Ja vad är det? Jag är inte rädd för någotannat än ormar och åska. Inte ens döden skrämmer mig som dessa saker.

Idag blev jag utsatt för båda. Vi var till betet med nytt batteri och över gubbens sko ringlade något iväg. Gah! Jag puttade han framför mig hela vägen. Det kallar jag kärlek men hellre att de anfaller honom för han är starkare. När jag bodde i Indien var det ormar överallt och nu pratar vi inte små snokar. En promenad på 50 meter innebar möte med åtminstone tre fyra ormar. De fanns i kassakistorna i affärerna, vilda och som någons husdjur- ormtjusare. Jag blev lugnare där men har ramlat tillbaka.

Långt innan åskan når oss blir jag rastlös eller inte rastlös mer orolig. Elefanter har samma känsla har jag läst. Jag vandrar får ingen ro. För några år sedan gömde jag mig i en garderob eller kläkammare. Jo jag står för det för vid första blixten blir jag galen. Hatar det! Idag klarar jag att vara i ett rum om jag får dra ner för fönstren. Det går framåt... Gubben tycker jag är töntig. 41 år och livrädd. Mamma var livrädd för åska och jag fick sitta många timmar med henne i kläkammaren i Strömtorp. När jag var riktigt liten var det mysigt med sagoläsning i timmar, mamma för sig själv och ibland fika som pappa kom med. Mormor bodde i granbergsdal där åskan allt som oftast slog ner. Hon sopade ut eldklot ur köket med en kvast. Det riktigt skakade i det lilla huset.

Dotra är vare sig rädd för åska eller ormar. För henne är det spindlar...

Hästarna står inne och när regnet slutar ska jag släppa ut dom allihop.

Vill ni äta världens godaste rabarberpaj ska ni besöka Ylvas lilla pepparkakshus här på en gata i stan. Den är världsklass!

Inatt 00.00 börjar viloveckan och eftersom 100% av er tror att jag inte klarar det ska jag bevisa motsatsen. Lite träning ska det dock bli - lite!

Kram

Ett tecken för mig på att sommaren är slut är när hästen jag haft på inredning åker hem. Idag åker Dukkie. Samma sak när Valle åkte sommaren innan. Nu vill jag ha regn så kantarellskogen blir så där fullproppad med svamp. Pappa ska få i första hand. När pappa var frisk vandrade han och jag ofta tillsammans och plockade. Massa fina minnen. När dotra var liten älskade hon att åka på Nonnos axlar i skogen och plocka " kallelelle". Om livet varit lite mer skonsamt mot min far...
Jag plockar ibland flera liter så vill man ha så får man. Jag äter inte kantareller men plockar gärna då jag älskar skogen.

Nu ska gubben och jag till Kväggen och hälsa på Enebäcks Ylva- Li. Jag vill gärna ha henne kvar ett år och rida in och sälja. Blir liksom mer kosing för henne då och har jag kommit så här långt så skulle det vara dumt att sälja nu. Jag tror gubben förstår. Tror hon blir liten häst så som hon växer.

Jesse ska släppas ihop med Pims och Hope idag. Då blir det leka av. Trots sina 13 år vill Jesse leka. Det har varit toppen med Dukkie som också är lekfull. Samtidigt är Jesse Farbror Trygg. Han fostrar fölungarna och när stona rids igång får han vara barnvakt.

Hästarna jag har på gården i höst som är mina är Ylva- Li, Jesse, Pims, Hope, och Tanja. Känns snöpligt lite... Men jag känner att tidn i sommar har gått till det jag gillar... En unghäst att rida och sen greja och fixa. Det har blivit riktigt fint i stallet. Gubben lade tid igår på att fixa Thermobaren för vintern. Blev riktigt proffsigt. Alla griffeltavlor är nymålade och allt skurat. Fina vita väggar i boxarna. I feel good!
Nu ska Linda bara skura Famous box som hon varit super snäll och lånat ut till Dukkie. Skura Linda så målar jag åt dig...

Inte en fråga är ställd och vet ni bloggen hade 576 UNIKA besökare i juli. Konstigt att ni alla vet allt om mig. Eftersom jag ska vila från söndag får ni en vecka på er att fundera ut frågor som jag svarar på sen...

Det börjar kännas i magen det som ska ske i höst med avslutning av mitt systerskap! Jag har dock ALDRIG sett fram mot något så mycket. Sanningen ska fram!

Kram