Klart det är tufft. Jag har två hästar utlånade. De ska aldrig säljas om jag får bestämma. Men det kan komma en dag när man inte kan ha hästen hemma och då måste man ta ett beslut.

Millimani är ju fortfarande hos Malin och Frida. Henne följer jag ofta genom Equipe när hon tävlar och det går bra för dom. Jag vet att hon är i trygga händer ändå kan jag längta ihjäl mig efter henne. Millimani är en sån där häst som knyter an i ens hjärta. Jag har fött upp henne själv, tagit henne genom alla tester och visningar med toppenresultat och debuterat henne på hoppbanorna. Sen fanns vare sig ork eller tid. Småbarnsmor tiden kommer aldrig tillbaka och med en resande man så var jag tvungen att bestämma mig. Vi stod också i ett ridhusbygge. Nästa år ska Frida betäcka sen kommer hon ÄNTLIGEN hem...

Visst jag behöver inte en så duktig häst men jag har börjat gilla avel och ett stoföl för framtiden efter ett så duktigt sto är inte fy skam. Rida henne kommer jag också göra även om hon inte är min favorit typ. Dessutom har jag en dotter som är ridgalen som kan behöva bra läromästare i framtiden. Dotras dröm är att få gå hoppgymnasium med naturvetenskapligt program för framtid inom veterinär området hägrar. Många har ansett att jag inte tagit höga bud för Millimani. Jag är inte rik men de pengarna kunde jag och kan jag avstå då gör jag det.

Melwas är på Fölseryd. Även han knyter an, han är mer min typ av häst som jag absolut egentligen inte ska rida. Sprattlig och vig som få. Även han har jag tagit genmom tester med toppenresultat och unghingstchampion som han blev. Beslutet att låna ut han blev att stuteriet Fölseryd gav mig trygghet. Bra människor, bra förutsättningar och absolut kunniga. Kunde inte ha så fin ponnyhingst som är godkänd här utan att han skulle få ut och visa sig. Med paj rygg vågade jag inte riskera hälsan utan beslutet fick tas. Nu har jag ju Melwas första avkomma här Enebäcks Pims och hon är ett bevis på att pappa Melwas levererar gångarter och psyke Utan att skryta är det det bästa fölet vi tagit fram hittills. Om tre år är Melwas här igen om de inte vill ha han kvar, om inte ryggen är sämre eller att något annat hänt.

Detta är de två som är på foder... Klart man längtar, undrar och vill veta. Jag gör det på avstånd för utlånat är utlånat och jag har bestämt mig att inte lägga mig i. Hittills har jag inte behövt det eftersom båda mina närmaste hästar har hamnat i bästa händer...

Hur skulle du göra? Foder? Sälja? Behålla men inte hinna ,orka eller få ont?

KRAM