Hoppas alla som behandlat pappa så här illa försvinner ur hans liv. Kan inte förstå att man kan åka till honom och hälsa på när man förstört hans sista tid i livet. Hade pappa varit frisk hade han sagt tack och hej. När han och jag pratar om dessa människor gör han fruktansvärda miner. Han är i sånt underläge så de bara klampar på. Tvi!

Imorgon ska det sista göras i detta sen får vi se men jag blir allt mer säker och jag vet hur jag ska berätta min story utan att behöva göra det i rättegång. Saker kommer dras till det yttersta om det så är det sista jag gör. Det handlar inte om hämnd det handlar om upprättelse. Sverige är en demokrati med säkra grundlagar. Runt mig har jag bl.a Sveriges genom tiderna bästa utredare, advokater av klass och en styrka inuti mig som bara växer. INGEN skadar mig eller någon jag älskar! Jag kommer få upprättelse jag är helt säker. Pappa ska få upprättelse och hoppas då de som våldgästar honom håller sig borta så han slipper spela med... Skulle vara så skönt.

Jag kommer att tala men inte hålla i pennan...

Må gott jag är starkare...

Ja det är så... Idag har pappa varit här. Vi har skrattat mycket och han fick en fin wiskey i födelsedagspresent av oss. Han fyller imorgon så det blir att sjunga i telefonen med..

Vad jag hunnit idag är väl det vanliga. Hästar, hem och familj. Skrapat rutor från färg på vitrinskåpet och insett att nya gångjärn måste införskaffas. Sånt gör mig otålig. Jag vill bli klar direkt! Johan fick montera upp skåpet och min egendesignade krokhylla. Jag hittade massor av handsmidda, rostiga spik som jag fått hjälp att borra ner i en ohyvlad kraftig bräda.. där ska det som jag tänkt hänga gammeldags muggar. men attan vad jag bedrog mig. Gubben hann före så nu hänger där en AIK mugg och en mugg med polislogga  Han får ha dom där har jag bestämt för bord och skåp och fönster är vita och romantiska... Han bor ju även han i huset. Plötsligt är det mysigt att vara i köket. Dotra satt där mitt i pysselröran och räknade matte. Jag och pappa satt i köket med levande ljus. så skönt!

Annars har jag fixat e boxspärrare till Medinas box. Hon har varit ute några nätter. Vi har trott på slarv, på att en enklare spärr skulle hjälpa osv. Nä i natt var hon ute igen. Jag fodrar alltid lördagkväll så jag vet att den var stängd och spärrbandet var på men lik förbannat är hon ute. Ingenannan häst har kommit ur boxen där tidigare. Nu har jag som sagt tagit till rejäla doningar så det var väl själva f-n.

Blåsvädret idag är inget bra väder för en reumatismrygg. Gud vad jag kurar ihop mig och nu känns som en kniv sitter mellan skulderbladen. Jag fixar de flesta väder men inte blåst! Den går genom märg och ben.

Just nu är jag ensam i Enebäck. Dotra är hos bästaste fam Högqvist och bakar julgodis. Tjejerna har lite mer ledigt från hästarna så jag såg Malin här och fixade i morse. Visst är det skönare på vår, sommar och höst. Man umgås mer. Vårt kaffekonto stiger i taket vilket är det bästa kontot. Nu i mörker vill alla hem och bara sova känns det som.

Veckan som kommer kommer åter bjuda på lååånga dagar på jobbet och julkstressen gör sig påmind. Två julklappar har jag fått ihop  . Jag vet vad pappa ska få och har ett hum om vad mer till dotra. Gubben, alltid lika svårt. Förra året fick han en jättefin fjällräven jacka. I år? Jag måste tänka till...

Frågan jag får av många är. Hur har ni orkat hålla ihop under den här tiden med din systers idé om att anmäla? OM man älskar någon så kan jag säga att efter detta vet vi verkligen var vi har varandra. Jag älskar min man mer nu än jag någonsin gjort. Att sen han vill dela livet med mig och min ... det är svårare att förstå. Han ska dessutom tatuera in ett C på kroppen så jag förstår att han menar allvar. Vi fick den energi vi behövde då vi var i Allicante bara han och jag. Vi beghöver nog varandra mer än vad vi och ni förstår.

Nä nu ska här fixas med bokförning, detta aber. Ordning och reda ska det vara:)

Vi ses

Bjuder på en bild som har några år på nacken. Jesse och Dotra, det var tider att minnas  

Jo så är det. Jag har pysslat hela dagen. Fönstren är fina med julljus och hyacinter. Lite julstjärnor står det också. Jag har målat konstant på den stora skänken i köket så jag hoppas få upp både väggvitrinskåp och handsmidda spik imorgon. Funderar på färg på golvet i köket, lutar åt blyertsgrå. Stark färg som tål alla 12 tassarna som springer runt. Snart ska vi iväg och hämta ett nytt köksbord i gammal stil. Det är runt och har fina stolar. Blir nog att klä om så det passar in. Sen är halva köket klart. I jul ska jag knacka kakel och bygga hööööög vedförvaring. Kommer att bli skönt då ingen i huset vill hämta ved i vedboa.
Baksidan av köksbänken måste tas itu med men vet inte hur jag ska fixa det än. Hundsängen ska bli blyertsgrå den med. Tänk vad härligt att ha energi igen!

Varför känns det så här. Jo jag är övertygad om att snart är jag fri från tre års frihetsberövande. Då är det vi som ska spela ut våra kort. Känner mig stark så stark. Imorgon ska pappa komma igen. Har köpt lite wiskey i födelsedagspresent för på måndag blir han äldre. Bästa pappa. Hade aldrig valt någon annan pappa om jag så hade fått välja på alla pappor i världen. Glöggmys ska vi ha tillsammans imorgon.

Någon har ringt på Hope men ingen som passade mig i smaken. Jag säljer enbart till de jag vet vårdar djuren på bästa sätt och att köpa ponny i julklapp till en tjej som inte har föräldrastöd är inte min grej. Efter jul tar jag bort annonsen men hon är fortfarande tillsalu. Får bli ny annons i vår. Den här årstiden är det få som köper häst.

Jo fam. Olsson gör det. Äntligen har de fått köpa en egen. Tror den var fem- sex år och import Holland. Den hade hoppat 1.15 tror jag. Såg en film och det såg ut att vara en fin häst som passar Linda. Skimmel dock, hej pinkfläckar! Annars är jag skimmelsvag. Namnet var lika vackert som alla andra holländska namn -Lydda. Hmmmm... Jag vet att de längtat efter en EGEN häst så jag hoppas att det blir riktigt bra.

Tänk om vi kunde få snö nu. Det skulle vara skönt. Sandhagar torkar fort men blir knaggliga när de fryser. Pims och de andra barfota hästarna springer inte direkt. Vi har en jättevinterhage där de ska få gå. Blir en avmaskning snart så efter det tjoff och galopp på stora ägor. Vi har nu 5 vinterhagar som våra 9 hästar ska vara i. Två stora och sen mindre rasthagarna. Det gör att alla hästar kan gå i den hage som passar dom bäst. Unghästarna ska ut i den mega stora. Ska bli härligt.

Medina som blivit felskodd har fått på sig skor äntligen och kan ridas. Jag säger det igen. Ingen häst ska ha ont i fötterna eller vara öm efter att hovslagaren varit på plats. Den islandshäst som flyttar in sista januari är även den för hårt verkad så det verkar gå ett virus i stan. Ska bli spännande med en isis häs. Det har vi aldrig haft.

Klippte mig igår. Karro är bara bäst. Vilken känsla att ha varit där. Hon berättade att de har det bra där de står nu och det gjorde mig glad för de där två systrarna kan jag sakna. Tyvärr tycker Karro att Challe inte känns helt ok och att det är svårt att säga vad det är. Stackars stackars, är det någon som haft otur är det hon. Jag håller tummarna för att det vänder.

Nu ska jag på med trailern, väcka gubben och dra iväg sen blir det lite fixa till och efter det tacos med HELA familjen.

Kram

En bild på Malin och Millimani får jag bjuda på

Ligger i sängen nu klockan 21.15 Att jobba i skolan innebär att jobba mycket innan jul. Jag har dessutom blivit känslomässigt rörd idag och engagerad. För varenda unge är ett mycket viktigt mantra för mig. Två möten som rör till det i hjärttrakten. Ibland undrar jag om jag inte borde stå på ett industrigolv istället. Som specialpedagog på en skola blir man rörd, berörd och jobbet hänger ofta med hem... Vår skola är en skola där jag gärna skulle låta min dotter gå. Det säger inte lite men många engagerade pedagoger som vill så mycket. Ibland måste jag i min roll stå först... Det känns ibland. Alla barn har inte drömlägen att utgå ifrån. Oroliga föräldrar, oroliga barn

Efter att ha satt in annons på Hope igår gick luften ur mig. Jag muttrade upp mig med att leta hingst till Millimani. Tog kontakt med ett stuteri med fina hingstar.

Efter en lång dag jobbet var jag i stallet. Vilken terapi det är att få borsta två fina hästar, putsa lite läder och packa ett antal hösäckar. Dessutom i sällskap av bästa Ylva.
Vi har fått ännu en seger i detta med pappa och åtal. Det ser ännu bättre ut. Skönt! Då kan jag lägga all min energi som stöd till dom som behöver mig. Ylva ska få besök i sitt hem åtminstone en dag varannan vecka. Fint ska hon få det. Dotra och Wilma ska få massa hjälp inför vårens tävlingar och pappa ska få känna på ett antal sköna år tillsammans med min familj.

Vår katt skorpan som haft så jobbigt är bak in business. Han lever lyxliv med god mjuk mat och borst med kardan. Han ligger just nu i soffan och trånar på Dotras arm. Hundarna glyser avundsjukt från golvet och det bekommer honom inte. Han vill gärna gå ut men en vecka till vill jag allt ha han inne. Tror inte han protesterar allt för mycket. Ni får en bild på honom i nuet. Kram

Så är det... Idag har varit en bra dag. Jag har målat och gjort färdigt väggvitrinskåpet, dragit in en stor planka och handsmidda spik... Varje dag ligger nya projekt på köksbordet de här bra dagarna.
Många saker glädjer mig. Att Johan kallade mig sitt ljus, att Myra leker om än lite klumpigt och inomhus vilket är förbjudet, Skorpan vår lille krigare har kryat på sig och käken är läkt om än lite snett. Massor av bra saker.

Sen vet jag inte varför men jag känner mig inte ledsen bara liksom tom. Det är bättre att känna något än att vara tom. Det blir ofta så när Johan jobbar kvällar och nätter. Saknar honom, saknar att han säger rätt saker så jag orkar en bit till.

Jag tycker också att det kommer bli supertufft att sälja Hope. Hon är vänligheten själv och om hon hamnar i hårda händer kommer det inte bli bra och det är aldrig en garanti oavsett hur noga man kollar att det blir rätt hem. Älskade Hope. Men antalet boxar är begränsade som tur är...

Nu vill jag ha fler bra dagar så att jag orkar mer... Många frågar hur stark är du egentligen? Jag vet inte men livet har format mig.

Ja den har varit helt okej. Lördagen satte jag igång med ett loppisfynd. Det är nu vitmålat och ska tapetseras. Stolsdynorna på köksstolararna har fått sig en rejäl rengöring. Badrummet har jag skurat, fick hjälp att ta bort badkaret och rensat avloppet. Skönt att ligga före med julstädningen.

Lördagkväll bjöd på trerättersmiddag som mannen i huset lagat. Huvudrätten var älgfile och älgen hade han skjutit själv. Något godare har jag aldrig ätit. Till detta serverades vitt vin i våra stora vinglas. De är luriga de där...vi satt uppe alla tre och mös. Vi hade musikmaraton. Alla fick i tur och ordning välja låt. Dotra höll sig till 1D, gubben körde dunka dunka och jag hårdrock. Inser att mina tonårsidoler nog var något vildare än Dotras. Mötley Crue, Iron Maiden... Härligt! Dotra gick och la sig och jag och gubben satt kvar med nostalgimusik blandat med Iron Maiden. Klockan blev sent och jag hmm blev lite... Det händer inte ofta. Först i sommeras jag lärde mig att dricka annat än fanta. Jag har alltid haft kontrollbehov och är så himla rädd att bli bakis. Jag har så mycket jag vill göra så jag vill inte slösa bort en enda dag. Imorse blev det huvudvärkstablett och sedan körde jag på... Fungerade bra! Jag gillar nog den här Cecilia som faktiskt klarar av att bara vara och inte stressar fram. Jag hinner allt ändå.

Ikväll har det varit wiskeyprovning av tre sorter i mitt kök. Tre män och tre flaskor. Pappa, Ulf och Johan som alla delar wiskey intresset. Pappa har alltid gillat fina wiskeysorter så nu fick jag öppna plånboken och bjuda till. De verkar ha haft det riktigt bra:) jag gick till stallet. Skulle aldrig dricka wiskey, aldrig... Luktar aceton och färgen... Giftigt för mig... Nu drack de för att smaka och pappa var riktigt glad.

Nu har jag bestämt mig. Hope ska säljas. Hon är inriden i alla gångarter, mycket löshoppad och även hoppad under ryttare. Hon är ljuvlig i temperament. Hon är nog den mjukaste häst jag mött. Inte kul att sälja henne då jag tillåtit mig att älska henne. Dotra har Tanja och Hope och Tanja skiljer sig mycket åt. Tycker det är bra att hon vet vad hon gillar hos en häst och inte vill behålla bara för att ha. Tanja gillar hon skarpt...
Millimani kommer hem i april och jag kan inte rida två hästar, jag vill följa Melwas första avkomma genom tester osv. Det får bli så. Bra hem är absolut ett krav.

Tills vi ses kram

Bilden är underbara Hope.

När mina vänner gör saker med sina mammor tex känns det i mig någonstans. En saknad, längtan och jag vill nästan rycka tag i den som klagar på sin mamma. Att ha en mamma är så stort så stort att jag inte förstod det innan mamma dog. Jag saknar min pappa med som han var som frisk. Innan allt hände. En pappa som engagerade sig i Tilda, som gillade att vara hos oss här på landet. En pappa som visste hur man skulle göra, en GPS i livet liksom. En trygghet då Johan alltid varit borta mycket...

Tänk om jag hade haft en i mina ögon normal .... En som hade varit lika som jag som uppskattat att göra saker för andra. Som hade deltagit i vårt liv utan att visa snålhet. Tänk om...

Jag har inget av det, inget. Därför blir min familj idag så mycket viktigare. Johan och Tilda står mig så nära och min pappa med. Drömmer ofta mardrömmar om att någon lämnar mig. Då vaknar jag genomsvettig. Förut kunde Johan jobba borta veckor i sträck och jag var trygg och lugn. Klarade allt... Nu saknar jag, jag saknar så oerhört. Jag får för mig att nu sitter ALLA andra familjer tillsammans och myser och jag och dotra är själva. Det är orsaken till att jag har börjat prioritera min familj än mer. Och finns chansen till att vara tillsammans så tar jag den. Förut kunde jag prioritera kvällar med jobbet, kvällar med hästträningar osv.

Jag har lärt mig att det som är kommer inte tillbaka någonsin. Livet förändras vilket är tur. Nu kanske jag blir helt fri från vissa saker men andra delar av mig är borta. Totalt utsuddade...

Jag är trött nu, jobbat till 18 på jobbet. Övriga kvällar den här veckan har varit jobb, jobb med papper och skoljobb...

Var rädd om det ni har och det handlar inte om materiella saker. De kan man både ha och mista. Det är det där andra... Det kan förändras på en minut. Det hände för mig en förmiddag vid klockan 10.10, fredag var det... Nästa förändring skedde 26 januari klockan 06.10 år 2007. Ta vara på er för det sker fort.

Så länge har jag och Johan varit tillsammans. Klart det inte alltid varit en dans rosor men kärleken har alltid funnits där. Igår var vi hos Amalia och Peter ända till 01.30 Väl hemma blev jag och Johan sittande med ett vinglas och en öl och bara var. Jag trivs underbart i hans sällskap. Bara prata och känna att man hör ihop. Plötsligt var klockan 04.00 Dagen efter blev sovmorgon... Sen åkte både dammsugare och golvmoppen fram.

Dagen bjöd på farsdagsfirande med pappa. Underbart att ha en pappa, jag är så tacksam. Det ska bli så skönt när vi slipper allt det tuffa runt om oss. Det blir liksom lite bergodalbana i mitt känsloliv när pappa är här. Jag blir så lycklig samtidigt så sorgsen.
Nästa helg har jag hört att tre herrar ska ha wiskeyprovning här. En av dessa tre är pappa.

Tilda fixade stallet och jag fick fixa bara lite kvälls fix. Skönt att hon tar så mycket när jag behöver vara ledig. Konstigt är när jag inte spenderar ett antal timmar i stallet.

Blir lite melankolisk i november, det stora vemodet rullar in. Såg bilder från Boden med snö och snögubbar. Gud vad jag längtar. Snö, minusgrader och pigga,rena hästar. Nu vill jag ha snö nunu nunu!

Kram!