Så är det och man måste tillåta sig att göra det. När jag hade en hemsida var allt mer opersonligt medan med en blogg får man vara öppen.. Att skriva har alltid hjälpt mig hamna på rätt köl igen.. Skrivandet gör att jag kan släppa, orka en bit till. I mitt liv nu finns två sorger. Den ena är saknaden efter mamma och den andra är oron för min pappa. Det skriver jag om och släpper ut. Sen finns det massor jag aldrig skulle skriva här utan som jag pratar om med min Johan, som bara han får veta. Visst är jag ganska lik ganska många andra.

Vi har alla sorger och bekymmer i livet. Ibland blir de större och ibland mindre. Mycket i livet handlar om logistik, vilket gör att när man blir down så tappar man flera trådar under en period. Så får det vara.

Idag är en bättre dag. Har haft spänningar i min högra axel ett tag som börjar släppa. Jag som är halv Italienare gillar inte kyla och antagligen spänner jag mig. Blir halsduk på snart.

Här om kvällen blev det så där urmysigt. Ett guldkorn som jag älskar. Mörkt ute var det, det regnade så där så man tror att regndropparna ska komma igenom taket. Hästarna mumsade torra och varma i stallet och hundarna låg alla tre på ryamattan i vardagsrummet och snusade och sov. Jag satt uppkrupen i soffans hörn med en kopp kaffe och mös. Kunde inte låta bli att öppna fönstret bara för att höra regnet. Mår så gott då när jag vet att alla djur och människor mår bra i min närhet. Filten drog jag upp till näsan och blev så där mysvarm. Dotra hölls på sitt rum och gubben grejade på datorn. Allt bara var! Älskar hösten dessa stunder.

Sitter och skriver på en företagsidé. är osäker men vill prova. Gubben vill att jag är rädd om mig så att jag orkar. Hela idén bygger dock på sånt som ger mig energi. Tror kanske inte inkomsterna blir så stora men som vanligt är det inte det viktigaste i min värld....

Håll inte för hårt i pengarna, ingen vill dö ensam, rik och oomtyckt  

KRAM