Jag har svårt att vänta men satan vad jag får vänta på det. Jag vill vill vill nu berätta. Varför vänta?

Hoppas alla som behandlat pappa så här illa försvinner ur hans liv. Kan inte förstå att man kan åka till honom och hälsa på när man förstört hans sista tid i livet. Hade pappa varit frisk hade han sagt tack och hej. När han och jag pratar om dessa människor gör han fruktansvärda miner. Han är i sånt underläge så de bara klampar på. Tvi!

Imorgon ska det sista göras i detta sen får vi se men jag blir allt mer säker och jag vet hur jag ska berätta min story utan att behöva göra det i rättegång. Saker kommer dras till det yttersta om det så är det sista jag gör. Det handlar inte om hämnd det handlar om upprättelse. Sverige är en demokrati med säkra grundlagar. Runt mig har jag bl.a Sveriges genom tiderna bästa utredare, advokater av klass och en styrka inuti mig som bara växer. INGEN skadar mig eller någon jag älskar! Jag kommer få upprättelse jag är helt säker. Pappa ska få upprättelse och hoppas då de som våldgästar honom håller sig borta så han slipper spela med... Skulle vara så skönt.

Jag kommer att tala men inte hålla i pennan...

Må gott jag är starkare...

Ja det är så... Idag har pappa varit här. Vi har skrattat mycket och han fick en fin wiskey i födelsedagspresent av oss. Han fyller imorgon så det blir att sjunga i telefonen med..

Vad jag hunnit idag är väl det vanliga. Hästar, hem och familj. Skrapat rutor från färg på vitrinskåpet och insett att nya gångjärn måste införskaffas. Sånt gör mig otålig. Jag vill bli klar direkt! Johan fick montera upp skåpet och min egendesignade krokhylla. Jag hittade massor av handsmidda, rostiga spik som jag fått hjälp att borra ner i en ohyvlad kraftig bräda.. där ska det som jag tänkt hänga gammeldags muggar. men attan vad jag bedrog mig. Gubben hann före så nu hänger där en AIK mugg och en mugg med polislogga  Han får ha dom där har jag bestämt för bord och skåp och fönster är vita och romantiska... Han bor ju även han i huset. Plötsligt är det mysigt att vara i köket. Dotra satt där mitt i pysselröran och räknade matte. Jag och pappa satt i köket med levande ljus. så skönt!

Annars har jag fixat e boxspärrare till Medinas box. Hon har varit ute några nätter. Vi har trott på slarv, på att en enklare spärr skulle hjälpa osv. Nä i natt var hon ute igen. Jag fodrar alltid lördagkväll så jag vet att den var stängd och spärrbandet var på men lik förbannat är hon ute. Ingenannan häst har kommit ur boxen där tidigare. Nu har jag som sagt tagit till rejäla doningar så det var väl själva f-n.

Blåsvädret idag är inget bra väder för en reumatismrygg. Gud vad jag kurar ihop mig och nu känns som en kniv sitter mellan skulderbladen. Jag fixar de flesta väder men inte blåst! Den går genom märg och ben.

Just nu är jag ensam i Enebäck. Dotra är hos bästaste fam Högqvist och bakar julgodis. Tjejerna har lite mer ledigt från hästarna så jag såg Malin här och fixade i morse. Visst är det skönare på vår, sommar och höst. Man umgås mer. Vårt kaffekonto stiger i taket vilket är det bästa kontot. Nu i mörker vill alla hem och bara sova känns det som.

Veckan som kommer kommer åter bjuda på lååånga dagar på jobbet och julkstressen gör sig påmind. Två julklappar har jag fått ihop  . Jag vet vad pappa ska få och har ett hum om vad mer till dotra. Gubben, alltid lika svårt. Förra året fick han en jättefin fjällräven jacka. I år? Jag måste tänka till...

Frågan jag får av många är. Hur har ni orkat hålla ihop under den här tiden med din systers idé om att anmäla? OM man älskar någon så kan jag säga att efter detta vet vi verkligen var vi har varandra. Jag älskar min man mer nu än jag någonsin gjort. Att sen han vill dela livet med mig och min ... det är svårare att förstå. Han ska dessutom tatuera in ett C på kroppen så jag förstår att han menar allvar. Vi fick den energi vi behövde då vi var i Allicante bara han och jag. Vi beghöver nog varandra mer än vad vi och ni förstår.

Nä nu ska här fixas med bokförning, detta aber. Ordning och reda ska det vara:)

Vi ses

Bjuder på en bild som har några år på nacken. Jesse och Dotra, det var tider att minnas