Ni får ett inlägg till... För att jag älskar honom så. Ni ska vara avundsjuka för jag har vunnit högsta vinsten.

Innan jag träffade Johan hade jag lämnat ett ganska destruktivt förhållande. Även i mina kärlekar försökte jag rädda/ hjälpa människor. Efter att ha lämnat den mannen bestämde jag mig för att aldrig binda mig igen. Jag skulle leva själv och leva mitt liv. Det höll i fem år. Jag levde ensam och det var mitt val att göra det. Jag lade all tid på mina hästar. En juldag tog jag hand om en något berusad man... Min man idag.

Han ringde och ringde. Tillslut gick jag med på en date... Det var det bästa beslut jag tagit. Mamma var dökär från början?jag var det inte! Rädd att binda mig rädd att behöva ta hand om men plötsligt insåg jag att detta var en stark man med egna intressen ett eget ego. Hjälp!

Sedan dess har jag obevekligt älskat. Han har gjort mig illa, jag har skadat honom. Så är livet. Vi var på väg isär och jag med mitt stora egocentriska tänkande fick tänka till. Vi är ett.

Min man är stark, han är stor i känslan och han kan ta en kula för mig och dotra. Han kan verka hård men ack vad han är empatisk. Jag mår bra i hans närhet. Jag saknar han varje minut han inte finns hos mig och jag har lovat tills döden skiljer oss åt. Det löftet överger jag aldrig. Ibland kan jag tänka är jag värd han? Han hjälper min far idag utan att tveka. Han hjälpte min mor. Jag får ta del av hans underbara familj och känna mig älskad och viktig för den jag är. Han och jag delar det finaste vi har- vår dotter.

Ibland känner jag mig inte nog god. Men när han talar om att jag är det tror jag på honom.

Må alla som jag älskar få möta sin kärlek för det har jag! Kram

Karro och Linda har hoppat idag igen. Det är stora utvecklingssteg de tar. Känns så kul. Deras unga hästar får en toppenstart i hoppning med dessa tjejer på ryggen. Bra jobbat!

Annars gjort det vanliga, ringde pappa och pratade en stund. Gud vad han bubblade.

Gubben jobbar.

Allt är liksom som vanligt. Längtar tills imorgon för det finns inget bättre än när Johan är ledig och vi dukar god mat, ett glas vin, bra på tv... Det är då jag känner livet i mig.

Jag håller på att försöka formulera företagsmål som jag gärna skulle vilja prova. Naturligtvis handlar det om barn och att få barn att också känna livet i sig. Hope är involverad, gården är involverad. Mer säger jag inte just nu.

Har en uppfinningside jag vill prova med. Livet är föööör kort och jag kan för lite.
Tills vi ses kram!