Många frågar hur jag orkar... Plugga, hästar, barn, jobb osv samt det skit det dragit in oss i. Jag tror att det handlar om den grund min far gett mig. Jag ger aldrig upp och skit en gång? Nä hela mitt liv. Om ni bara fattat hur jag under 40 år försökt göra mig fri från det blodsband jag aldrig velat ha. När mamma dog försökte jag allt vad jag kunde, jag vill inte skämmas över saker som det gör längre, då blev det som det blev.

Nu har vi fått datum och jag får göra som jag gjort hittills, njuta av min underbara man, umgås med min far och älska min dotter. Jag försöker ställa detta i förhållande till annat då är det inte så farligt. Vi har proffs runt oss. Min svärfar är Sveriges genom tiderna bästa förhörs ledare tex. Hans erfarenhet är ovärderlig och han kommer hjälpa till efter detta med det som ska göras. Älskar honom. Som sagt, ingen jag älskar har någon dödlig sjukdom, mitt barn mår bra och är duktig i skolan, ingen av mina vänner mår dåligt, jag älskar jobbet där jag får gøra skillnad för barn som har hinder i livet. Förstår ni? Kämpa, det finns KARMA, jag lovar... Jag oroar just nu mig mer för Myras ålder... Min fars vardag än det som komma skall. Jag vill att pappa får de bästa åren i sitt liv efter detta. Pengar mina vänner är inte allt här i livet, de är ett måste, för en del ett sjukligt behov.

Kram
Får man sånna här sms är man lycklig, Johan Spånbo, jag älskar dig tills döden skiljer oss åt!
Sms från min man 20140228

"Jag älskar dig så mycket. Det är inte klokt. Efter 20 år tillsammans känner jag en klump i magen av saknad när du inte är hos mig"

Ont i bihålorna men det är okej.

Jag är malligt stolt för massor idag. Det bästa var att Anja och Dan och deras underbara dotter Filippa har lånat vår Fiffilura. Vi jobbar hårt med våra hundar att de ska vara sociala, uppfostrade och lydiga. I två dagar har Fiffilura varit hos deras familj och deras beröm över hunden gjorde mig stolt. Det är ett kvitto på att en ganska tuff vaktras går att socialisera och få trevlig. Jag får ofta höra att vi måste gå kurser med hundarna men Johan min make är otroligt duktig på att få hundarna som vi vill att de ska vara. Fiffilura hade lytt varenda vink och varit vakthund men med undergivet medvetande av familjen. Jag blev så stolt. Bättre kvitto på vårt hårda jobb kan jag inte få.

Jag är stolt över Filippa som under hösten kämpat att lära sig rida. Hon klarar nu att rida lätt, hantera ponnyn efter sin vilja samt kunna ridvägar. Hon har talang den 6 åriga tjejen så fortsätter hon får nog mor och far köpa ponny. Ponny är bästa sättet att hålla ungar från dumheter på stan på helgen. En boll lägger man i garderoben när man tröttnat en ponny innebär känslor och ansvar. Så var det för mig, hade inte pappa sponsrat med häst hade jag med min uppväxt varit någon helt annan.

Jag är stolt över dotra som rider ponnyn i form, galoppskänkelvikning och kämpar med att sätta fina byten.

Jo jag har mycket att vara stolt över! Just nu är det en lugn period i väntan på datum för domstol. Jag är lugn. Hårt kommer det slå tillbaka, hårt! Känns bara bra. Pappa och jag åt semla i lördags och hans löfte gav mig styrka. Personalens kramar gav mig energi. Here We go! Jag är REDO! Och jag är stolt oerhört stolt...

Och det här blir inte långt. Jag har legat i influensa sedan lördagsnatt. Johan och jag var på Gastro, en jätte bra resturang här i stan. Han fick mig att känna mig speciell och vi pratade så där som bara vi kan. När vi kom hem började jag få ont i halsen och somnade. Vaknade en stund på söndagseftermiddag och förbannade min feber. Just då kändes det superbra att ha Ylva och Malin. Inte ett gnäll de tog mina hästar och fodringar och jag sov.
Nu är det så att vi har djur och jag har ingen i min familj som kan ta stallet åt mig. Eftersom att det är rena sjukstugan i stallet så var det att ställa klockan på måndagsmorgonen men jag har inget minne av att jag fodrade. Jag sov hela måndagen. Idag tisdag är jag fortfarande lite febrig med snor och hosta från hell. Så är det...
Blir glad av alla arbetskamrater som skickar att jag ska krya på mig fort för att de saknar mig... Jag lovar jag jobbar på det för hemma o sjuk är inte min grej.
Imorgon ska jag vara hemma men sen är det nog... Imorgon kväll kommer också de första som ska kolla på Hope. Mitt hjärta blöder...

Nej, klart jag inte har det men många undrar hur jag får ihop det. Jag har struktur och planerar...just nu har jag 4 hästar hemma. Deras skötsel får det inte nallas på! Här är Ylva och Tilda ett stort stöd. Jag tar alltid hand om dom också för får jag inte vara i stallet så blir jag rastlös, nu menar jag riktigt rastlös. Jag drar igång massor av projekt:) fråga gubben...

Hundarna har rutiner och jag är morgonpigg så deras dag börjar tillsammans med mig. Sen har vi olika uppgifter runt dom. Sen dotra var typ fyra år har hon haft uppgiften att ge dom kvällsmat. Gubben är en natur människa så är inte hundarna med mig är de i skogen med husse. Myra vår gamla skruttiga tik vill helst bara vara nära mig och strosa på våra närmaste marker. Vår skog och dens skötsel och ved lämnar jag ömt till gubben, däremot är jag en jäkel på vedklyvning. Att bo i gammalt hus är något annat och kräver mer kroppsarbete än att bo modernt. Egen brunn och eget avlopp...

Gården i sig har en osynlig gräns. Gubben fixar på hussodan och jag på stallsidan. Jag bygger, målar, gjuter osv. När jag inte kan får jag naturligtvis hjälp av mannen i mitt liv. Jag är en självständig tjej så en höbar bygger jag lätt. Skulle känna mig rätt generad om jag skulle kräva hjälp med sånt.

Städning håller nog jag mest på men jag tycker det är mysigt att städa, ändra och inreda. Jag blir så glad av att vårda det som är vårt och se gubben och Tilda njuta av det. Drömmen är när jag får inhandla nya städmedel och sen köra igång ett par timmar. Då vill jag helst vara ensam hemma för vips står jag och möblerar om eller målar en vägg... Det bara blir.

Jobbet tar just nu mycket, mycket kraft. Ur kaos sker utveckling så snart kan vi njuta av det som blivit nytt. Jag gillar att ha mycket att göra på jobbet. Helst ska det vara massor! Men rätt saker, saker jag brinner för.

Pappa och vi hittar på saker varje vecka. Han kommer till oss sen har vi liksom lite tema på vad vi gör. Wiskeyprovning, glöggmys, Turin tema musiktema ja ni fattar... Lite fix innan sen är det toppen...

Också pluggar jag. Det blev lite fel. Jag hade hoppats avsluta en kurs under jul men Karlstads universitet släppte inte uppgifterna för sluttexten förrän i februari. Faktiskt idag. Jag ska kika på det idag men göra sluttentan vecka 8. På tisdag har jag första tentan på andra kursen som jag läser Mälardalens högskola. Den kursen är häftig för det är något nytt. Jag läser organisation och ledarskap och gisses vad perspektiv och begrepp. 18-22 blir det tenta time i Enebäck. Jag har pluggat idag och har plan att ha läst sex kapitel till ikväll imorgon blir det anteckningar och begreppskoll. Stenhård planering men jag vet att jag fixar det.

Vårt företag lever och frodas. Jag startar upp hoppträningarna i februari och har även nybörjarlektioner från då. Idag ska Minna och hennes islandshäst flytta in. Hon har väntat på boxen sedan i höstas så är det här. Alltid bokade fyllda boxar och det känns bra då vet jag att vårt rykte är gott. Dotra ska börja träna på Vänsta gård nu. Helena Ström heter hon som har kurserna. Det börjar med en timme avsuttet med coachning, mentalträning osv sedan 1,5 timme hoppning i mega ridhus. Vänsta ligger granne med Strömsholm men helt klart värt att åka. I Wilma och Tildas ålder och även äldre behöver man just allt. Framridningen kommer styras, mentalträning för att tänka rätt, få hjälp att rida och hoppa optimalt på olika ställen. Härligt!
Tävlingssäsongen är snart igång så då fylls helgerna med det också. Det blir att plugga mellan klasserna.

Jo jag är egenföretagare på 100% specialpedagog på 100% och student till 50% = 250% fru, mamma och dotter. Jag är också arbetsgivare samt medmänsklig i min natur. Tack vare min familj, min vilja och jävlaranamma fixar jag det. Det har faktiskt inget med antal timmar på ett dygn. Jag sover dessutom 10 sköna timmar per natt.

Vill du något är det inte omöjligt. Det kan bara ta lite mer tid

Ibland blir man det bara så där... Jag är känd för att vara det sällan men sedan allt hände blir jag det mycket lättare. Idag drar jag på fruktansvärd huvudvärk och feber. Har mått illa och magsjuk känner jag mig. Ibland undrar jag om kroppen kanske påverkas mer än vad jag tror av allt som händer runt mig. Jag älskar mitt jobb så jag vill verkligen inte ligga här och må dåligt.
Hundarna tycker det är toppen då de kan ligga nära och mysa utan att matte orkar fara hit och dit.

Igår skulle pappa kommit. Kanske tur att andra hade andra tankar om vad han skulle göra. Jag vet att han vill komma ut och göra saker men ibland kan jag inte göra något. Planen var att ge pappa beskedet om att en mycket nära vän till familjen lämnat oss. Jag tänker inte berätta på telefonen utan vill dela sorgen med pappa i en kram och närhet. Hoppas jag mår bättre snart så han kan komma. Svårt att ringa och verka som allt bara är bra när det inte är det. Ska ta tag i ett annat telefonsamtal som kommer få de som hanterar pappas kassa något att fundera över.

Som vanligt väntar vi mest på besked. Ska bli så skönt att få allt överstökat så energin kan läggas på annat.

Under tiden fyller jag livet med sånt jag älskar. Min familj, mitt jobb, mina vänner, studier och alla djur. Tänk vad mycket jag har i livet att älska. En stor gård med all livskvalité det för med sig. Underbara människor som jag älskar att prata med och stötta när det behövs. Barnen på skolan som jag inte vill ska få en uppväxt och skolgång som gör dom ont. Jag har aldrig värderat pengar värst högt, inte saker heller för den delen. Det finns någotannat svårpåtagligt. Ett sånt tydligt exempel var när jag frågade Anja en vän till familjen i lördags om hon verkligen skulle göra det för oss som hon sa. Ta en promenad med Abbe och frågasätta. När hon sa "absolut" blev jag så rik. Jag vet inte hur jag ska säga men jag har tänkt på det. Vad är det som gör mig rik? Vad var det jag fick av Anja i lördags som gjorde mig starkare och rikare? Inte det att hon ska göra det hon sa för det kan bli svårt. Vad det nu än var är det ivarjefall det jag vill ge alla andra människor. Det där svårpåtagliga, oidentifierbara och så berikande är vad jag tror alla blir rika av. Inte pengar, ha begär och ensamhet. Ett utseende som bländar men ett inre som är tomt och innehållslöst. Det bästa med den här rikedomen är att den är gratis att ge. Den kräver mod och en tro på att det är rätt.

Hur som nu blir det vila igen. Myra och Fiffilura sover redan som stockar och väntar på kli bakom öronen. Jag är trött, huvudvärk och magen har kraschat. Dock är jag rik otroligt rik!

Ibland blir det glädje av att ha FB. Jag är ute på FB ofta för jag har en iPad och när man sitter så där och tar en kaffe blir det ett besök och några rader . Idag var pappa här. Vi tittade på de som jag har som är familjens nära vänner. Så kul. Han fick se kort på barn som våra vänners barn fått. Åh, fin sådana ord kom hela tiden och jag kände att FB kan verkligen vara glädje ibland. När ett kort på Åsa en vän kom upp sa han Nancy? Nä fick jag förklara det är Åsa. Hehe. Vi hittade gamla vänner till pappa och han skickade lite hälsningar till dom via min FB.

Tanja är piggare än vanligt. Idag hjälpte jag dotra hur hon skulle få henne att tagga ner och Gud så fin hon blev. Underbart att som mamma och gammal hästtokig få följa dotra. Johan hölls i skogen med motorskogen i mörkret. Token men har man skog så har man.

Jag har en längre tid letat köksmatta. Hittar ingen så nu virkar jag förutom dubbelöverkast en köksmatta av traslakan. Att virka är ett bra sätt att sitta still en stund...
I badkaret är jag också still. Jag brukar lösa korsord... Nu läser jag en bok jag insett att jag är fast i. Tantsnusk boken " Femtio nyanser av honom" Christian Grey... Säger bara det. Nu kan han inte mäta sig med min Johan men attan jag skulle få ordning på bokens kille. Hehe

Som ni märker har jag det ganska okej. Har en underbar familj, en fantastisk pappa och djur i parti och minut. Jag blir överöst av kärlek. Det är den grund jag har som gör mig tryggare än någon kan vara, inte ens Guds barnaskara är tryggare. Enda gången jag backar för att trygga ett barn, försvara min far eller skydda min familj är när jag tar sats. See you!

Jag har den idag och alla andra dagar jag ska åka hem till pappa. När vi hade pappas ekonomi hade jag alltid med något nytt till honom. Något gott att äta, några kläder, hjälpmedel... Jag kan inte handla hur mycket som helst till pappa då min ekonomi inte skulle hålla. Jag ska försöka åka dit i kväll med datum för när vi ska göra saker tillsammans istället... Hatar att se hur torftigt han har det. Det finns liksom ingen glamor i hans liv längre. Ingen guldkant utan bara det nödvändiga. Det handlar inte om att pappa inte skulle ha råd för han skulle kunna handla rejält. Hans tjocktv skulle jag vilja byta ut. Tv är en stor del av hans liv nu så varför kunde han inte få ett bra kanalutbud och en stor tv. En tv i sovrummet har jag stridit för länge. Han skulle då inte behöva ligga vaken från typ 20.00 och titta i taket utan titta och somna till TVn. Jag pratar med mig själv om att inte lägga energi på sånt jag inte kan påverka men det är svårt... Skype skulle jag vilja lära honom. Att se honom när vi pratar gör att jag förstår bättre men att få en dator till han är nog bara att glömma. Obehag är vad det är 1500 kr som är hans månadspeng räcker knappt till hockeyn och färdtjänst.

Jag har tänt i vår kamin i köket. Det är en gammal kamin som alltid funnits i huset. Den sprider värme ut på alla element och jag känner mig rik när jag tänder i den. Det sprakar och lyser. Det blirmotroligt skön värme. Det allra bästa är att veden kommer från vår egen skog. Johan har sågat och jag har stått med klyvmaskinen. Mycket jobb men så skönt att veta att vi kan få vår värme av vad Enebäck erbjuder. Det tråkigaste och jobbigaste är vedhämtning. Jag har en ide'. Ska bli skönt om vi kan få in rejält med ved på en gång. När pappa är här ska kaminen alltid tändas.

Fick en fråga varför vi inte har lösdrift. Vi hade det ett tag men det var helt klart inte min grej. Det var tusen gånger mer jobb och absolut inte ekonomiskt. Jag hävde ut mat men kände ändå inte att jag hade koll. En av våra unghästar Emil missade jag. Trots allt hö osv så blev han tunn som en sticka. Tack vare grannarna som såg att han inte fick äta utan blev undanskuffad av de andra var det svårt att stödfodra. Jag var konstant orolig om det regnade eller blev superkallt. Mitt i natten sprang jag med täcken för att vara säker på att de inte frös. Vatten skulle bäras i parti och minut. Hästarna såg ut som björnar i sina vinterpälsar och att hålla dom fina var bara att glömma. Mocka ur hallen var en heldags göra. Nej jag fixade det inte. Antagligen berodde det på okunskap och att jag inte kollat upp mer, frågat och funderat. Men jag har kontrollbehov och det blev svårt med kontroll och lösdrift. Nu står alla hästar i box på natten och så vill jag ha det. Många fina lösdriftstall finns det med kunniga människor som vet hur de ska göra. Jag kan det inte.

Idag får jag rida Tanja! Åh vad kul. Det är inte ofta jag får låna henne. Dotra planerar varje vecka och sällan finns plats för mamma. Jag har ju bara nästan ridit unghästar flera år men Tanja är så välutbildad och härlig att rida. Hon har kvaliteer som jag verkligen kan njuta av. Dotra set nog också en fördel i att mamma ibland rider igenom hennes ponny även om hon vill själv.

Både gott och ont bjuder dagen på. Ska nog köpa med en chokladask till pappa så han har något att njuta av. Jag hoppas att jag får styrkan att åka dit. Mår ganska pyton precis innan och ja jag har vänt i vår ytterdörr.

Äntligen blev det så vinter. En som INTE gillar kylan är Myra. Vi får tvinga ut henne att kissa. In fort och hon riktigt huttrar. Bilden är tagen efter morgonens kiss och bajs runda

Nä jag irriterar mig inte på hur folk sköter sina hästar, bara orolig för de unga läsare som läser och inte småler som jag gör utan tar efter och inte kan vara källkritiska.
I skolan jobbar vi med källkritik men när inte ens vuxna kan hur ska unga kunna?
Så nu är det borta!

Idag snöar det äntligen, tyvärr bara -5 grader. Ska bli så skönt om kylan verkligen slår till. Att se Fiffilura bli helt galen i snön gör mig glad. Alla snöflingor är hennes...

Jag har jobbat en vecka och i fredags var jag riktigt trött. När jag kom hem från jobbet gick jag direkt ut till stallet och efter lite mockande, höpåspackande och hästvård var jag pigg igen. Jag vet inte vad som hände men frisk luft är allt som behövdes.

Nu häckar jag i soffan tillsammans med gubben. Kaffekoppen är urdrucken och dagen ligger så där framför mig... Ska rida Hope. Det vet jag... Dammsugaren ska fram... Sen vet jag inget mer.

Imorgon ska jag åka till pappa. Har inte varit hos honom på hela hösten/ vintern. Han har varit här och vi har varit överallt. Jo jag har betalat allt som vi gjort men det är det värt då vi tillsammans får fler roliga minnen.

Just nu längtar jag efter att få till ett sista möte. Ett sista för att sen gå vidare. Helt underbart! Det är som att jag klättrat över ett berg i tre år. Ibland har det gått lätt men ibland har jag hasat ner en bit igen... Då har min pappa, min familj och alla ni underbara vänner fått mig att fortsätta klättra. Nu ser jag toppen och när jag når dit och får se hela utsikten av min framtiden vet jag att jag kommer bli stum av glädje. Den som åsamkat oss detta stannar nog vid bergets botten och gör livet surt för någonannan men inte längre för mig. Utan drömmar, visioner och ett konstant överträde av lagar ger ingen utsikt...

Kram alla idag är en bra dag!