Jo även jag har deppdagar. Tack och lov inte så många per år. Speciellt när gubben inte är hemma sker det.

Det kommer bli en kort stund i stallet. Bara göra det nödvändigaste och sen ligga i soffan en stund. Blir helt snurrig av allt som far genom huvudet. Antagligen beror det på att jag jobbat 9-10 timmar på jobbet och sen jobbat lite till hemma. Jag är trött heltenkelt och jag vet att det alltid är så här i terminsstart. Det lugnar sig sen.

Vad är det jag tänker på? Ja allt som måste igång och fungera på jobbet, Myra och hennes ålder och hennes ben, dotra som börjat högstadiet att hon ska ha det bra, Johans och min relation som är bättre än någonsin men vet ni man kan ändå bli rädd att mista den andre. Tänk om det händer han något? Eller mig? Knasigt vad det far i skallen... Samtidigt ska vinterhagarna bli klara, hösilaget hem och tusen saker till... Är inte på topp bara!

Vet ni vad det värsta är i detta? Jag har ingen mamma eller pappa att prata med. I de här lägena kan jag sakna mamma och pappa så det skär i bröstet. De är mina föräldrar som jag alltid kunnat lita på till 110% och de älskade mig villkorslöst, plötsligt finns de inte. Mitt liv förändrades radikalt i april 2006.

Hösten i september och oktober är härlig... November röstar jag för att vi stryker ur almanackan. Såg mig i spegeln ikväll och såg en trött tjej med trötta ögon och trött hår...

Hoppas imorgon blir en somlig dag. För "Somliga dar går allting så lätt..."