Sedan i fredags har jag julstökat och hållt känslor i schack. Det brast igår när pappa var besviken på mig men jag kunde inte göra något. Svårt att förstå allt han säger men det mesta förstår jag. Hoppas han förstod vad jag menade och sa. Så här var det: Det låg lappar från min morbror och ickesyster på pappas köksbord. De skulle besöka pappa efter 17 igår. Pappa är alltid hos oss på söndagarna vilket jag meddelat. Han kommer på eftermiddagen och åker hem vid 17 . Vi gör saker, på vår och sommar njuter han lantluft och hästliv. Plötsligt har någon ringt och sagt att pappa inte fick komma till oss han skulle få besök tidigare... Här stod jag och försökte förklara för pappa. Glögg och mys hade fixats och det blev inget av det. Jag hade lovat han saker då vi pratat tidigare i veckan i telefon, saker jag var tvungen att svika. Dessutom skulle pappa få önska en kär vän god jul. Hur klarar man sånt här? Jo man har ett barn man älskar, en man som finns också alla underbara människor med kramar och ord. Har inte fattat hur folk bryr sig om mig. Jag vill inte egentligen vara den alla bryr sig om då jag mår bäst av att ta hand om andra. Tack till affärsbiträdet som släppte allt gav mig en stor kram och sa god jul och ta hand om er.

Jul är tufft, en familjehögtid. Människor träffas och är tillsammans. Någon blir för onykter, någon slåss, någon är besviken över sina klappar... Nä säger ni, jo säger jag. I min förra familj fanns någon som utan samvete önskade sig klappar detaljerat och när de inte fanns i paketen blev det riktigt jobbigt. Skrik, gap på små barn har jag också genomlevt. Min gamla jul var ok på förmiddagen då pappa och jag var i stallet tidigt. När vi käkade osv sen... Girighet! Jag har ingen familj från min barndom men jag har MIN familj. Pappa firar jul med oss för då är ju alla andra de som tar han ifrån mig upptagna med annat. Det är bara jag som tar hand om pappa på julen, han är inte ensam tack vare mig. Det är gott, så fira lite dagarna innan ni för på julafton är ni så upptagna så... Det är pappa så medveten om. I Enebäck har vi den bästa av fridfulla jular!

Tänk det här med djur. Myra har inte lämnat mig sedan jag grät igår. Hon har karma! Underbara hund. Hon kör in sitt breda, hårda boxerhuvud intill min hals och jag liksom känner hur hon alstrar energi och kärlek. Hon vägrade lämna mig i sängen imorse utan låg kvar tills jag gick upp. Då hade hon huvudet i knät på mig medan jag satt på toa. Just nu sitter hon bredvid mig i köket nära nära. Vi människor borde lära av djuren.

Hur som jag sov max någon timme i sträck inatt. Jag drömde så konstiga saker om mamma, vaknade och var drypsvett. Upp och sen i säng igen. Slumrade sen samma sak. Men det ledde till något bra. Jag har bestämt mig. Jag kan inte konfrontera, jag kan inte fly men jag kan släppa. Jag kommer från nu skratta, må gott med de jag älskar, fokusera på att hjälpa. Flera ungdomar, barn har mitt privata mobilnummer så de kan ringa om julen blir allt annat än julefrid,jag vill vara en trygg vuxen med egna helvetes upplevelser.
Är inte det vad jul handlar om? Oron lägger jag åt sidan ett tag...

Må gott alla och hoppas ni får en riktigt God Jul för det ska jag ha!