Senaste inläggen

Av Cecilia Spånbo - 10 januari 2014 19:56

Gick till stallet direkt idag efter jobbet. Jag var inställd på skitgörat då det var Ylvas gång att rida. Jo att jobba här innebär att chefen gör skitgörat. Ylva hade blivit trampad på foten av Famous så hon kunde kanske inte rida så seriöst men hennes tur liksom. Blev lite omorganisation av planerna då jag lovat att klippa Chipolina. Jag har klippt ett mycket lurvigt sto vill jag lova. Chipolina är så där underbar att klippa då hon liksom somnar. Efter det var världens bästa Filippa här och grejade med Jesse.

Kul att den som behöver tar åt sig av vad jag skriver, men lyssnar? Icke? Alla gör som dom vill men framställ dig då inte som en duktig hästägare!

Jag är lovad att få rida Tanja på söndag. Yes! Bättre häst att rida får man leta efter. Nu är klockan närmare 20 och gubben är ledig ikväll. Väldens bästa make, sorry han är upptagen. Tacos snart och tv mys. Tror jag somnar i knät på han.

Vill ju träna mer än jag gör idag. Hur ska jag hinna det? Phu!

Kram

Av Cecilia Spånbo - 9 januari 2014 16:13

Har funderat på det... Det gäller absolut inte alla men i hästvärlden blir en del som fortfarande rider ponny experter på en dag. De skriver i sina bloggar helt vansinniga saker om hur hästar bör hanteras... Dags att börja lyssna? Än värre är de föräldrar som höjer sina nya experter till skyarna för deras kunskaper deras telningar förskaffat sig över en natt... Förlåt behövde bara.

Detta finns att läsa på Pavos hemsida: Observera: Många psykiska problem uppstår främst genom övermatning
!http://www.pavo.nu/rådgivning/vilken+mängd+foder+skall+min+häst+ha%3F
Det också inte nog med att SLU varnar... Hade inte tänkt skriva om det för fel personer tar åt sig men hästfetma och övermatning är djurplågeri i min värld.

En normalgiva man kan utgå från är 1,5 kg hö per hundra kilo häst och 0,5 kraft per hundra kilo häst. Det har alltid varit min utgångspunkt, sen är det så att en häst kräver kanske mer hö för att den har svårt att hålla hull, en annan behöver mer protein i sin kraft för det är en växande unghäst, någon häst kräver mindre kraftfoder för den blir för het i huvudet...

Vi tar ett exempel med mina hästar...

En grund är att ta reda på vad ponnyn väger. Finns tex här: http://www.equilibris.se/filer/equilibris_1_08vikt.pdf

Hope är en C- ponny som har ganska lätt att bli rund. Hon är lugn i psyket och behöver få mer energi. Just nu har hon föl vid sidan men vi tar exempel från att hon inte hade det. Hon är en unghäst, 5 år. Vi räknar på att hon väger ca 350 kg vilket är lite mer än hon gör då hon inte är maxad C- ponny.

Foderstaten ser ut som följer:
Morgon: 2 kg hö 0,5 kg kraft för unghästar

Lunch: 2 kg hö

Eftermiddag: 1 kg hö 1 kg betfiber mix

Kväll: 2 kg hö 0,5 kg kraft för unghästar

Hö= 7 kg hö men energin i höt gör henne piggare och det vill jag uppnå. Hon rids också och är en växande ung individ. Genom att ge fyra gånger får hon tugga och greja.
Kraft= 2 kg betfibermixen innehåller energi, protein och linfrö vilket är super för hovar och päls.

3/4 är grovfoder och 1/4 är krafftfoder. Proportionerna är viktiga!

Hope har inte just nu behovet av mineraler då hon har mineralsten, B- vitamin tillsätts vår och höst samt E- vitaminer.

Det handlar inte heller bara om mängd utan sammansättning etc vilket jag inte tar upp här. Grovfodret ska utgöra ca 3/4 av hela matintaget... Om jag fodrar min d- ponny med över 20 kg hö vad ska jag ge i kraft? Sorry var bara tvungen. Karro R satt i en svår sits då hon delade hage med en expert. Stackare, Challe såg ut som en boll...

Jag vet att de flesta av oss vill våra hästar väl. Jag är 41 år och lär mig fortfarande. Jag har haft för magra hästar , jag har haft för feta men inte stångat mig blodig för vad jag ser är rätt. Jag har frågat veterinärer, gått kurs och frågat människor i hästvärlden jag litar på. Jag lyssnar och lär.

Tack och bock. Säger som Carmen skrev, hästar är flyktdjur... Skulle vara som att hänga fett på en Jaguar. Och nej fett och muskler är olika saker. Googla gärna på späcknacke. Vackert nä...

Av Cecilia Spånbo - 6 januari 2014 10:44

Igår kväll trodde jag på familjekväll men tji fick jag. De andra två i familjen åkte på Hobbitfilmen i Örebro. Jag blev då ensam och kunde jobba ostört ett tag. Satt typ två timmar och förberedde tisdagens studiedag. Vad jobbigt det är att veta vad man vill men inte få till det. Jag måste ta några timmar idag med. Det är kul och utvecklande att få leda ett sånt här arbete men svårt, otroligt svårt.

Idag är jag dessutom bjuden på lunch i Karlstad. Hmm... Blir att sätta fart.

Jag ser själv att det blir stavfel och konstiga ord i bloggen. Jag bloggar som jag gör allt annat och ibland går det fort och blir fel. Skriver ingen avhandling så jag bryr mig liksom inte och rättstavningsprogrammet lever sitt eget liv ibland.

Min rygg är crazy. Har så ont ibland att jag vill skrika. Skulle dra ur en elkontakt igår bakom soffan. En sån lite grej kan göra min dag allt annat än smärtfri. Får bara mer Tradolan utskrivet när jag söker till vårdcentralen och det vill jag inte ha.

Bokslutet är klart för 2013. Hur skönt är inte det? Det är inga stora summor eller svåra saker men satan så trist. Jag har bytt mailadress så jag måste fixa inloggning för att slutföra och sa det hela. Det är det som är kvar.

Sen är det det här med anställda. Även om Ylva är trygghetsanställd genom arbetsförmedlingen så måste jag göra årsrapportering genom Skatteverket och Fora. Skickat efter nya lösenord där med:) duktig tjej!

Jag vill berätta det här om Ylva så får ni avgöra om jag är pengakåt eller inte, ursäkta uttrycket. Jag vet att Ylva inte tar illa upp för hon vet att hon ger oss på gården mer tillbaka än vad vi någonsin kan ge tillbaka.
Ylva har en trygghetsanställning då hon av privata orsaker inte kan ha en "vanlig" anställning. Med min utbildning som specialpedagog kan jag förstå Ylvas behov och kanske leda henne lite bättre som handledare än andra företagare. Det bidrag jag får för Ylva är hennes lön. Det bidraget räcker absolut inte till det hela. Jag är då anställd som " personligtbiträde" för Ylva eftersom hon behöver hjälp med sitt vardagliga liv så som att städa och få råd och även med att få prata med någon. För detta får jag 5000 kr i månaden. Dessa 5000 kr får jag som min lön och dessa vidarebefordras direkt till Ylva. De går till det sista av hennes lön, arbetsgivaravgifter och skatt. Om jag skulle stjäla från min far varför skulle jag då ta ett jobb och skänka bort min lön? Tänk till! Kanske detta visar vem jag är mer... Ylva kommer att ha sin trygghet här hos oss så länge hon behöver och så länge hon vill. Hon har gått från att orka jobba 1 timme/ vecka till en halvtidsanställning där hon verkligen utför ett arbete. Det kallar jag värt en miljon för mig. Det handlar om ett liv!

Hörde att det ska bli -12 grader på fredagsnatten. Gud vad jag längtat. Kanske det blir kallt för att jag köpt snordyra gummistövlar. Isåfall var det värt varenda krona. Jag vill ha lite knarr under skorna...

Nä dags att jobba. Gött att ha en iPad då kan man sitta skönt var som helst vilket sparar på min rygg.

Av Cecilia Spånbo - 5 januari 2014 10:32

Idag är det söndag och Malin hade stallet. Jag tänkte mig sovmorgon då jag sover dåligt på nätterna nu i januari. Det dröms om mamma och jag liksom återupplever saker som får mig att vakna. Det är typ 6 år sen hon dog men det går inte över. Januari är en skitmånad för mig. Klimax blir den 26 januari hennes dödsdag.

Hursom... Vid 05.00 kom Johan hem och det finns inget mysigare än när han kommer upp och pussar på mig och talar om hur mycket han älskar mig. Han pratar och jag hummar. Tror att han upplever saker i sitt jobb vi andra aldrig kommer förstå. Tur det finns människor som Johan som orkar hjälpa dessa människor. Då är det nog också skönt för honom att komma hem till Enebäck och sin familj som älskar honom så otroligt mycket. I mitt förra jobb med ungdomar på fel väg och de människor Johan möter är inte alltid de snällaste. De är frustrerade, arga besvikna och allt det här får man ta emot. De vill skada någonannan mer än vad de själva lider så i försök att hjälpa möter man inte tacksamhet snarare tvärtom. Bespottningar, våld och ryktesspridning. Hur orkar man? Så länge man tror på det man gör? Skulle du orka? Jag är otroligt stot över Johan och hans kollegor som dag ut och dag in står i detta för att hjälpa andra. Jag älskar min man och behöver han mig 05.00 så är det så. Jag vet inte riktigt vad jag svarar, kanske lovade jag han den där fyrhjulingen, ingen aning men hoppas han förstår att jag beundrar honom och hans stora passion att hjälpa andra. Tror alla ni som känner min man vet att han alltid hjälper till, tar hand om era ungdomar och lyssnar när det är kris.

Hursom... Somnade om och vid 08.00 kom katten Skorpan och var så där in i bängen kelen. Upp i ansiktet, kurr och katthår i näsan. En timme höll jag ut för när jag kelar med katten blir Myra och Fiffilura avis. Det slutade med att jag hade en katt glasnudelsallad i håret och två boxer nosar tvättandes och pussandes i ansiktet. Vid 9 var jag uppe... Ganska skönt nu en timme senare när hundarna är rastade och matade. Kaffekoppen den megastora är urdrucken två gånger. Nu tuggas det ben för fulla muggar och jag funderar på dagen.

Jag ska jobba lite idag. Första dagen på terminen är studiedag och jag ska hålla i förmiddagen med mina härliga kollegor. Hästar blir det självklart. Sen det bästa av allt, Johan är ledig ikväll så då blir det tv-mys med HELA familjen. Kanske bra att han jobbar de tider han gör för Gud vad man uppskattar när han är hemma en kväll. Folk tycker synd om mig att jag är mycket ensam, gör inte det. Jag är mycket självständig och sysselsätter mig hur bra som helst. Kanske är det det som gör att vi fortfarande älskar varandra och längtar efter att ses.

Tänkte en sak, om alla som läser här idag antar utmaningen att ge någon människa ett guldkorn idag så har ca 600 guldkorn spritts idag och gissa om jag skulle bli glad. Guldkorn är alltid gratis och sprider ringar på vattnet.

Och vet ni mitt guldkorn till er är att tänk på att det inte regnar idag. Den tanken gör mig glad!

Av Cecilia Spånbo - 4 januari 2014 08:47

Så kände jag imorse när jag skulle upp och fodra och regnet slog mot fönstret. Jag har fodrat men kända att de stackars hästarna får stå inne och komma ut lite senare. Jävla regn! Orkar inte vara positiv...

Idag ska jag fixa med en hage ihop med bästisen Malin. Det är grus i ingången till hagen och skog i hagen så den är fin i jämförelse med andra hagar men tråden börjar dala. Hatar hagar som inte är fit for... Jag ska börja åka till jobbet på tisdag så då ska det vara klart. Hope ska ridas idag. Hon kommer nog ha spring i benen för hon är nyklippt och vilat två dagar. Dotra och polarn ska också rida... Det blir en dag i stallet innan jag ska skura av Enebäck. Flera gånger om dagen springer tolv tassar in och ut igenom dörren och med det här vädret blir det tassavtryck i hela huset hur mycket jag än torkar av hundarna.

Igår morse blev jag inte klok på Liten, en av våra unghästar. Hon skulle ut och hon står i en av våra två uteboxar. Hon vänder upp rumpan åt mig när hon ska ut. Det har aldrig hänt, då går jag in och hon kastar sig handlöst rakt in i vattenhinken innan hon ser att dörren är öppen och hon kastar sig ut. Efter 40 minuter står hon äntligen i Tanjas box. Inte heller då får jag ta henne. Jag pratar och gullar och klappar och får tillslut på grimman. Då följer hon med till hagen hur snällt som helst. Idag när hon fick mat precis lika skeptisk... Vad har hänt? Hon kan ha bråttom ut men aldrig varit hysterisk vid utsläpp.... Jaja får se hur det går idag, de ska få komma ut men senare när regnet avtagit.

Idag skrev jag superopersonligt vilket jag inte vill. Jag vill inte lösenordsskydda inlägg. Läs och dra inga egna slutsatser i fortsättningen så kommer jag åter berätta om mitt liv och mina beslut. Jag vill att genom min resa kanske stärka någonannan.

Ha det gott i regnet och kram

Av Cecilia Spånbo - 3 januari 2014 09:00

Så är det. Förra inlägget fick jag ta bort då många drog egna slutsatser att det var Johan och mig det handlade om. Att det var Johan jag skulle lämna. Jisses, lägger inte ut sånt en blogg och jag stannar här hos Johan där jag hör hemma. Nej det handlade inte om honom och mig....
Tolka inte egna slutsatser och gör dom till sanningar!

Gillade den här bilden för den är så sann...

Av Cecilia Spånbo - 1 januari 2014 10:52

Började ungefär som alla andar lyxmornar... Upp och fodra, kaffe innan hästutsläpp däremellan hundar med rastning och käk. Nu har jag kommit in. Skulle väcka dotra och tremänningen klockan 10 för de skulle ut och rida. Jag hörde dom efter 02.00 tisslande inatt så de var som döda sillar imorse och antog lösningen med eftermiddagsridning direkt. Får se när jag ser till dom.

Inatt hade jag otroligt svårt att sova. Tankarna på mamma och pappa virvlade upp i skallen. Tänk om tänk om... Jag har otrolig ångest över att jag inte tog hand om mamma mer då pappa blev sjuk. Tyvärr slutade det i magsår i november för min del... I januari gick mamma bort. Det är en tung period jag ska igenom nu. Alla säger att det bli bättre med åren men icke. Om allt varit normalt vid hennes bortgång hade det kanske varit lättare. Jag känner bara en otrolig skuld och skam. Att vara dotter till en så underbar mamma som gett mig allt i 35 år skulle inte slutat som det gjorde.

Jag märker också något hos mig själv jag inte känner igen den här perioden, misstänksamhet mot allt och alla. Jag är så rädd att bli sårad att jag liksom slår hellre först. Säkert något jag får leva med. Så här börjar alla nya år för mig.

2014 blir året allt tar slut. Ska bli så skönt. Vad som händer efter det vet jag inte men energin kommer inte gå åt till den här taikonhistorien. Jag kommer vara fri att gå vidare, fri att hitta nya mål. Må gudarna vara nådiga så pappa stannar hos mig länge. Nu börjar snart vårt nya liv... Jag måste ta tag i saker jag är osäker på men inte orkat med, jag måste fråga mig själv vad jag vill, önskar och drömmer. Må dagarna i januari passera fort och att jag får ett gott nytt liv från 2014

Av Cecilia Spånbo - 31 december 2013 19:44

Det är vad jag vet att 2014 kommer ge mig.

Vi firar nyår dagen innan...praktiskt när man har djur. Jag tar nyårsaftonskvällen i stallet och morgonfodringen första dagen på nya året. Johan jobbar alltid nyår, han är en hjälte men jag önskar att vi inte behövde ha polis vare sig på jul eller nyår. Tyvärr ser det inte ut så. De första dagarna nu på nya året ska jag dessutom ta tag i deklarationer och bokföring.
En stor anledning till att jag inte vill fira nyår just idag beror också på att det är en dag av saknad. Nyår är mammas födelsedag. Jag tänder alltid ljus här i Enebäck på hennes minnesplats och pratar lite med henne där. Jag vet att hon finns med mig för så länge jag minns så finns hon. Bara så svårt att inte sakna.

Igår firade vi däremot desto mer. Vi åkte långt ut i skogen för där bor det människor jag älskar. Vi är alltid hos dom då Kent är allergisk mot djur... Min kusin Helena är någon jag funnit efter mammas död. Hon finns alltid och jag vill att hon ska veta att jag alltid finns för henne. Vad som än händer... Hon är som min syster jag aldrig fick, vi är så himla lika i massor. Hon är dessutom den bästa kock jag vet. Maten igår var helt suverän. Vi badade tunna i 3 timmar innan det var dags att skjuta raketer. Dotra blev kvar hos dom under natten när vi åkte hem och idag sover Mickis här hos oss. Båda våra döttrar är tretton år och hästtokiga. Ikväll har de ridit tillsammans. Härligt!

2014 kommer att bli året min familj blir fri, fri att utvecklas mot våra drömmar, fria att gå vidare...
Vi ser fram mot att mötas en sista gång, det är det som kvarstår och jag har aldrig varit säkrare på vår seger och frihet.

Kram

Grattis mamma på födelsedagen!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Omröstning

Klipper du din häst?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2014
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards