Jag står just nu inte för vad någon i mina familjeled gör. Har aldrig tvivlat på vuxna människor som jag gör nu.

Det jag vill är att tacka alla som jag ändå försöker lita på. Malin och Ulf som på inte något vis skulle behöva bry sig men som jag tror har det mod att vara mina vänner. Ni är de största för oss. Vi finns för er...

Jan och Yvonne som uppmuntrar och alla Lindas kramar. Kan vara öppen med er.

Ylva som på sitt vis ger mig styrka. Vill aldrig mista dig.

Alla andra som står vid vår sida vill jag ge en stor kram. Era uppmuntringar på FB alla pm som kommer. Tack även om jag inte svarar sätter de sig hos mig.

Jag har alltid gjort det som känts rätt. Jag brukar tänka att jag ska kunna se mig i spegeln varje morgon och säga godmorgon utan att skämmas över mig själv. Ofta har jag kämpat för andra människor och barn. Det är nu när jag är i krig man ser vilka som finns hos mig. Jag vet att vi avgår som segrare. Har pratat med många statliga, professionella som höjer ögon brynen åt det hela. Ett måste ni veta! Jag genomgår ett krig för min far. Han hade gjort det för mig. Imorgon kommer han och jag ses. Det allra jobbigaste i det här är inte alla magslag jag får, luften går ur en stund sen rätar man på sig. Men min far som alltid varit stolt över sina flickor, sin familj och vad han lyckats med i livet. Det är i hans skyttegrav jag står. När jag berättar för vad ni än tror så vet pappa allt, allt och nu måste jag berätta än mer... Må han leva länge efter detta så att vi får några underbara år innan vi ska skiljas åt.

Sista vill jag tacka min älskade make som fått den här jävla taikon familjen på halsen. Inte en gång har han gett mig en gliring om det. Inte en enda gång har han nekat pappa något. Du är en ängel i en gangsters kropp. Idag i skogen vet du vad jag såg och det är tills döden skiljer oss åt. Jag kommer aldrig ångra den där juldagen 1994 någonsin. Du är det bästa som hänt mig. Du är stark du är en hjälte i mina ögon. Om alla gjorde hälften så mycket gott i världen som du ska du veta att kriget skulle vara slut. Låt mig älska dig ännu mer...

Jag vet absolut varför jag vill ha djur runt mig. De älskar en ovillkorligt. Mitt liv har varit konstanta svek från äldre. Kanske jobbar jag med det jag gör just för det. Jag står upp för de barn/ vuxna ingenannan vill stå upp för.

Ska försöka sova i natt men själen måste få ro först. Kram!

Ja så är det Fiffilura som är vår lilla valp oavsett. Hon är energisk till tusen men faktum otroligt lättlärd. Kommer på kommando, ligger, sitter och skäller.
Hon pratar gärna långa samtal. Hon låter då som en förstoppad knölsvan. Hon låter, väntar på svar och svarar när man tystnat.
Hon är minst i flocken vilket gör att hon måste hitta knep. När de stora hundarna ska titta ut genom fönstret ser hon inget om hon inte står på köksbordet, Ajabaja!
Hon är anledningen till att det mesta i huset smakar Crib Halt. Ett antibit medel för hästar.
Fiffilura kan tända lampor vilket är ett evighetsgöra att gå och släcka i dessa energisparartider.
Hon öppnar enkelt stängda dörrar, även ytterdörrarna. Helt plötsligt är hundarna på vift om man inte låst.
Men Gud vilken ängel hon är när hon sover. Hon sover i min säng, ålar sig upp och sträcker ut sig med tassarna runt min hals. Så ligger vi och pussas till John blund kommer eller matte fått nog.
Bästa kompisen är brorsan Fabbe som kommer nästan varje dag. De leker på baksidan av huset som om de vore galna. Även han blir ju ett år idag, galna Goa Fabbe.