Jopp, höstlov heter det. Jag är ändå uppe med tuppen. Inväntar hovslagaren... Veterinären ska oxå komma och pass ska fixas till Pims.

Blir en hästig dag! Imorgon ska jag röja sadelkammaren. Uppmaning till alla mina vänner. Se till att dina saker är på rätt plats... Allt ska vara i skåpen... Annars fixar jag det åt dig?

Kram

Snälla ge mig frid. Ge mig ett besked om nedläggning!
Klart inte allt är över. Min familj väntar, väntar och väntar är detta Sverige? Hellre piskrapp än väntan, det är tortyr och jag kan säga att värre än den här väntan har det inte varit under alla tre år. Jag mår otroligt bra tack vare alla kramar, alla som stöttar.

Livet måste gå vidare.

Väntar...

Min energi är tillbaka. Jag mår så bra! Toppen jobb, toppen kollegor och framförallt alla dessa barn. De barn som binder mig i känslan är dessa kämpande barn. Barn som kämpar med livet. Kanske för att jag själv gjorde det. En kollega sa: du gör det så naturligt. Kanske är det för att jag kämpat själv. Jag är ett maskrosbarn som vattnats av min mor och far. Med kärlek och styrka.

Min familj är min styrka, mitt Enebäck mitt paradis. Jag mår bra.

Det positiva jag skriver om är att MIN millimani kommer hem 1 april. Jag har saknat i sååå många år. Hon kommer hem! Älskade Milli. Finns ingen som hon. Hon är född hos oss. Jag var höggravid när hon föddes så hon blev otroligt viktig i mitt liv. Förvisningen hon vann som bästa sto. 9-9 och bästa sto på treårs och kvalit'e. Debuten i 90 cm där jag kände att hon var extremt bra. Jag grät flera dagar när jag skickade iväg henne. Det var det bästa för henne. Jag hade en bebis och byggde för fullt. Tiden fanns inte. Idag har hon gått 150 med placering. Det jag kan ge henne är ett gott hem med ett lugnare tempo, en tid som mamma innan hon blir Dotras läromästare. Jag har fått höga bud för henne men Johan har hela tiden förstått vilken kärlek jag känt och gått med på att behålla henne. Nu pratar vi långt över
500 000kr. Nej jag har det ok ekonomiskt och jag älskar hästen. Hon är inte tillsalu hon ska hem och stanna hos mig, bara mig. Aldrig att hon flyttar igen, aldrig.

Jag känner samma med Melwas men han är en annan sak. Han är hingst och han behöver stimulans. Han behöver duktiga människor och Carmen är proffsig vill jag lova. Har man en riktigt duktig hingst ska han få komma till de bästa. Melwas är min buspojke med en extrem potential. Domaren i hoppning på testet log och sa du visste att han var så här bra va? Jo det visste jag. Nu är han på rätt ställe! Ambitiösa människor, duktiga och hästälskare. Han har det bra mycket bättre där än här. Han saknar mig nog inte ens, även om jag följer honom i tanken.

En bisak av att Milli kommer hem är att Pims måste säljas. Tråkigt för det är Melwas förstfödda. Hon har extrem gång och hoppar som en katt. Hade varit otroligt roligt att visa henne. Nu ska vi se hur jag planerar men som det ser ut nu måste Hope eller Pims bort och jag har nog bestämt mig.

Idag har jag dammsugit. Är jag den enda människan på denna jord som tycker det är kul? Jag tänker så bra när jag dammsuger. Prova själv...

Att vara polisfru är inte kul. Man är allt som oftast ensam både fredag och lördag. Kan lova att det inte blir fler barn;) hur skulle det gå till? Klart jag tröttnar ibland och skulle jag inte älska den där gubben så enormt så skulle jag nog ge upp. Förra året hade vi fyra, fyra helger tillsammans. Trist men sant. Så länge jag älskar så fungerar det, och jag älskar, älskar så enormt.

Har börjat bygga nya hyllor till köksfönstret. Målat vitt, klätt med spets... Blir bra! Älskar gardiner men med två hyllor blir det ont om plats för en enda tygbit.

Mitt liv idag! Kram

Jag tror jag gått med ett leende sedan tisdags. Har förstått nu hur mycket energi som gått åt till det här som hänt. Tre år av mitt liv. Tre år som jag och pappa och min familj kunde ägnat åt viktigare saker.

Klart att jag med min personlighet också ser positiva saker med det hela.

1. Jag vet vilka jag kan lita på vilka som verkligen finns hos mig i svåra stunder. Ni vet när magsmällen kommit. Vilka som fått mig att resa på mig och fått mig rak i ryggen igen. Vet ni? Jag har fler vänner än jag någonsin trodde. Tyvärr har några svikit, sådana jag litat på, som gett mig löften. Det är också positivt att veta. De hamnar en bit från mig nu och betraktas helst på avstånd. Jag vet vem jag är och jag vet att jag är mina vänners stöd men bara mina vänner. De andra kan man kalla ryggdunkare, de verkar rediga och starka tills det hettar till. De flyr då och kollar när det obehagliga är över, då smyger de fram igen.

2. Jag är än starkare och en erfarenhet rikare. Även svåra tider är utvecklande tider. Jag har under hela tiden inte tänkt tanken att lämna min man. Vi har haft det tufft men klarat det och är nu ännu en gemensam nämnare än taightare.

3. Jag är stolt över mig själv som klarat den här svåra tiden och ändå få utföra mitt jobb med barnen... Vara en bra mamma och fru.

4. Stark nog nu att prova nya utmaningar. Jag har en bra framtidstro och har inte nått min yttersta gräns.

5. Jag är fri från något jag försökt bli av med i 41 år och vet ni jag anser inte blod tjockare än vatten.

Nu är det så att på 30 minuter klargjordes att vi inte gjort något fel eller brottsligt överhuvudtaget. Det har vi vetat hela tiden, lika så pappa. Det jag kan komma på mig själv att tänka är att jag aldrig fick berätta... Berätta om allt, kanske får bli i bloggen. Vet inte, måste känna om jag måste först. Åklagaren har ännu inte avskrivit målet men vad ska komma fram mer? Så som min pappa kränkts och fördummats hoppas jag det är över nu. Blir det inte avskrivet så får jag berätta. Jag väntar lite till... Efter tre år behövde åklagaren lite mer tid. Tid som jag egentligen inte har att ge, inte pappa heller. Han fyller 76 år snett så vi har inte tid!

Kram

Det som skulle ta två dagar att reda ut tog 30 minuter till vår fördel... All förberedelse 3 år av funderingar och ledsen pappa. Var det nödvändigt? Det är inte över än men det vi sagt i 3 år sades igen på 30 minuter och allt blev inställt. Du har två öron och en mun, lyssna mer än du talar. Att Johan är polis spelar nog in för statistikens skull... De får inte särbehandlas till deras fördel. Statistiken måste se bra ut. Idag är jag ledig och ska njuta av en halv seger och en heldag i stallet...

Morgon i Enebäck är den bästa tiden... Man går upp och traskar med hundarna. In med dom och de får frukost, då blir det för den tvåbenta att traska till stallet och fodra. Hummande hungriga hästar som alla vill ha mat samtidigt. När allt är fodrat lyssnar man till malandet av hö. Finns det något mer avslappnande. Några mornar har det varit riktigt kallt nu och utanför vårt hus står flera äppelträd. Rådjuren springer inte alltid iväg utan står lugnt kvar och mumsar. Det blir lite magi liksom. När stallet är klart så hämtas ved i vedhuset och inne tänder man i kaminen i köket. Det knastrar, fladdrar och värmer. Nya ljud som avkopplar. Vet inte hur du startar din morgon men här i paradiset blir det så här.

Jag har aldrig haft en så skön höst som i år, börjar faktiskt gilla mörkret och kylan. Kanske för att de är en ursäkt att vara inne efter allt utehäng. Nu är det ju så att hundar och hästar gillar ute så därför är jag ute flera timmar om dagen vilket gör att det är än skönare att krypa upp i soffan på kvällen.

Tittade precis ut nu och ser fina vita tussar dala ner, snö. Det är underbart att bo här.

Jag undrar vad som händer med allt elektriskt i huset. Igår var det klippmaskinen och idag kaffebryggaren. Den bara vill inte. Händer inget när jag trycker på knappen. Johan ska försöka byta kontakt på klipparen idag men han fick jobba över till 5 imorse så han måste få sova klart. Han skulle slutat 21 stackarn.

Igår var pappa på hockey så idag får det bli besök hos honom istället för äventyr med oss. Eftermiddagen får det bli. Pappa och jag ringer mycket till varandra just nu. Han ringer hit med. Vi hittar på något spektakel varje helg så jag vet att han har det bra. Tänk om man bodde som förr i generationer. Då skulle han vara med oss jämt. Tyvärr ser samhället annorlunda ut nu men kanske det går att tänka om.

Jag har laddat de här lediga dagarna, fått beröm för min beslutsamhet och fokusering. Jag är redo enbart en uppgift kvar den snurrar i huvudet. Det handlar om mitt liv... Vad ska jag berätta, vilka ska bli mina sista ord? Ska bli underbart att få bli fri snart och gå vidare med att vara andra nära och stöd. Få ge all min energi till dom jag älskar, ge barn som behöver mig all min tanke och stöd.

Snart ska hästarna få komma ut, dotra ska väckas. Hon är trött kraken. Jag skulle aldrig vilja vara tretton och gå på högstadiet igen... Blä! Tur hon har så mycket kompisar bara det att de också är i samma period i livet. Älskar dig!

Nu ses vi kanske inte i bloggen på ett tag för jag går in i min mentala bubbla. Tur man har tävlat ett tag för nu behöver jag hitta motivation, fokus och mitt jävlaranamma!

Kram

Churchill börja bli min favorit, han sa mycket klokt.

Jag står bredvid.

Ja idag känner jag mig så otroligt oövervinnerlig. Träffat superduktiga människor som är proffs på det de gör. Önskar att jag är lika duktig i mitt jobb. Sen gillar jag inte att skada andra men om jag måste ska smutsen bykas.

Kram