bort. Drömmen kommer ofta och jag vaknar ledsen och helt svettig. Det är svårt att somna om efter en sån dröm vill jag lova.

Tävlingar igår och trots en sjunde placering var dotra jättebesviken på sig själv. Rosett, plakett och presentkort blev det. Hennes plan i omhoppningen sprack och hon var superbesviken. Jag känner igen det så väl. Höga krav och en vilja av stål. Efter ett tag gick det över och vi pratade massor i går kväll. Hoppas hon lär sig hantera det som jag gjorde. Ibland när man ridit och hamnat på placering fick jag skritta iväg länge. Folk ville gratta men jag var besviken. Oftast på mig själv. Efteråt kunde jag tycka det var okej.... Är vi lika?

Wilma som är en tjej med envishet och oräddhet som få trettonåringar innehar var en tiondel från att knipa åttonde platsen. Millis är svår att rida fort på då Wilma inte riktigt orkar hålla henne. Många har åsikter om att Wilma åker med oss och att jag hjälper henne. Om jag har en plats i trailern erbjuds mysigt sällskap av min bästa vän och hennes dotter anser jag att trailerplats och hjälp är det minsta jag kan göra. Släpp egoismen och ge fler en chans att vara med i hästvärlden! Slut!

I fredags besiktades Hope utan anmärkning. Usch vill inte sälja henne, dessutom säljer jag till lågt pris för att ge ett bra hem. Hon är jättefin nu och går i fin stadig form och hoppar hinder med glädje. Älskade Hope. Men vet ni alla hästar ska vara number one för någon och här blir hon inte det. Jag har en köpare på henne men vill gärna träffa fler så idag blir det två visningar.

Johan har jobbat två nätter nu. Jag fattar inte hur han orkar. Både han och jag jobbar för att de svaga i samhället ska få lyckas. Hans jobb tror jag är mer destruktivt. Det är lättare att laga trasiga barn än att reparera utslagna vuxna.

Till slut... Jag har ett bra liv, jag är frisk och har den bästa familjen man kan få. Jag bor på en stor gård och imorgon efter alla år kommer Millimani E hem för alltid. Härligt!

Av Cecilia Spånbo - 22 mars 2014 19:48

Det får bli skärpning eller jag bloggar för mig själv så jag skriver när jag har tid och lust

Pappa har ett helvete och jag kan bara se på. På min fråga om han vill till mamma i himlen svarade han glasklart ja och jag förstår han för nu kan han inte göra några roliga saker. Det har sett till att hans pengar inte går att utnyttja på helgerna och min lön är begränsad så vad jag kan göra är inte helt lätt. Jag mår jättedåligt när jag ringer till han och ser att det är kaos. Jag åker inte dit av olika anledningar som är helt sjuka. Jag trodde att jag när mina föräldrar blev gamla skulle hjälpa dom som de hjälpt mig. Bakbunden är jag och only God can judge me.

Vi lever annars gott. I helgen är Johan ledig vilket gör att jag slipper ha allt ansvar för mat osv. Han är bäst på att laga mat och min kudde blir så glad när hans kudde är bokad. Jag somnar nära och känner mig trygg.

Dotra har tävlat idag och Tanja är den bästa investering jag någonsin gjort. Två klasser och enbart nollrundor. Bästa Tanja. Jag älskar dig och du kommer alltid vara mig otroligt kär.

En tjej var här och provred Hope. Klart en vinnare till köp i mina ögon. Två till vill provrida. Bästa Hope. Fin form, ambitiös och så snäll. Hoppas hitta bästa hemmet. Ska bli så. 1 april har jag egen kuse igen. Älskade Millimani kommer hem och nä jag ska inte tävla bara njuta och rida. Hon ska betäckas. Ge mig tips på bra hingstar.

Nu äre mat kram!

Jag odlar karma gör det du med.

Av Cecilia Spånbo - 14 mars 2014 21:26

Folk ringer på Hope hela tiden. Hon är ute för underpris men jag vill välja hem. Hon har mitt hjärta i sin hov. Älskade Hope. Önskar hon kunde stanna hos oss. Så otroligt ambitiös och ett hjärta av guld. Hon säljs inte annat än till ett gott hem.

Imorgon ska vi till Vänsta gård igen. Toppen träning! Otroligt ambitiöst. Imorgon två timmar mentalträning samt två timmar ridning och inte dyrare än normal träning hemmavid. Dotra är taggad.

Jag vet inte vad vi vuxna gör mot våra barn. I april ska vi på möte ang. stödfamilj. Klart vi är det om det krävs. Tänk över det du med ett barn kan behöva dig. Var inte så inåtvänd. De är vår framtid. Klarar jag det gör du det. Fråga dig själv är min familj så egoistisk att ett barn till inte får plats! Fråga dig det ikväll. Jag vet att vi klan och vill. Du kan också!

Kram

En bild på en vän som ger mig styrka trots att hon är i livets slut. Min älskade Myra mitt allt!

Av Cecilia Spånbo - 13 mars 2014 21:37

Det här att sälja Hope gör att jag tycker det är pyton. Hon är så rolig att rida och hon har kommit mig så nära. Dotra har verkligen inte tid med en häst till pga skolan. Jo vi har krav, skolan är viktig och tisdagar och torsdagar tar jag Tanja för att dotra ska plugga. Dotra har drömmar bl.a en jag gillar att vi två ska åka utomlands och jobba med hästar. Sen vill hon bli veterinär. Hon vill flytta till Helsingborg och gå hoppgymnasiet där. Jag får frågan om jag kan lämna allt jag byggt upp och visst kan jag det. Enebäck är mitt paradis men kärleken till min dotter är större. Måste jag flytta så gör jag det. Hon vill gå naturvetenskaplig linje och ha Tanja med sig. För att fixa det krävs back up. Jag gör det med kärlek till min dotter. Ännu är det långt kvar.

Hope är pigg och mår toppen. Aldrig trodde jag hon skulle bli så bra som hon är. En tjej som ridit B- ponny på SM red henne och Jesus hur snyggt hon bara hoppade. Mår pyton av det här. Pims behöver vara här för att visas fram för Melwas skull och hon kommer inte göra någon besviken.

Idag har jag köpt fin grimma till Millimani när hon kommer hem och fina foderhinkar. Längtar!

Vi ska också åka till Amsterdam han jag älskar och jag. Jag leve upp varenda penny jag äger för mina föräldrars misstag gör jag inte om. Pengar på banken gör ingen lycklig.

Om ni vore så lyckligt skattade som jag så skulle ni förstå att det vi ska igenom är en piss i Mississippi.mvi kommer efter detta må än bättre. Tack till alla vänner som stöttar oss

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Omröstning

Klipper du din häst?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2014
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards