Jag och Johan har tillbringat några dagar i Amsterdam. Varje vår åker vi ensamma bara vi två till något ställe och möter våren. Amsterdam var helt i min smak. Jättefina hus, kanaler, trevliga människor, god mat.... Nackdelen var allt rökande av hasch och red light distrikt. Vi gick igenom området och flickorna som sålde sig själva likt varor i skyltfönstren gjorde mig otroligt illa till mods. Jag försöker alltid förstå och inte döma men detta var horribelt. För mig är sex lika med kärlek. Kärlek till den andre...
Nog om det jag har sett det och inser att hasch och prostitution inte är något jag vill legalisera i Sverige.

En av dagarna var vi på Heineken museet. Det var urkul, se det historiska och uppleva hur man tillverkar öl. Jag är nu certifierad öl upphällare:). Kanske passar mig bättre då jag inte dricker öl, det är nog det osmakligaste jag vet. De två små öl man fick prova njöt gubben av.

Tulpaner finns i hela Amsterdam och när vi vandrade runt har jag sett alla färger i världen på tulpaner. Vi bodde på ett litet familjärt hotell mitt i allt ändå gick vi säkert några mil under de här dagarna.

Resan gav oss kraft än mer kärlek till varandra och att skratta tillsammans åt små saker är underbart. Jag älskar min Johan så det gör ont i kroppen. Vi har verkligen bara varit vi.

På hemresorna får jag alltid hemlängtan. Det är något gott för mig för tänk att inte ha något att längta hem till. Nu sedan några timmar har jag släppt ut hästar och njutit av det, jag har myst med hundarna och busat ute med dom. Igår kramade jag extra på min VIP i livet, min underbara dotter. Hon har tillsammans med Wilma fixat hästar under Malins ansvar. Hur förfördelad är jag inte som har en familjen Högqvist i mitt liv och en underbar Ylva som passat våra hundar?

En sorg finns och det är att jag är rekommenderad att inte åka hem till pappa. Jag har inte varit där sedan augusti. Det har skett tråkiga saker där som bevisligen inte jag är orsak till. Pappas pengar är strypta och när han ska åka hit har han inga pengar till taxi. Han har också blivit stoppad av "det" när han skulle åka hit. Vi kommer ta igen allt i sommar! Jag lovar! Just nu drar det ihop sig... Jag ser fram mot det, jag längtar! Jag är redo och utvilad...

Tills vi ses har jag åter mockat ett antal boxar... Vi ses!

Åker från jobbet för att ge mig en puss på vår 13 åriga bröllopsdag. Att han sen säger att jag är vacker gör mig lyrisk. Älskar dig Johan, du är mitt allt. Finns ingen finare människa i hela världen!

Millimani är hemma och NEJ jag ska inte träna och tävla och NEJ jag är inte egoistisk. Hon är min häst och JA hon är bra. Men hon är min och nu ska det bli minimillisar. Hon mår bra, har det bra och tävlingar är ett minne blott. Dotra tävlar det gör att jag inte har tid eller lust. Rida ska jag göra men inte träna och tävla. Att rida små klasser lockar inte. Hon kommer få god omvårdnad och bli mamma.

Annars har jag det bra trots allt det sjuka. Pappa och jag har pratat så vi vet våra förutsättningar tills det är över. Han skrattade så gott, nästan hämndlystet när jag berättade. Det gav mig kraft. Han vet allt. Det är skönt han är en hjälte min pappa. Han gör mer än han behöver den mannen.

Hope är såld till Kungälv till em bra familj. Hon åker den 11/4 och det blir en tuff dag men så är det. Jag säljer för jag vet att dt finns tusen och åter tusen familjer som är lika bra som jag på att ta hand om en ponny. Behåller man en häst för att man tror att man är den enda är man sjuklig i sitt tänk. En häst ska ha allt den kan få och det kan jag inte ge Hope därför får en annan bra familj ta över...

Ha det gott till vi ses