Enkelt hur sjuk som helst blev jag. Det är sällan jag är hemma från jobbet men nu fick det bli två dagar i sängen. Feber ont i halsen och snor. Ibland men bara ibland önskar jag att jag hade ett jobb typ som när jag var kassörska och var jag sjuk var jag hemma så där bara. Någonannan kunde ju ta kunderna, de stod knappast kvar när man kom tillbaka. Mitt jobb är så att ingenannan kan ta det vid min frånvaro. Alltså så står arbetsuppgifterna kvar och väntar på mig. Man får göra så gott man kan och det får vara nog. Har lärt mig hantera stress rätt så bra efter 17 år i yrket.

Kallt som satan imorse -7 grader visade termometern på. Hästarna har nu täcken och det är lite klurigt när solen ännu värmer på dagarna. Vi har två hästar i uteboxar så de har på sig lite tjockare kläder.

Medina har träffat hovis idag. Ber till gudarna att det gick bra för jösses vad det tagit tid att få ordning på hennes hovar. Dyrt blev det med...

I helgen åker vi till Filipstad och tävlar igen. Nu ska Wilma med och därmed min Malin. Är så himla gött att åka med de här människorna. Hela tävlingen blir typ en fest, blir det placering blir det bonus! Linda ska också ut och tävla och undra om inte Karro också skulle iväg. Nu vill jag säga att det är drag i stallet.

Famous kommer att åka hem eller till ny fodervärd i januari om inte tidigare. Jag lade in en annons på FB som hette stallplatser i Karlskoga. Gisses vad svar. Vilken tur att hon som tittade först har underbara referenser och bara kändes så där rätt. Det är första gången vi satt ut stallplatsannons men kanske inte sista. Hon kommer från ett toppen ställe men ville få närmare till hästen. Mer får jag berätta när det är dags.

Nu tror jag kaffet och alvedonen hjälpt mig så jag kan gå ut och mocka mina fyra boxar. På tisdag blir jag en box mindre då Enebäcks Ylva- Li byter ägare men inte stall. Ägaren till Ylva-lis mamma har köpt hästen. Efter många frågor, kontroller och funderingar har våran bästa Ylva blivit hästägare igen.

Tills vi ses ha det gott!

Jag står just nu inte för vad någon i mina familjeled gör. Har aldrig tvivlat på vuxna människor som jag gör nu.

Det jag vill är att tacka alla som jag ändå försöker lita på. Malin och Ulf som på inte något vis skulle behöva bry sig men som jag tror har det mod att vara mina vänner. Ni är de största för oss. Vi finns för er...

Jan och Yvonne som uppmuntrar och alla Lindas kramar. Kan vara öppen med er.

Ylva som på sitt vis ger mig styrka. Vill aldrig mista dig.

Alla andra som står vid vår sida vill jag ge en stor kram. Era uppmuntringar på FB alla pm som kommer. Tack även om jag inte svarar sätter de sig hos mig.

Jag har alltid gjort det som känts rätt. Jag brukar tänka att jag ska kunna se mig i spegeln varje morgon och säga godmorgon utan att skämmas över mig själv. Ofta har jag kämpat för andra människor och barn. Det är nu när jag är i krig man ser vilka som finns hos mig. Jag vet att vi avgår som segrare. Har pratat med många statliga, professionella som höjer ögon brynen åt det hela. Ett måste ni veta! Jag genomgår ett krig för min far. Han hade gjort det för mig. Imorgon kommer han och jag ses. Det allra jobbigaste i det här är inte alla magslag jag får, luften går ur en stund sen rätar man på sig. Men min far som alltid varit stolt över sina flickor, sin familj och vad han lyckats med i livet. Det är i hans skyttegrav jag står. När jag berättar för vad ni än tror så vet pappa allt, allt och nu måste jag berätta än mer... Må han leva länge efter detta så att vi får några underbara år innan vi ska skiljas åt.

Sista vill jag tacka min älskade make som fått den här jävla taikon familjen på halsen. Inte en gång har han gett mig en gliring om det. Inte en enda gång har han nekat pappa något. Du är en ängel i en gangsters kropp. Idag i skogen vet du vad jag såg och det är tills döden skiljer oss åt. Jag kommer aldrig ångra den där juldagen 1994 någonsin. Du är det bästa som hänt mig. Du är stark du är en hjälte i mina ögon. Om alla gjorde hälften så mycket gott i världen som du ska du veta att kriget skulle vara slut. Låt mig älska dig ännu mer...

Jag vet absolut varför jag vill ha djur runt mig. De älskar en ovillkorligt. Mitt liv har varit konstanta svek från äldre. Kanske jobbar jag med det jag gör just för det. Jag står upp för de barn/ vuxna ingenannan vill stå upp för.

Ska försöka sova i natt men själen måste få ro först. Kram!

Ja så är det Fiffilura som är vår lilla valp oavsett. Hon är energisk till tusen men faktum otroligt lättlärd. Kommer på kommando, ligger, sitter och skäller.
Hon pratar gärna långa samtal. Hon låter då som en förstoppad knölsvan. Hon låter, väntar på svar och svarar när man tystnat.
Hon är minst i flocken vilket gör att hon måste hitta knep. När de stora hundarna ska titta ut genom fönstret ser hon inget om hon inte står på köksbordet, Ajabaja!
Hon är anledningen till att det mesta i huset smakar Crib Halt. Ett antibit medel för hästar.
Fiffilura kan tända lampor vilket är ett evighetsgöra att gå och släcka i dessa energisparartider.
Hon öppnar enkelt stängda dörrar, även ytterdörrarna. Helt plötsligt är hundarna på vift om man inte låst.
Men Gud vilken ängel hon är när hon sover. Hon sover i min säng, ålar sig upp och sträcker ut sig med tassarna runt min hals. Så ligger vi och pussas till John blund kommer eller matte fått nog.
Bästa kompisen är brorsan Fabbe som kommer nästan varje dag. De leker på baksidan av huset som om de vore galna. Även han blir ju ett år idag, galna Goa Fabbe.

Där trivs jag. Att gå i skogen på hösten är att tanka energi. Dessutom hittar jag massor av kantareller som jag kan glädja någon med... Jag äter inte själv men att plocka är minnen. Minnen när jag var liten och mamma, pappa och jag vandrade i skogen och plockade. Alla uttryck som vi sa, alla påbud om tystnad, alla gula som hamnade i påsen, allt beröm jag fick när jag hittade... Sista åren var det bara pappa och jag som gick timmar i skogen. Allt prat alla hemligheter vi delade. Dotra var med innan pappa blev sjuk. Hon satt på hans axlar i timmar och pratade om Kallelelle vi skulle hitta. Jag tror pappa var lycklig då. Nu går jag själv och tänker, tankar energi.
Jag har alltid en hund med. Förut var det Myra nu är det Fiffilura.

Jag blir frälst av de höga träden av allt det stilla. Hunden som är mitt sällskap och den energi som flyter i min kropp. Tunga dagar är jag alltid i skogen. Man är liten igen, man är en liten flicka med sin pappa och mamma.

Idag har jag efter det höstpyntat och städat framför vår framsida. Det blev höstmysigt. Krans på dörren, rönnbär, lykta och massa annat...

Låt dagen imorgon komma... Jag väntar!

Kram

Så är det och man måste tillåta sig att göra det. När jag hade en hemsida var allt mer opersonligt medan med en blogg får man vara öppen.. Att skriva har alltid hjälpt mig hamna på rätt köl igen.. Skrivandet gör att jag kan släppa, orka en bit till. I mitt liv nu finns två sorger. Den ena är saknaden efter mamma och den andra är oron för min pappa. Det skriver jag om och släpper ut. Sen finns det massor jag aldrig skulle skriva här utan som jag pratar om med min Johan, som bara han får veta. Visst är jag ganska lik ganska många andra.

Vi har alla sorger och bekymmer i livet. Ibland blir de större och ibland mindre. Mycket i livet handlar om logistik, vilket gör att när man blir down så tappar man flera trådar under en period. Så får det vara.

Idag är en bättre dag. Har haft spänningar i min högra axel ett tag som börjar släppa. Jag som är halv Italienare gillar inte kyla och antagligen spänner jag mig. Blir halsduk på snart.

Här om kvällen blev det så där urmysigt. Ett guldkorn som jag älskar. Mörkt ute var det, det regnade så där så man tror att regndropparna ska komma igenom taket. Hästarna mumsade torra och varma i stallet och hundarna låg alla tre på ryamattan i vardagsrummet och snusade och sov. Jag satt uppkrupen i soffans hörn med en kopp kaffe och mös. Kunde inte låta bli att öppna fönstret bara för att höra regnet. Mår så gott då när jag vet att alla djur och människor mår bra i min närhet. Filten drog jag upp till näsan och blev så där mysvarm. Dotra hölls på sitt rum och gubben grejade på datorn. Allt bara var! Älskar hösten dessa stunder.

Sitter och skriver på en företagsidé. är osäker men vill prova. Gubben vill att jag är rädd om mig så att jag orkar. Hela idén bygger dock på sånt som ger mig energi. Tror kanske inte inkomsterna blir så stora men som vanligt är det inte det viktigaste i min värld....

Håll inte för hårt i pengarna, ingen vill dö ensam, rik och oomtyckt  

KRAM

Ja den finns där... Hur kommer den se ut? ! Vi skulle vara mer noga med vilka som får vara oss nära oavsett blodsband, vänner. Vi har bara ett! Vissa saker tar längre tid att inse fast är man realist inser man att vissa saker ALDRIG kommer förändras. Det var då, lämnat till historien gå framåt... Hitta din lycka! Min barndom hade goda stunder men också rent sjuka...

Helgen som gått har varit bra. Dotra och Tanja vann ju i lördags! Vilken tjej. På söndagen var jag hos pappa. Fick hjälp av en bestämd äldre sköterska så att pappa kommer på utflykt nästan varje söndag. Nej det kostar inget för jag betalar.

Längtar efter mamma! Speciellt när jag är nere, ringa vet att hon fanns där men kanske skriver hon så här till mig. Strunta i att det står tass

Helt klart en bra dag. Imorse gick i upp, lastade Tanja och for iväg. Det var tävlingsdags. Första klassen var en LC och dotra rev ett. Det som var enormt och härligt var att hon klappade om sin ponny och talade om att det var hennes fel eftersom hon släppt iväg. Glad tjej och ponny lade inför nästa klass. Det var debut i LC + 5 cm. Mamma dvs jag predikade att det nu var en svårare klass och att huvudsaken var att hon kände på det. Dotra red så fint. Mjukt och i en jämn galopp. Hon nollade som grädde på moset. Det blev omhoppningen mellan henne och en annan tjej som var bra mycket äldre och erfaren. Medan den andra tjejen red var dotra cool lugn. Tjejen rev ett och jag var snabb att tala om att dotra skulle ta låååånga vägar och rida försiktigt. Hon red snabbt, korta vägar men snyggt. Från nu får jag vara tyst för de kan det här hon och Tanja...

Det bästa med Tanja är att hon är så enkel, ja inte att rida utan jag som blev själv till andra klassen med ponny och barn kan lasta i själv. Tanja släpper jag utanför på lämmen och hon knatar in. Då kan jag stänga i lugn och ro. Ut ur trailern är det samma sak. Jag tränsar och lossar henne sen öppnar jag baklämmen och Tanja går snällt ur efter att jag rykt henne i svansen. Så ska det vara. Väl hemma var det en glad tjej som verkligen är värd att kramas. Bra inställning till ponnyn, snabba, mjuka ritter. Jag skäms inte att vara ponnymorsa till det ekipaget.

Hemma fixades alla hästar efter det somnade jag på soffan 1 1/2 timme. Undra vem som är mest nervös när dotra rider.

Nu ska färgen i håret verka innan jag ska handla lite lördagsmys. Gubben slutar 21-22 eller nått så det var bra att sova en stund så jag hinner träffa honom.

En bra dag helt enkelt...

Efter en låååång dag sitter vi hela familjen i soffan. Johan är hemma och man är mätt och nöjd. Ett vinglas blir det. Man mår bara så bra! Hundarna ligger alla tre på golvet och snusar. Blir liksom inte bättre.

Idag träffade jag Pär Högqvist och fick en go kram. De har vår uppfödning Birk som de visat fram på kvalité med toppresultat. 8-9 i hoppning tror jag det blev.

Trailern är packad och imorgon åker hela familjen till ponnyklubben Kristinehamns tävlingar. Dotra ska prova på LC + 5 det ska bli kul. Mindre kul att gubben måste lämna oss där för jobb men en stund kommer han vara med.

Jag har suttit i sadeln hela kvällen. Först en uteritt på Tanja. Gud vilken härlig ponny! Så skönt att veta att dotra har henne. Jag fick rida då dotra hade huvudvärk så tårarna kom. Putsa och packa kom hon ut och hjälpte till med när huvudvärkstabletten hjälpt. Tufft att vara tonåring. Bra att ha en mamma som kan rida.

Efter det hoppade jag upp på Hope. Herren Gud så stel. 9 månaders vila och fölning har gjort sitt. Pims fick vara med i ridhuset där Millis hoppade med Wilma. Mamma Hope reds och bommar överallt. Kanonbra miljöträning. Efter ett tag fick vi släppa Pims och Hope och gisses vad den lilla hade spring i benen. Hon fick prova att gå över bommar med Ylva. Det var kuuullll!

Nu ska jag fortsätta njuta av stunden i soffan innan nattinatti infinner sig för tidig uppgång imorgon. Eftersom dotra inte hoppar första klassen kommer det inte bli okristligt tidigt i varje fall så lite senare mys kan det få bli.

Kram!