Alla inlägg under januari 2014

Av Cecilia Spånbo - 27 januari 2014 12:00

Ibland blir man det bara så där... Jag är känd för att vara det sällan men sedan allt hände blir jag det mycket lättare. Idag drar jag på fruktansvärd huvudvärk och feber. Har mått illa och magsjuk känner jag mig. Ibland undrar jag om kroppen kanske påverkas mer än vad jag tror av allt som händer runt mig. Jag älskar mitt jobb så jag vill verkligen inte ligga här och må dåligt.
Hundarna tycker det är toppen då de kan ligga nära och mysa utan att matte orkar fara hit och dit.

Igår skulle pappa kommit. Kanske tur att andra hade andra tankar om vad han skulle göra. Jag vet att han vill komma ut och göra saker men ibland kan jag inte göra något. Planen var att ge pappa beskedet om att en mycket nära vän till familjen lämnat oss. Jag tänker inte berätta på telefonen utan vill dela sorgen med pappa i en kram och närhet. Hoppas jag mår bättre snart så han kan komma. Svårt att ringa och verka som allt bara är bra när det inte är det. Ska ta tag i ett annat telefonsamtal som kommer få de som hanterar pappas kassa något att fundera över.

Som vanligt väntar vi mest på besked. Ska bli så skönt att få allt överstökat så energin kan läggas på annat.

Under tiden fyller jag livet med sånt jag älskar. Min familj, mitt jobb, mina vänner, studier och alla djur. Tänk vad mycket jag har i livet att älska. En stor gård med all livskvalité det för med sig. Underbara människor som jag älskar att prata med och stötta när det behövs. Barnen på skolan som jag inte vill ska få en uppväxt och skolgång som gör dom ont. Jag har aldrig värderat pengar värst högt, inte saker heller för den delen. Det finns någotannat svårpåtagligt. Ett sånt tydligt exempel var när jag frågade Anja en vän till familjen i lördags om hon verkligen skulle göra det för oss som hon sa. Ta en promenad med Abbe och frågasätta. När hon sa "absolut" blev jag så rik. Jag vet inte hur jag ska säga men jag har tänkt på det. Vad är det som gör mig rik? Vad var det jag fick av Anja i lördags som gjorde mig starkare och rikare? Inte det att hon ska göra det hon sa för det kan bli svårt. Vad det nu än var är det ivarjefall det jag vill ge alla andra människor. Det där svårpåtagliga, oidentifierbara och så berikande är vad jag tror alla blir rika av. Inte pengar, ha begär och ensamhet. Ett utseende som bländar men ett inre som är tomt och innehållslöst. Det bästa med den här rikedomen är att den är gratis att ge. Den kräver mod och en tro på att det är rätt.

Hur som nu blir det vila igen. Myra och Fiffilura sover redan som stockar och väntar på kli bakom öronen. Jag är trött, huvudvärk och magen har kraschat. Dock är jag rik otroligt rik!

Av Cecilia Spånbo - 19 januari 2014 20:13

Ibland blir det glädje av att ha FB. Jag är ute på FB ofta för jag har en iPad och när man sitter så där och tar en kaffe blir det ett besök och några rader . Idag var pappa här. Vi tittade på de som jag har som är familjens nära vänner. Så kul. Han fick se kort på barn som våra vänners barn fått. Åh, fin sådana ord kom hela tiden och jag kände att FB kan verkligen vara glädje ibland. När ett kort på Åsa en vän kom upp sa han Nancy? Nä fick jag förklara det är Åsa. Hehe. Vi hittade gamla vänner till pappa och han skickade lite hälsningar till dom via min FB.

Tanja är piggare än vanligt. Idag hjälpte jag dotra hur hon skulle få henne att tagga ner och Gud så fin hon blev. Underbart att som mamma och gammal hästtokig få följa dotra. Johan hölls i skogen med motorskogen i mörkret. Token men har man skog så har man.

Jag har en längre tid letat köksmatta. Hittar ingen så nu virkar jag förutom dubbelöverkast en köksmatta av traslakan. Att virka är ett bra sätt att sitta still en stund...
I badkaret är jag också still. Jag brukar lösa korsord... Nu läser jag en bok jag insett att jag är fast i. Tantsnusk boken " Femtio nyanser av honom" Christian Grey... Säger bara det. Nu kan han inte mäta sig med min Johan men attan jag skulle få ordning på bokens kille. Hehe

Som ni märker har jag det ganska okej. Har en underbar familj, en fantastisk pappa och djur i parti och minut. Jag blir överöst av kärlek. Det är den grund jag har som gör mig tryggare än någon kan vara, inte ens Guds barnaskara är tryggare. Enda gången jag backar för att trygga ett barn, försvara min far eller skydda min familj är när jag tar sats. See you!

Av Cecilia Spånbo - 12 januari 2014 10:46

Jag har den idag och alla andra dagar jag ska åka hem till pappa. När vi hade pappas ekonomi hade jag alltid med något nytt till honom. Något gott att äta, några kläder, hjälpmedel... Jag kan inte handla hur mycket som helst till pappa då min ekonomi inte skulle hålla. Jag ska försöka åka dit i kväll med datum för när vi ska göra saker tillsammans istället... Hatar att se hur torftigt han har det. Det finns liksom ingen glamor i hans liv längre. Ingen guldkant utan bara det nödvändiga. Det handlar inte om att pappa inte skulle ha råd för han skulle kunna handla rejält. Hans tjocktv skulle jag vilja byta ut. Tv är en stor del av hans liv nu så varför kunde han inte få ett bra kanalutbud och en stor tv. En tv i sovrummet har jag stridit för länge. Han skulle då inte behöva ligga vaken från typ 20.00 och titta i taket utan titta och somna till TVn. Jag pratar med mig själv om att inte lägga energi på sånt jag inte kan påverka men det är svårt... Skype skulle jag vilja lära honom. Att se honom när vi pratar gör att jag förstår bättre men att få en dator till han är nog bara att glömma. Obehag är vad det är 1500 kr som är hans månadspeng räcker knappt till hockeyn och färdtjänst.

Jag har tänt i vår kamin i köket. Det är en gammal kamin som alltid funnits i huset. Den sprider värme ut på alla element och jag känner mig rik när jag tänder i den. Det sprakar och lyser. Det blirmotroligt skön värme. Det allra bästa är att veden kommer från vår egen skog. Johan har sågat och jag har stått med klyvmaskinen. Mycket jobb men så skönt att veta att vi kan få vår värme av vad Enebäck erbjuder. Det tråkigaste och jobbigaste är vedhämtning. Jag har en ide'. Ska bli skönt om vi kan få in rejält med ved på en gång. När pappa är här ska kaminen alltid tändas.

Fick en fråga varför vi inte har lösdrift. Vi hade det ett tag men det var helt klart inte min grej. Det var tusen gånger mer jobb och absolut inte ekonomiskt. Jag hävde ut mat men kände ändå inte att jag hade koll. En av våra unghästar Emil missade jag. Trots allt hö osv så blev han tunn som en sticka. Tack vare grannarna som såg att han inte fick äta utan blev undanskuffad av de andra var det svårt att stödfodra. Jag var konstant orolig om det regnade eller blev superkallt. Mitt i natten sprang jag med täcken för att vara säker på att de inte frös. Vatten skulle bäras i parti och minut. Hästarna såg ut som björnar i sina vinterpälsar och att hålla dom fina var bara att glömma. Mocka ur hallen var en heldags göra. Nej jag fixade det inte. Antagligen berodde det på okunskap och att jag inte kollat upp mer, frågat och funderat. Men jag har kontrollbehov och det blev svårt med kontroll och lösdrift. Nu står alla hästar i box på natten och så vill jag ha det. Många fina lösdriftstall finns det med kunniga människor som vet hur de ska göra. Jag kan det inte.

Idag får jag rida Tanja! Åh vad kul. Det är inte ofta jag får låna henne. Dotra planerar varje vecka och sällan finns plats för mamma. Jag har ju bara nästan ridit unghästar flera år men Tanja är så välutbildad och härlig att rida. Hon har kvaliteer som jag verkligen kan njuta av. Dotra set nog också en fördel i att mamma ibland rider igenom hennes ponny även om hon vill själv.

Både gott och ont bjuder dagen på. Ska nog köpa med en chokladask till pappa så han har något att njuta av. Jag hoppas att jag får styrkan att åka dit. Mår ganska pyton precis innan och ja jag har vänt i vår ytterdörr.

Äntligen blev det så vinter. En som INTE gillar kylan är Myra. Vi får tvinga ut henne att kissa. In fort och hon riktigt huttrar. Bilden är tagen efter morgonens kiss och bajs runda

Av Cecilia Spånbo - 11 januari 2014 10:34

Nä jag irriterar mig inte på hur folk sköter sina hästar, bara orolig för de unga läsare som läser och inte småler som jag gör utan tar efter och inte kan vara källkritiska.
I skolan jobbar vi med källkritik men när inte ens vuxna kan hur ska unga kunna?
Så nu är det borta!

Idag snöar det äntligen, tyvärr bara -5 grader. Ska bli så skönt om kylan verkligen slår till. Att se Fiffilura bli helt galen i snön gör mig glad. Alla snöflingor är hennes...

Jag har jobbat en vecka och i fredags var jag riktigt trött. När jag kom hem från jobbet gick jag direkt ut till stallet och efter lite mockande, höpåspackande och hästvård var jag pigg igen. Jag vet inte vad som hände men frisk luft är allt som behövdes.

Nu häckar jag i soffan tillsammans med gubben. Kaffekoppen är urdrucken och dagen ligger så där framför mig... Ska rida Hope. Det vet jag... Dammsugaren ska fram... Sen vet jag inget mer.

Imorgon ska jag åka till pappa. Har inte varit hos honom på hela hösten/ vintern. Han har varit här och vi har varit överallt. Jo jag har betalat allt som vi gjort men det är det värt då vi tillsammans får fler roliga minnen.

Just nu längtar jag efter att få till ett sista möte. Ett sista för att sen gå vidare. Helt underbart! Det är som att jag klättrat över ett berg i tre år. Ibland har det gått lätt men ibland har jag hasat ner en bit igen... Då har min pappa, min familj och alla ni underbara vänner fått mig att fortsätta klättra. Nu ser jag toppen och när jag når dit och får se hela utsikten av min framtiden vet jag att jag kommer bli stum av glädje. Den som åsamkat oss detta stannar nog vid bergets botten och gör livet surt för någonannan men inte längre för mig. Utan drömmar, visioner och ett konstant överträde av lagar ger ingen utsikt...

Kram alla idag är en bra dag!

Av Cecilia Spånbo - 10 januari 2014 19:56

Gick till stallet direkt idag efter jobbet. Jag var inställd på skitgörat då det var Ylvas gång att rida. Jo att jobba här innebär att chefen gör skitgörat. Ylva hade blivit trampad på foten av Famous så hon kunde kanske inte rida så seriöst men hennes tur liksom. Blev lite omorganisation av planerna då jag lovat att klippa Chipolina. Jag har klippt ett mycket lurvigt sto vill jag lova. Chipolina är så där underbar att klippa då hon liksom somnar. Efter det var världens bästa Filippa här och grejade med Jesse.

Kul att den som behöver tar åt sig av vad jag skriver, men lyssnar? Icke? Alla gör som dom vill men framställ dig då inte som en duktig hästägare!

Jag är lovad att få rida Tanja på söndag. Yes! Bättre häst att rida får man leta efter. Nu är klockan närmare 20 och gubben är ledig ikväll. Väldens bästa make, sorry han är upptagen. Tacos snart och tv mys. Tror jag somnar i knät på han.

Vill ju träna mer än jag gör idag. Hur ska jag hinna det? Phu!

Kram

Av Cecilia Spånbo - 9 januari 2014 16:13

Har funderat på det... Det gäller absolut inte alla men i hästvärlden blir en del som fortfarande rider ponny experter på en dag. De skriver i sina bloggar helt vansinniga saker om hur hästar bör hanteras... Dags att börja lyssna? Än värre är de föräldrar som höjer sina nya experter till skyarna för deras kunskaper deras telningar förskaffat sig över en natt... Förlåt behövde bara.

Detta finns att läsa på Pavos hemsida: Observera: Många psykiska problem uppstår främst genom övermatning
!http://www.pavo.nu/rådgivning/vilken+mängd+foder+skall+min+häst+ha%3F
Det också inte nog med att SLU varnar... Hade inte tänkt skriva om det för fel personer tar åt sig men hästfetma och övermatning är djurplågeri i min värld.

En normalgiva man kan utgå från är 1,5 kg hö per hundra kilo häst och 0,5 kraft per hundra kilo häst. Det har alltid varit min utgångspunkt, sen är det så att en häst kräver kanske mer hö för att den har svårt att hålla hull, en annan behöver mer protein i sin kraft för det är en växande unghäst, någon häst kräver mindre kraftfoder för den blir för het i huvudet...

Vi tar ett exempel med mina hästar...

En grund är att ta reda på vad ponnyn väger. Finns tex här: http://www.equilibris.se/filer/equilibris_1_08vikt.pdf

Hope är en C- ponny som har ganska lätt att bli rund. Hon är lugn i psyket och behöver få mer energi. Just nu har hon föl vid sidan men vi tar exempel från att hon inte hade det. Hon är en unghäst, 5 år. Vi räknar på att hon väger ca 350 kg vilket är lite mer än hon gör då hon inte är maxad C- ponny.

Foderstaten ser ut som följer:
Morgon: 2 kg hö 0,5 kg kraft för unghästar

Lunch: 2 kg hö

Eftermiddag: 1 kg hö 1 kg betfiber mix

Kväll: 2 kg hö 0,5 kg kraft för unghästar

Hö= 7 kg hö men energin i höt gör henne piggare och det vill jag uppnå. Hon rids också och är en växande ung individ. Genom att ge fyra gånger får hon tugga och greja.
Kraft= 2 kg betfibermixen innehåller energi, protein och linfrö vilket är super för hovar och päls.

3/4 är grovfoder och 1/4 är krafftfoder. Proportionerna är viktiga!

Hope har inte just nu behovet av mineraler då hon har mineralsten, B- vitamin tillsätts vår och höst samt E- vitaminer.

Det handlar inte heller bara om mängd utan sammansättning etc vilket jag inte tar upp här. Grovfodret ska utgöra ca 3/4 av hela matintaget... Om jag fodrar min d- ponny med över 20 kg hö vad ska jag ge i kraft? Sorry var bara tvungen. Karro R satt i en svår sits då hon delade hage med en expert. Stackare, Challe såg ut som en boll...

Jag vet att de flesta av oss vill våra hästar väl. Jag är 41 år och lär mig fortfarande. Jag har haft för magra hästar , jag har haft för feta men inte stångat mig blodig för vad jag ser är rätt. Jag har frågat veterinärer, gått kurs och frågat människor i hästvärlden jag litar på. Jag lyssnar och lär.

Tack och bock. Säger som Carmen skrev, hästar är flyktdjur... Skulle vara som att hänga fett på en Jaguar. Och nej fett och muskler är olika saker. Googla gärna på späcknacke. Vackert nä...

Av Cecilia Spånbo - 6 januari 2014 10:44

Igår kväll trodde jag på familjekväll men tji fick jag. De andra två i familjen åkte på Hobbitfilmen i Örebro. Jag blev då ensam och kunde jobba ostört ett tag. Satt typ två timmar och förberedde tisdagens studiedag. Vad jobbigt det är att veta vad man vill men inte få till det. Jag måste ta några timmar idag med. Det är kul och utvecklande att få leda ett sånt här arbete men svårt, otroligt svårt.

Idag är jag dessutom bjuden på lunch i Karlstad. Hmm... Blir att sätta fart.

Jag ser själv att det blir stavfel och konstiga ord i bloggen. Jag bloggar som jag gör allt annat och ibland går det fort och blir fel. Skriver ingen avhandling så jag bryr mig liksom inte och rättstavningsprogrammet lever sitt eget liv ibland.

Min rygg är crazy. Har så ont ibland att jag vill skrika. Skulle dra ur en elkontakt igår bakom soffan. En sån lite grej kan göra min dag allt annat än smärtfri. Får bara mer Tradolan utskrivet när jag söker till vårdcentralen och det vill jag inte ha.

Bokslutet är klart för 2013. Hur skönt är inte det? Det är inga stora summor eller svåra saker men satan så trist. Jag har bytt mailadress så jag måste fixa inloggning för att slutföra och sa det hela. Det är det som är kvar.

Sen är det det här med anställda. Även om Ylva är trygghetsanställd genom arbetsförmedlingen så måste jag göra årsrapportering genom Skatteverket och Fora. Skickat efter nya lösenord där med:) duktig tjej!

Jag vill berätta det här om Ylva så får ni avgöra om jag är pengakåt eller inte, ursäkta uttrycket. Jag vet att Ylva inte tar illa upp för hon vet att hon ger oss på gården mer tillbaka än vad vi någonsin kan ge tillbaka.
Ylva har en trygghetsanställning då hon av privata orsaker inte kan ha en "vanlig" anställning. Med min utbildning som specialpedagog kan jag förstå Ylvas behov och kanske leda henne lite bättre som handledare än andra företagare. Det bidrag jag får för Ylva är hennes lön. Det bidraget räcker absolut inte till det hela. Jag är då anställd som " personligtbiträde" för Ylva eftersom hon behöver hjälp med sitt vardagliga liv så som att städa och få råd och även med att få prata med någon. För detta får jag 5000 kr i månaden. Dessa 5000 kr får jag som min lön och dessa vidarebefordras direkt till Ylva. De går till det sista av hennes lön, arbetsgivaravgifter och skatt. Om jag skulle stjäla från min far varför skulle jag då ta ett jobb och skänka bort min lön? Tänk till! Kanske detta visar vem jag är mer... Ylva kommer att ha sin trygghet här hos oss så länge hon behöver och så länge hon vill. Hon har gått från att orka jobba 1 timme/ vecka till en halvtidsanställning där hon verkligen utför ett arbete. Det kallar jag värt en miljon för mig. Det handlar om ett liv!

Hörde att det ska bli -12 grader på fredagsnatten. Gud vad jag längtat. Kanske det blir kallt för att jag köpt snordyra gummistövlar. Isåfall var det värt varenda krona. Jag vill ha lite knarr under skorna...

Nä dags att jobba. Gött att ha en iPad då kan man sitta skönt var som helst vilket sparar på min rygg.

Av Cecilia Spånbo - 5 januari 2014 10:32

Idag är det söndag och Malin hade stallet. Jag tänkte mig sovmorgon då jag sover dåligt på nätterna nu i januari. Det dröms om mamma och jag liksom återupplever saker som får mig att vakna. Det är typ 6 år sen hon dog men det går inte över. Januari är en skitmånad för mig. Klimax blir den 26 januari hennes dödsdag.

Hursom... Vid 05.00 kom Johan hem och det finns inget mysigare än när han kommer upp och pussar på mig och talar om hur mycket han älskar mig. Han pratar och jag hummar. Tror att han upplever saker i sitt jobb vi andra aldrig kommer förstå. Tur det finns människor som Johan som orkar hjälpa dessa människor. Då är det nog också skönt för honom att komma hem till Enebäck och sin familj som älskar honom så otroligt mycket. I mitt förra jobb med ungdomar på fel väg och de människor Johan möter är inte alltid de snällaste. De är frustrerade, arga besvikna och allt det här får man ta emot. De vill skada någonannan mer än vad de själva lider så i försök att hjälpa möter man inte tacksamhet snarare tvärtom. Bespottningar, våld och ryktesspridning. Hur orkar man? Så länge man tror på det man gör? Skulle du orka? Jag är otroligt stot över Johan och hans kollegor som dag ut och dag in står i detta för att hjälpa andra. Jag älskar min man och behöver han mig 05.00 så är det så. Jag vet inte riktigt vad jag svarar, kanske lovade jag han den där fyrhjulingen, ingen aning men hoppas han förstår att jag beundrar honom och hans stora passion att hjälpa andra. Tror alla ni som känner min man vet att han alltid hjälper till, tar hand om era ungdomar och lyssnar när det är kris.

Hursom... Somnade om och vid 08.00 kom katten Skorpan och var så där in i bängen kelen. Upp i ansiktet, kurr och katthår i näsan. En timme höll jag ut för när jag kelar med katten blir Myra och Fiffilura avis. Det slutade med att jag hade en katt glasnudelsallad i håret och två boxer nosar tvättandes och pussandes i ansiktet. Vid 9 var jag uppe... Ganska skönt nu en timme senare när hundarna är rastade och matade. Kaffekoppen den megastora är urdrucken två gånger. Nu tuggas det ben för fulla muggar och jag funderar på dagen.

Jag ska jobba lite idag. Första dagen på terminen är studiedag och jag ska hålla i förmiddagen med mina härliga kollegor. Hästar blir det självklart. Sen det bästa av allt, Johan är ledig ikväll så då blir det tv-mys med HELA familjen. Kanske bra att han jobbar de tider han gör för Gud vad man uppskattar när han är hemma en kväll. Folk tycker synd om mig att jag är mycket ensam, gör inte det. Jag är mycket självständig och sysselsätter mig hur bra som helst. Kanske är det det som gör att vi fortfarande älskar varandra och längtar efter att ses.

Tänkte en sak, om alla som läser här idag antar utmaningen att ge någon människa ett guldkorn idag så har ca 600 guldkorn spritts idag och gissa om jag skulle bli glad. Guldkorn är alltid gratis och sprider ringar på vattnet.

Och vet ni mitt guldkorn till er är att tänk på att det inte regnar idag. Den tanken gör mig glad!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Omröstning

Klipper du din häst?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3 4 5
6
7
8
9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards