Pappa sitter bredvid mig på vår altan. Hade önskat kunna ge han mer men det blir sen... Hans min när dotra kramar om honom, när fölungen leds fram till altanen, när han och Johan pratar män imellan då är jag lycklig.

Vi har klassisk musik på i Ipaden och jag känner lugnet i mig... Ett lugn som sällan infinner sig nu för tiden.

Vid bygget av altanen var ett krav från Johan att hans svärfar skulle kunna rulla runt med rullstolen. Det är precis vad han gör. En sväng till hundgården, en sväng till blommorna. Utsikten över hästhagarna. Han blir fri.

Vid lunch och hemförd ville pappa stanna och det får han så klart. Pappa ringer ofta till oss. Undra om han ringer andra. Jag får åka och hämta hans medicin:) Det blir takbygge idag och pappa får klart delta. Att känna sig behövd, så viktigt.

Alla människor måste känna KASAM- känslan av sammanhang. Att man har ett sammanhang att man har relationer och familj. Jag vet att pappa känner så i detta nu.

Pappa skulle behöva en ny tröja, den han har är urtvättad utan passform. Byxorna för små... Fotvård måste fixas men just nu verkar han bara lycklig.

Pappa har aldrig velat känna sig i beroendeställning. Fast idag har han gått med på, lovat att åka färdtjänst hit när vi inte kan hämta. Johan är den som orkar lyfta, hjälpa och fixa och med hans arbetstider är det svårt. Jag åker till pappa men pappa behöver komma ut. Samma samma säger pappa om vårdhemmet. Härligt! Ofta går jag här på helgerna och känner mig ensam när gubben jobbar. Pappa är också ensam så då kan vi mysa tillsammans. Nya tider, har ett nytt hopp om framtiden.

Pappa älskar dig!

Jag sa: tack pappa för allt du gett mig, älskar dig!
Svar klockrent: jag dig!

Pappa är inte dum han förstår allting, skrattade åt lunchmenyn nyss som blir korv med bröd med en öl till...honom. Då skrattade han inte längre

Härligt!

Gräshopporna som jag skrev spelar utanför fönstret. På landet är så tyst att de hörs bra.

Går jag ut på baksidan träffar jag hästarna. Man ser dom inte i mörkret men hör dom beta. Mysigt är det!
Man hör hur de rör sig på andra sidan bäcken och hur de repar gräs. Tror de har det rätt bra och framförallt så myser jag.

Ibland flyger Sigge ut ur ladan. Sigge är inte presenterad men han hänger upp och ner i taket på logen och vid det är laget flyger han för fullt. Han har bott hos oss sedan 1999 och är en fladdermus. Sent på kvällen kan man se hur det swichar förbi en siluett framföra utelamporna och se en siluett så där är lite kusligt men det är... Det är Sigge. Jag döpte honom efter en snäll äldre manlig lärare på en skola för att vi skulle bli vänner. Han är lite jobbig när han inte tar höluckevägen utan trappen. Det är lätt att man får han i ansiktet. Han är tyst så plötsligt känner man " fladder".

Usch tänker på att Dukkie flyttar hem snart. Jag är erbjuden att komma och rida, jag vill men ni vet det här med tiden. Småskutt idag, kändes helt okej... Elin kommer få hem en ponny att jobba vidare med. Han är stadig i traven och skritten. Hoppas hon travar på och stärker honom. Efter det många många galoppfattningar så att de befästs... Fortsätta flytta för skänkel... Allt finns där men behöver befästas. Hon pratade om långvila sen vilket jag stöttar helt och fullt. Han har gått hela sommaren på sitt Max.

Pims är superintresserad av Jesse. Det är bra då jag snart ska släppa ihop dom. Hope, Pims och Jesse kommer dela hage och då blir det både lek och fostran av.

Idag har varit en superdag! Malin, Uffe och Lothar var här på fika. Sen kom Amalia och Peter på nästa fika. Blir sååå glad är folk bara dyker upp! Det betyder att de tänker på oss.

Var rädd om er! Jag bryr mig om varenda en av er! Kram

Ni vet gräshopporna som spelar hörs utanför mitt fönster nu... Jag och gubben sitter och pratar, konstigt att man fortfarande har att prata om efte

Jag sätter varje dag vad jag ska göra. Vi ska på semester och då har jag haft det som min deadline. Det sista jag har kvar nu är stallgången. Så idag bär jag sten, imorgon köps betong och jag hoppas få alla plattor på plats senast måndag. Phu det är inget roligt jobb, kanske därför jag sparat det till sist.

Svettas så det rinner i pannan. Bra träningspass! Testa:) vår stallgång är lågt räknat 12*3 meter vilket gör 36 kvadratmeter. Det ska också läggas plattor utanför stallet och göras en uteplats till tjejerna med lite möbler och parasoll. Nu tror ni kanske gubben gör det mesta? Nä ni jag kan själv...

Myra blir bättre och bättre. Hon tycker hon är nog frisk för hopp och lek men läketiden är 8 veckor med strikt träningsprogram. Hon är snart 9 år och som en valp beter hon sig. Gosemyran!

Dukkie ska jag upp på i kväll. Har längtat. De senaste passen har Elin ridit vilket är helt rätt. När Dukkie flyttat måste energi läggas på Enebäcks Ylva- Li och Hope för Hope är något till fet. Har aldrig haft ett sto med föl som blivit tjock, de brukar behöva hur mycket foder som helst. Enebäcks Pims är också rund och go och det ska fölungar vara.

Tanja rids igång och första tävlingen blir 31/8 i Kumla. Ska bli toppen att dra iväg igen:) underbara Tanja.

Snart är det dags att fixa vinterhagar och bygga foderbord. Trådar ska kollas och stolpar slås. Vi går mot höst snart... Har aldrig längtat mer än jag gör nu efter hösten. Längtar efter mitt jobb, alla ungar, tävlingar, jobba igång unghästarna, mysa med min familj, tända ljus och behöva frysa när man går till stallet.

Lite sommar är det nedåt kvar så nu ska vi njuta... Och lägga resten av plattorna:)

Satt och tänkte på hur hutlöst, skamligt bra jag har det. Jag vet att WHOs definition av detta lyder "ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande".

Fysiskt mår jag bra, min rygg är som den är och så länge jag kan klara mig på Tradolan när det är som ondast så måste jag säga att det är helt okej. Det finns människor som har långdragna livshotande sjukdomar. Det har inte jag.

Psykiskt kan det vara lite si och så då jag djupt sörjer saknaden av min mamma. Nu är det så som det är och någon sa en gång att så länge du i inte glömmer henne finns hon. Jag glömmer aldrig. Har ett fint kort på henne i plånboken så jag ser henne varje dag. Här på Enebäck har gubben hjälpt mig göra en minnesplats. Där tänder jag ljus på hennes födelsedag och döddag men även andra dagar. Pappa är också en sorg att han får ha det som han har det de sista åren av sitt liv men även det ägs upp när vi åker dit och han tröstar, skrattar och sjunger. Så psykiskt har jag nog det som alla andra ups and downs. När det är botten har jag min man som lyfter mig och mina djur. Mina hästar är de som lyfter mig när jag glömt hur man ska flyga.

Socialt har jag det BÄST! Alla vänner här på gården som nu när det kom fram kramat, pratat... De som vi haft här som skickar hälsningar via mail och sms. De vännerna vi inte delar hästar med som hela tiden stöttar utan att tränga sig på. Också Åsa och hennes familj i Skåne som betyder otroligt mycket för pappa.
Våra vänner är som en skyddsmur runt oss.
Man kan tro att jag känner mig ensam då mamma är död och på hennes släktsida har de gått bort som jag vill umgås med. Men jag har fått en ny familj, min faster och hennes gubbe. De håller vad de lovar, ställer upp och lyssnar. Älskar er! Jag har byggt upp en mycket nära relation till min kusin. Hon är värd att kallas syster så nära har vi kommit. Hon vet allt om mig och jag tror/hoppas hon berättar allt för mig. Älskar dig kusin, syster...
För att vara min vän krävs inget extremt vackert yttre, du får gärna ha någon diagnos-det avskräcker inte, du behöver inte ha någon vacker titel eller vara elit inom något. Jag värderar ditt inre.

Så som sagt jag har det hutlöst bra och tänk när jag efter 41 år blir fri. Då kommer jag sväva:)

Kram på er och jag finns, jag finns för er alla! Läs de här orden de finns i mitt sovrum och de är så sanna.

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du

Det finns alltför många som vill tala om
Att du bör vara si och så
Gud Fader själv, han accepterar dej ändå
Och det kan du lita på

Du passar in i själva skapelsen
Det finns en uppgift just för dej
Men du är fri att göra vad du vill med den
Säga ja eller nej

Nej jag är inte jättereligiös men mycket budskap i Bibeln tror jag på.

Så är det. På morgonen kan man dricka kaffe länge. Det är guldkant.

Idag ska det hämtas sten.

Kram mer kommer

Vi har hästarna nära oss på sommarbete och som ikväll när Dukkie och Jesse går i ny hage sitter jag på altan och har koll.

Idag ägnades förmiddagen till att hjälpa svärmor. Jag var hantlangare åt gubben. Efter det blev det att hämta dotra hos kompisar för det är kompisar dag ut och dag in som gäller. Wilma och dotra har skrittat ut en kvällstur på Tanja och Millis.

Just nu kommer hästarna in ett par timmar varje dag. De mår som bäst ute på natten och kvällen. På dagen just nu är det insekter och brännhett. Vi har alla engelskaboxdörrarna öppna så de står i svalkan men kan ändå få skönt ljus och bra luft. De ligger och sover och är allmänt trötta.

Elin har ridit Dukkie idag. Dom kommer ha mycket kul tillsammans. Det värmer i mig att Elin ska träna för tränare när Dukkie flyttar hem. Det gör att det känns som det varit brallarna värda:)

Annars har dagen mest varit fika, Filippa, en lite go tjej på 5 år har varit och ridit Jesse. Så otroligt kavat! Dessutom har hon två mycket trevliga föräldrar vi gärna fikar med.

Det bästa är att Malin och Ulf kommit hem. Saknar dom när de är borta. Malin och jag var i samma mammagrupp är tjejerna var nyfödda, sen red tjejerna i samma ridgrupp på ridskolan och på den vägen är det. Gubben och Uffe tog en öl och Malin och jag pratade... Människor som betyder något för en saknas vid frånvaro.

Imorgon skall stenplattor köras, tvi men fint blir det.

I helgen ska vi ut med pappa på äventyr och han ska också komma hit till Enebäck. Vi har ju byggt en altan på 70 kvadrat för pappa ska kunna rulla runt. Bara han inte kör över kanten för fin wiskey ska det bjudas på.

Abbe är just nu odräglig mot mig och Fiffilura sedan Myra blev opererad är flocken lite vilsen. Bara Myra är på benen så kommer han få veta hut igen.

Sitter just nu på altanen med ett glas vin. Vinet heter Tanja så nu vet ni varför jag köpte det. Om det var gott, jag måste väl säga ja...

Kram tills vi ses!

Har varit hos vänner som lyssnat och baxnat... Även de ser detta som tragedi, kanske inte är så konstigt...

Idag har jag jobbat då ett barn behövde min hjälp. När barn behöver mig tänker jag inte semester, de måste veta att det finns trygga vuxna, alltid, runt dom.

Det här med vuxenansvar... Vi formar vår framtid. Vad är det som gör att vuxenvärlden backar? Jag tänker på en gång när jag åkte buss, händer inte ofta men men... Två grabbar i 15 års åldern tar fram en spritpenna och börjar kladda på sätena framför. Alla ser men ingen gör något. När jag går fram får jag pennan och jag gör klart att deras beteende inte är okej. Jag går fram till busschauffören och berättar vad som hänt. När vi når busstationen får grabbarna snällt tvätta bort det de kladdat. Onda ögat på mig naturligtvis men än idag har de inte sökt upp mig:). Det jag menar med detta är vad är det för rädsla som gör att vi inte ser? Jag har jobbat med ungdomar som ansetts hotfulla, aggressiva och kriminella. Jag har aldrig känt mig hotad. Ömsesidig respekt och ett vuxenpondus fixar det mesta. Klaga inte om du inte själv vågar förändra! De ungdomar som inte orkar eller har förmågan måste få all hjälp som går. De svåraste är de som inte vill, kanske är det de gubben får ta. Kanske kan vi inte hjälpa alla men någon är allt värt. Backa inte, du är vuxen!

Tills vi ses ha det gott!