Ni får ett inlägg till... För att jag älskar honom så. Ni ska vara avundsjuka för jag har vunnit högsta vinsten.

Innan jag träffade Johan hade jag lämnat ett ganska destruktivt förhållande. Även i mina kärlekar försökte jag rädda/ hjälpa människor. Efter att ha lämnat den mannen bestämde jag mig för att aldrig binda mig igen. Jag skulle leva själv och leva mitt liv. Det höll i fem år. Jag levde ensam och det var mitt val att göra det. Jag lade all tid på mina hästar. En juldag tog jag hand om en något berusad man... Min man idag.

Han ringde och ringde. Tillslut gick jag med på en date... Det var det bästa beslut jag tagit. Mamma var dökär från början?jag var det inte! Rädd att binda mig rädd att behöva ta hand om men plötsligt insåg jag att detta var en stark man med egna intressen ett eget ego. Hjälp!

Sedan dess har jag obevekligt älskat. Han har gjort mig illa, jag har skadat honom. Så är livet. Vi var på väg isär och jag med mitt stora egocentriska tänkande fick tänka till. Vi är ett.

Min man är stark, han är stor i känslan och han kan ta en kula för mig och dotra. Han kan verka hård men ack vad han är empatisk. Jag mår bra i hans närhet. Jag saknar han varje minut han inte finns hos mig och jag har lovat tills döden skiljer oss åt. Det löftet överger jag aldrig. Ibland kan jag tänka är jag värd han? Han hjälper min far idag utan att tveka. Han hjälpte min mor. Jag får ta del av hans underbara familj och känna mig älskad och viktig för den jag är. Han och jag delar det finaste vi har- vår dotter.

Ibland känner jag mig inte nog god. Men när han talar om att jag är det tror jag på honom.

Må alla som jag älskar få möta sin kärlek för det har jag! Kram

Karro och Linda har hoppat idag igen. Det är stora utvecklingssteg de tar. Känns så kul. Deras unga hästar får en toppenstart i hoppning med dessa tjejer på ryggen. Bra jobbat!

Annars gjort det vanliga, ringde pappa och pratade en stund. Gud vad han bubblade.

Gubben jobbar.

Allt är liksom som vanligt. Längtar tills imorgon för det finns inget bättre än när Johan är ledig och vi dukar god mat, ett glas vin, bra på tv... Det är då jag känner livet i mig.

Jag håller på att försöka formulera företagsmål som jag gärna skulle vilja prova. Naturligtvis handlar det om barn och att få barn att också känna livet i sig. Hope är involverad, gården är involverad. Mer säger jag inte just nu.

Har en uppfinningside jag vill prova med. Livet är föööör kort och jag kan för lite.
Tills vi ses kram!

Jobbade senare på vanliga jobbet där allt går i 120 just nu. Kul men mycket som ska på plats och lite tid.

När jag kom hem rakade vi färdigt Millis. Bremsen på och Ylva och Malin höll i medan jag klippte för brinnande livet. Trots brems lyckades hon klämma mig mot en boxdörr och efter kändes det som om jag hade håll mitt i magen. Nu är det klar klippt men inte är jag stolt. Att lägga tid på linjer osv är bara att glömma. Millis mår så dåligt av sin päls. Hennes rumpa hade lika mycket päls som Tanja hade på hela kroppen.

När klippet var klart gjorde jag fodersäckar och byggde ett golv att ställa höbollen på. Blir vi bättre på att inte slösa så kan vi köpa annat som är roligare i stallet. Alla pengar som betalas går tillbaka till oss i stallet. Kanske en fest, hindermaterial eller nått annat.

Vi har en ganska lång väg ner till stallet, den är nu fiskbenskrattad. Ett staket är uppsatt och slangar inrullade. Hade lite lektion med Ylva med. Hon är så ambitiös. Kommer bli bra, bara hon står ut med vrånga ridläraren.

Nu är jag nöjd... Blir att mysa med familjen ikväll och ta ett bad.

Imorgon blir det lite hoppning för Karro och Linda på deras unghästar. Gubben jobbar kväll, inte kul men det är så det måste vara.

Just det ja, vet ni vem som ringde igår? PAPPA! Han berättade att det var långsamt och han ville få besök. Hur jag vet det? Jo pappa kan kommunicera. Han kan det varför skulle han annars ringa?

Kram och puss
Bjuder på en bild av en annan som jag tror är smartare än många andra

Ja det undrar jag för nu har jag verkligen gjort allt jag kan för att pappa ska ha det bra. Jag är där 1-3 gånger i veckan, ringer ofta men tycker att det är bra att han ringer oss så ibland försöker jag låta bli så han får chansen. Pappa har en kontaktperson som jag har fixat. Han heter Göran och känner pappa sen tidigare. Göran kommer till pappa varje tisdag och de går ofta ut. Kan jag göra mer? Detta stressar mig till döds! Vill hinna mer men energin är liksom inte på topp och med barn, djur, hus och make så ska jag inta även andra roller.

Idag ska ännu en häst klippas. Granngården har besökts för inköp av foder. Gubben jobbar  . Mat ska stå på bordet och allt fixas inför imorgon. Ska försöka hinna jobba undan lite från jobbet också. PHU! Tisdagar är inte kul...

Då vi varit utomlands tvågånger och vilat senaste halvåret så borde jag vara pigg och energisk. Jag är det med för jag hinner och orkar men ibland känns det som jag vill skrika "Stanna tåget, jag SKA av!"

KRAM ALLA STRESSADE, imorgon är en ny dag. Då ska jag vara Pettson och ta mig en funderare...

Ja så är det. Ylva-Li såldes innan annons sattes ut. Vem som är den lyckliga skriver jag den 1 oktober då allt är klart. 

Idag har jag klippt halva Millis. Vi fortsätter på onsdag då fröken bestämd inte orkar med klippningen längre än en halvtimme. Vi får bremsa henne och det känns bättre än att behöva droga henne. Hennes ryttare Wilma bevisar vid varje pass vilken duktig tjej hon är. Millis har en vilja av stål och Wilma lyckas rida henne toppen. Förra tävlingsterminen hade de i stort sett nollor varje start. 

efter klippningen verkade jag vår shettis Jesse. För hundra år sen gick jag kurs för det. Jag skulle ALDRIG verka någon av de hästar som rids och jobbar. Men Jesse är lätt att fixa. Han skrotar mest i hagen och slits inte. 

Blev en ridtur på Tanja med. Hon är så jäkla rolig. Red henne mest i lång och låg form. Hoppas få rida henne mer kontinuerligt nu. 

Av bara farten putsade jag alla saker efter ridningen. Så himla kul, får sån energi. Längtar till Millimani kommer hem. Ska Frida betäcka kommer hon kanske inte i januari men om hon inte ska betäckas hoppas jag att hon kommer hit. Sjuktsugen på storhäst igen! Det är kul med ponny men det är stor som jag gillar mest...

Nä dags att vara social med de andra i soffan. Puss!

Detta mötte mig på en stol i stallgången imorse. Hon är min bästa vän. Hon finns alltid att prata med. Vi pratar om allt och jag är så glad att vi hittade varandra igen. Vi var i samma mamma grupp men efter det dröjde det många år tills vi sågs igen. Idag är våra barn bästisar och vi mammor med. Våra gubbar trivs ihop och det är så himla bra. Tack Malin för att du är den du är, vet allt om mig och att jag får vara din vän.

Men idag är det bättre. Så sjukt trött den här perioden då jobbet kräver max, man möter massor av barn med baciller och allt ska klaffa med jobb, familj, barn och djur. Stöp på soffan en halvtimme efter jobbet. Då är jag trött.

Efter snabb sovningen blev det kaffe inna jag kom ut i stallet och där var det bara höpåsar kvar att fixa. Ylva stod med Ylva-Li i spolspiltan och gnodde in henne med schampo. Var behövligt efter 3 månaders vildhästliv i Kväggen på bete. Ylva-Li går med Hope och Pims. Enkla att släppa ihop enligt Ylva. Hope brydde sig inte alls och fölisar Pims hade mest föltuggat. Imorse markerade Hope en enda gång att hon valde hölåda först. No problem sa Ylva- Li jag tar den som blir över...

Våra foderlådor är toppen. Det är halvpallar med två ramar ovanpå. De är målade med tjära så inte hästarna ska bita i dom. Ingen häst blir utan låda i hagen för de går två och två och lika många hästar lika många lådor:) Vi har ställt isär lådorna så att man lätt når att kasta i höet utifrån hagn men hästarna når inte varandra då lådorna är med avstånd mellan. Skönt att inte behöva oroa sig för sandkolik eller gegga i höet för den dagen regnet kommer förvandlas många hagar till lera, vatten och sand. Vi använd nu fyra av våra fem vinterhagar. När det frusit ska de unga med stort behov av rörelse få gå ut i den största vinterhagen. I den finns kuperad mak och skog.

När Ylva-Li var ren men blöt skulle jag ta henne och beta så hon torkade. Den hästen hatar mig. Hon var inte intresserad av mitt sällskap utan ville bara gå in i sin box. Hon är skeptisk då det är jag som sprutat henne med flugmedel, avmaskat henne, klippt ur öronen osv det blir till att fjäska. Älskar hennes sätt att vara. Trygg och bestämd. Hon kommer bli bra!

Tog istället ut ta ja som ridits av dotra för att beta men Herren Gud det var som att köra en gräsklippare. Hon bara öste i sig. In med den sen blev det att plocka gräs. Tycker de ska få av det goda så länge det finns trots att de nu fodras med hösilage. Tanja blir inte tjock så hon fick det mesta.

Ylva rider Hope för fullt och är de drog iväg på en runda röjde jag i trädgården och konstigt nog gjorde det mig Piggelin! Hope är mycket personlig och lugn som en filbunke, liknas vid en Finlands färja i ridningen och dessa två saker passar Ylva bättre än mig.

Jag önskar och hoppas att ni alla har det bra. Avslutar med ett citat: Jag skulle gå under av leda om livet var så enkelt oh smärtfritt som jag önskar att det var. Kram