Efter en låååång dag sitter vi hela familjen i soffan. Johan är hemma och man är mätt och nöjd. Ett vinglas blir det. Man mår bara så bra! Hundarna ligger alla tre på golvet och snusar. Blir liksom inte bättre.

Idag träffade jag Pär Högqvist och fick en go kram. De har vår uppfödning Birk som de visat fram på kvalité med toppresultat. 8-9 i hoppning tror jag det blev.

Trailern är packad och imorgon åker hela familjen till ponnyklubben Kristinehamns tävlingar. Dotra ska prova på LC + 5 det ska bli kul. Mindre kul att gubben måste lämna oss där för jobb men en stund kommer han vara med.

Jag har suttit i sadeln hela kvällen. Först en uteritt på Tanja. Gud vilken härlig ponny! Så skönt att veta att dotra har henne. Jag fick rida då dotra hade huvudvärk så tårarna kom. Putsa och packa kom hon ut och hjälpte till med när huvudvärkstabletten hjälpt. Tufft att vara tonåring. Bra att ha en mamma som kan rida.

Efter det hoppade jag upp på Hope. Herren Gud så stel. 9 månaders vila och fölning har gjort sitt. Pims fick vara med i ridhuset där Millis hoppade med Wilma. Mamma Hope reds och bommar överallt. Kanonbra miljöträning. Efter ett tag fick vi släppa Pims och Hope och gisses vad den lilla hade spring i benen. Hon fick prova att gå över bommar med Ylva. Det var kuuullll!

Nu ska jag fortsätta njuta av stunden i soffan innan nattinatti infinner sig för tidig uppgång imorgon. Eftersom dotra inte hoppar första klassen kommer det inte bli okristligt tidigt i varje fall så lite senare mys kan det få bli.

Kram!

Ni får ett inlägg till... För att jag älskar honom så. Ni ska vara avundsjuka för jag har vunnit högsta vinsten.

Innan jag träffade Johan hade jag lämnat ett ganska destruktivt förhållande. Även i mina kärlekar försökte jag rädda/ hjälpa människor. Efter att ha lämnat den mannen bestämde jag mig för att aldrig binda mig igen. Jag skulle leva själv och leva mitt liv. Det höll i fem år. Jag levde ensam och det var mitt val att göra det. Jag lade all tid på mina hästar. En juldag tog jag hand om en något berusad man... Min man idag.

Han ringde och ringde. Tillslut gick jag med på en date... Det var det bästa beslut jag tagit. Mamma var dökär från början?jag var det inte! Rädd att binda mig rädd att behöva ta hand om men plötsligt insåg jag att detta var en stark man med egna intressen ett eget ego. Hjälp!

Sedan dess har jag obevekligt älskat. Han har gjort mig illa, jag har skadat honom. Så är livet. Vi var på väg isär och jag med mitt stora egocentriska tänkande fick tänka till. Vi är ett.

Min man är stark, han är stor i känslan och han kan ta en kula för mig och dotra. Han kan verka hård men ack vad han är empatisk. Jag mår bra i hans närhet. Jag saknar han varje minut han inte finns hos mig och jag har lovat tills döden skiljer oss åt. Det löftet överger jag aldrig. Ibland kan jag tänka är jag värd han? Han hjälper min far idag utan att tveka. Han hjälpte min mor. Jag får ta del av hans underbara familj och känna mig älskad och viktig för den jag är. Han och jag delar det finaste vi har- vår dotter.

Ibland känner jag mig inte nog god. Men när han talar om att jag är det tror jag på honom.

Må alla som jag älskar få möta sin kärlek för det har jag! Kram

Karro och Linda har hoppat idag igen. Det är stora utvecklingssteg de tar. Känns så kul. Deras unga hästar får en toppenstart i hoppning med dessa tjejer på ryggen. Bra jobbat!

Annars gjort det vanliga, ringde pappa och pratade en stund. Gud vad han bubblade.

Gubben jobbar.

Allt är liksom som vanligt. Längtar tills imorgon för det finns inget bättre än när Johan är ledig och vi dukar god mat, ett glas vin, bra på tv... Det är då jag känner livet i mig.

Jag håller på att försöka formulera företagsmål som jag gärna skulle vilja prova. Naturligtvis handlar det om barn och att få barn att också känna livet i sig. Hope är involverad, gården är involverad. Mer säger jag inte just nu.

Har en uppfinningside jag vill prova med. Livet är föööör kort och jag kan för lite.
Tills vi ses kram!

Jobbade senare på vanliga jobbet där allt går i 120 just nu. Kul men mycket som ska på plats och lite tid.

När jag kom hem rakade vi färdigt Millis. Bremsen på och Ylva och Malin höll i medan jag klippte för brinnande livet. Trots brems lyckades hon klämma mig mot en boxdörr och efter kändes det som om jag hade håll mitt i magen. Nu är det klar klippt men inte är jag stolt. Att lägga tid på linjer osv är bara att glömma. Millis mår så dåligt av sin päls. Hennes rumpa hade lika mycket päls som Tanja hade på hela kroppen.

När klippet var klart gjorde jag fodersäckar och byggde ett golv att ställa höbollen på. Blir vi bättre på att inte slösa så kan vi köpa annat som är roligare i stallet. Alla pengar som betalas går tillbaka till oss i stallet. Kanske en fest, hindermaterial eller nått annat.

Vi har en ganska lång väg ner till stallet, den är nu fiskbenskrattad. Ett staket är uppsatt och slangar inrullade. Hade lite lektion med Ylva med. Hon är så ambitiös. Kommer bli bra, bara hon står ut med vrånga ridläraren.

Nu är jag nöjd... Blir att mysa med familjen ikväll och ta ett bad.

Imorgon blir det lite hoppning för Karro och Linda på deras unghästar. Gubben jobbar kväll, inte kul men det är så det måste vara.

Just det ja, vet ni vem som ringde igår? PAPPA! Han berättade att det var långsamt och han ville få besök. Hur jag vet det? Jo pappa kan kommunicera. Han kan det varför skulle han annars ringa?

Kram och puss
Bjuder på en bild av en annan som jag tror är smartare än många andra

Ja det undrar jag för nu har jag verkligen gjort allt jag kan för att pappa ska ha det bra. Jag är där 1-3 gånger i veckan, ringer ofta men tycker att det är bra att han ringer oss så ibland försöker jag låta bli så han får chansen. Pappa har en kontaktperson som jag har fixat. Han heter Göran och känner pappa sen tidigare. Göran kommer till pappa varje tisdag och de går ofta ut. Kan jag göra mer? Detta stressar mig till döds! Vill hinna mer men energin är liksom inte på topp och med barn, djur, hus och make så ska jag inta även andra roller.

Idag ska ännu en häst klippas. Granngården har besökts för inköp av foder. Gubben jobbar  . Mat ska stå på bordet och allt fixas inför imorgon. Ska försöka hinna jobba undan lite från jobbet också. PHU! Tisdagar är inte kul...

Då vi varit utomlands tvågånger och vilat senaste halvåret så borde jag vara pigg och energisk. Jag är det med för jag hinner och orkar men ibland känns det som jag vill skrika "Stanna tåget, jag SKA av!"

KRAM ALLA STRESSADE, imorgon är en ny dag. Då ska jag vara Pettson och ta mig en funderare...

Ja så är det. Ylva-Li såldes innan annons sattes ut. Vem som är den lyckliga skriver jag den 1 oktober då allt är klart. 

Idag har jag klippt halva Millis. Vi fortsätter på onsdag då fröken bestämd inte orkar med klippningen längre än en halvtimme. Vi får bremsa henne och det känns bättre än att behöva droga henne. Hennes ryttare Wilma bevisar vid varje pass vilken duktig tjej hon är. Millis har en vilja av stål och Wilma lyckas rida henne toppen. Förra tävlingsterminen hade de i stort sett nollor varje start. 

efter klippningen verkade jag vår shettis Jesse. För hundra år sen gick jag kurs för det. Jag skulle ALDRIG verka någon av de hästar som rids och jobbar. Men Jesse är lätt att fixa. Han skrotar mest i hagen och slits inte. 

Blev en ridtur på Tanja med. Hon är så jäkla rolig. Red henne mest i lång och låg form. Hoppas få rida henne mer kontinuerligt nu. 

Av bara farten putsade jag alla saker efter ridningen. Så himla kul, får sån energi. Längtar till Millimani kommer hem. Ska Frida betäcka kommer hon kanske inte i januari men om hon inte ska betäckas hoppas jag att hon kommer hit. Sjuktsugen på storhäst igen! Det är kul med ponny men det är stor som jag gillar mest...

Nä dags att vara social med de andra i soffan. Puss!

Detta mötte mig på en stol i stallgången imorse. Hon är min bästa vän. Hon finns alltid att prata med. Vi pratar om allt och jag är så glad att vi hittade varandra igen. Vi var i samma mamma grupp men efter det dröjde det många år tills vi sågs igen. Idag är våra barn bästisar och vi mammor med. Våra gubbar trivs ihop och det är så himla bra. Tack Malin för att du är den du är, vet allt om mig och att jag får vara din vän.