Ja jag är förbannad. Och jag tycker verkligen synd om främst Sanna och hennes familj men även Karro. Jag hade inte tänkt skriva om det då det lätt kan bli att folk tror jag kastar skit på DS hovslageri men eftersom denne inte vill bemöta Karro på ett vettigt sätt så skiter jag i det för nu är jag arg!

Medina och Chipolina har skotts av den här hovslagaren under en tid. Han har snackat en hel del skit om oss i Enebäck, vilket hör hit av den anledningen att det var det som gjorde att han slutade sko de här två hästarna. Jag har inte bemött skitsnacket då mannen verkar vara något svårtalad. Vi vill heller inte ha han här då en otrevlig stämning spreds när han var det. Hur som... R som är en mycket duktig hovslagaren kom hit och reagerade över hur små fötter dessa två hästar hade. Det har stått en annan ponny i vårt stall med minifötter tidigare så jag har sett fler med dessa små tossar. Jag blandar mig aldrig i ägarnas val av foderstat, hovslagare, utrustning, tränare osv. Det är inte min sak men åter till saken.

Chipolina var så trångskodd att skänkarna på skon slutade en bra bit in under hoven... Inte ens efter verkning räckte de till, va? Hon blev nyskodd och har klarat sig bra. Medina däremot har fått en rejäl skada. Små hovar, fel vinklar blev en resa till gipsning! Hon står nu gipsad då de trånga skorna gjort att sulan tryckts ner mot marken och hovbenet har böjts uppåt. Tack och lov att det inte trycktes ut! Hon ska nu stå på box innan ett nytt besök. Hoppas detta blir anmält till hovslagare förbundet, jag kommer inte göra det för jag är inte inblandad bara upprörd.

Karro hade gett hovslagaren möjlighet att förklara sig för alla kan göra fel, även en utbildad. Hon fick svar som håll käften... Mer skriver jag inte. Har inte hela historien däremot regerar jag på att hans kompetens bevisades med att han skott hästar för flera miljoner. Ursäkta! För Sanna är Medina just värd flera miljoner och ska hanteras därefter! Eller skos hästar för lägre summor sämre? Eller? Vad är din häst värd i hans ögon? Hur mår din hästs hovar och hovben?

Ingen är gladare än jag att han håller sig ifrån hästarna på gården! Inte en sko ska sättas på här av han. Nu är jag arg!!!

Dessutom ska försäkring finnas för detta hos hovslagaren... Detta blir dyrt för Sanna och hennes familj. Resor, behandlingar, häst som inte kan ridas kostar också. Fy!!

Nä må nu Medina bli frisk fort så Sanna kan vara med och rida. Jag behåller den hovslagaren jag har och är trygg med. Han har aldrig skrutit om några miljonhästar men han kan sin sak det vet jag via Strömsholm.
Så här vill jag inte behöva göra så här med någon av mina hästar, blod och gips är inte min grej!

Ja nu efter två dagar känns det som man inte har varit ledig. Tidig morgon i stallet och hundar... Sen jobb... Inte van att sitta stilla. Information fram till lunch och efter det massa datajobb. Beslut att skriva, kolla upp inför start.

När jag kom hem hade gubben tagit tag i att lägga golvet i övre hallen färdigt. Ett pilljobb då inte en vinkel i detta 1800 tals hus är rak. Jag blev jätteglad men sen får man hålla sig undan för det går undan när han gör saker och blir det inte som han vill blir det hett. Har just blidkat honom med en mugg kaffe.

Myra ligger på mina fötter för säger husse arga ord vill hon inte vara ensam. Tönthund! Fiffilura har idag ätit hörlurar till Dotras telefon. De gick tydligen att fixa.

Snart blir det stallet och vet ni det var riktigt kul att börja mocka igen. Tanja har fått ett nytt coolertäcke. Hur kommer det sig att hennes garderob fylls hela tiden? Igår red dotra dressyr. På söndag har vi bokat Lindha.

Har funderat lite på hur det går för Dukkie. Elin skriver säkert snart på FB snart. Kan sakna den där ponnyn ibland. Har bestämt mig för att behålla Ylva-Li ett tag till. Vad ska jag annars göra? Rida Jesse? Nä nått måste jag ha och göra.

Idag har jag dessutom berättat om vår tragedi för en grupp människor och vet ni, inte en enda blev betänksam. Bara underbara ord, skön kram och händer på axlarna. Önskar pappa också fick det för det är han som lider mest!

Nä igen puss och kram stallet väntar...

Alla ben är mina säger Fiffilura

Igår kväll var jag i stallet. Hur gött som helst. Dotra red och jag pysslade massor. Hope och Pims rullade runt i sin nyspånade box. Problemet för Hope var att hon pga sin rundhet, läs fetma, inte kunde rulla hela varvet runt utan fastnade mot boxväggen. Hon kom lös själv innan jag hann in för att dra loss henne. Hon blev borstad och manen blev kapad.

Imorse när jag kom ut tidigt var det så tyst i stallet att jag trodde nått hänt men antagligen sov alla i godan ro. Alla hade spån långt upp i öronen så alla hade sovit gott tror jag. Trots att jag var supertrött så var det otroligt skönt att komma ut tidigt och mata hästarna. De går fortfarande i den stora sommarhagen och vi hoppas vädergudarna är snälla och låter dom gå där hela augusti. Det tar lite längre tid vid utsläpp men de har det så gott i den hagen.

Idag blev det första arbetsdagen. Jag älskar mitt jobb, har massa härliga kollegor och en mycket bra chef. Vi fick åka ut i det blå med guidning i Nora i Maria Langs fotspår. Efter det fick vi åka till Pershyttan och besöka en gruva från 1100- talet. Den var i drift till 1900 någongång. Jag kan lugnt säga att jag inte tänker klaga på mina arbetsvillkor iallafall. Att folk klarade sig, nere i en becksvart gruva. Det var intressant och en del av vår svenska historia. Bergsmännen var helt klart ett tufft släkte.

Myra var hos Ylva under tiden vi var i Turkiet. När hon kom hem ignorerade hon mig, dissad liksom. Ända tills i morse när det var kallt i sovrummet vid 5 tiden. Då buffade och puttade hon tills hon fick komma under täcket och dela min kudde. Blev inte mycket sömn efter det eftersom att Mysmyra ville ha pusskalas. Ibland undrar jag hur dom tänker.

Idag ska jag ringa traktorgubben om gödslstacken och städa bort det sista gamla silaget. På fredag ska jag ta upp något jag fick lägga ner för ett tag sen då tiden inte räckte till nämligen hjälpa några som vill få lite hoppträning. Kommer inte låta det bli så stort som sist då jag stod till 23 i ridhuset på fredagarna. Dotra ska inte vara med för hursom är det alltid svårt att ta kritik av mamma. Hon fortsätter träna för Niklas Jonsson. Jag hjälper henne massor ändå och Niklas brukar ge tips på vad hon ska träna på. Blir lättare för mig sen att påminna. Vi har slarvat med dressyrträningarna i våras så nu ska det bli att Lindha kommer igen.

Det är höst mina vänner and I like it...

Tills vi ses kram

En bra länk som vi kan ha nytta av är http://www.hovvardsforbundet.org

Ha det igen

Jo jag har vilat hela veckan. Det går inte att göra annat när termometern i Turkiet visar 44 grader i snitt. Som Ylva messade måste man alltså koka dig för att du ska ta det lugnt?. Sitter just nu med två tröjor, långbyxor och fryser i 15 grader och regn. Vi kom till Landvetter vid 01.40 i natt och jag är stum av beundran över gubbens förmåga att hålla sig vaken. Han körde hela vägen hem utan att vara trött. Vid 06.30 kom vi i säng. Jag hade som mål att gå upp 10 då det är jobbardag imorgon men snosade till 11.30 Super trött än! Jag somnade innan planet lyft och sov i bilen hem men ändå blir man så satans groggig. Nu vid 14 hör jag dotra smyga upp. Katten skorpan gav oss en riktig utskällning i morse sen har han bara myst.

Veckan var varm aldrig under 40 grader. Svettig konstant och ligga ner i pool eller hav var det enda som man kunde. Tre böcker har jag läst. Först en deckare som var sisådär där. Sen en sann berättelse om en judisk kvinna i Litauen under andra världskriget. Boken var skriven som en biografi och var fruktansvärt otäck. "Detta barn ska få leva" hette den. Rekommenderas varmt. Andra boken hette "Varför mördar man sin dotter" den handlade om hedermorden på Pela, Fadime och Sara. Författarna var två killar som jobbade med projekt på Fryshuset i Stockholm för att förändra unga killars syn på sin mamma, syster. De hade intervjuat mördarna till flickorna för att försöka förklara INTE acceptera morden. Även den boken rekommenderas starkt. Den gav mig en förståelse in i andra kulturer.

Idag ska jag släppa sovmössan snart och fixa i stallet. Hästarna ska ställas in på natt från idag. Till veckan ska höst/vinterhagarna fixas. Gödslstacken ska bort... Nu är det vardag igen.

Utan våra underbara vänner och nästan familjemedlem Ylva och familjen Högqvist skulle jag och min familj få svårare ett åka. Tack till Sanna med som tagit hand om Tanja. Hört rykten om höjdhoppning, hehe Sanna nu blir det snart tävla av.
Tusen och tusen tack!

Nu nalkas hösten och med den massa prövningar. Det ska bli skönt och jag ser fram mot att få tala ut och berätta sanningen utan att någon skriker och hotar eller ifrågasätter. Underbart ska det bli, snart är min familj fri och har vi det så här bra nu hur ska det inte bli då? Johan och jag har kommit varandra så oerhört nära så nära har jag aldrig varit en människa, inte ens min far, då förstår ni. Vårt förhållande är nu på ett mycket djupare plan. Jag vet och han vet att tills döden skiljer oss åt är skrivet i sten. Finns ingenannan som någonsin kommer få så stor plats i mitt hjärta. Älskar dig Johan!

Många säger vi fattar inte, många vill berätta tråkiga erfarenheter om en person och vad de tycker. Jag lyssnar men friheten ska bli det bästa, finns det någon som har berättelser är det jag. Dessa kommer jag i november begrava långt ner i den djupaste delen av min själ och gå vidare. För min fars skull kommer jag inte berätta vidare han har lidit nog. Som ni ser ser jag en underbar framtid och utvilad som jag är kommer allt bli bra.

Vi ses!
Glöm aldrig att jag finns här och om ni behöver mig!

Ja som ni märker blir det inte många hästinlägg just nu för jag VILAR till på söndag sen är jag banan igen.

När man vilar får man djupa tankar... Kanske därför Buddha bara satt när han blev upplyst?

Jo jag blir så satans trött på folk som klagar på sina liv. Vi har ett liv som vi själva bestämmer över. Om jag inte är nöjd med mitt jobb, boende, min familj, min inkomst, mitt liv... Gör något åt det! Fundera på vad det är som inte är bra. Är jobbet skit fundera på vad du vill göra istället. Man måste ju tjäna pengar för att leva får man ofta som svar. Vilket LIV? Ett där man går och våndas varje dag man ska till arbetet? I Sverige har vi massor av möjligheter att studera och nå våra drömmar. Visst studentlivet är inte glamoröst och studielånet avskräcker massor av folk. Det lånet har jag gärna tagit! Det är en investering i mitt liv som pågår varje dag inte bara fredag eftermiddag till söndag natt. Det pågår varenda minut. Jag har pluggat på halvfart när dotra var liten och lönen blev liten pga det men det gick. Frågan är bara hur mycket vilja man har. Det kostar i både pengar och tid men livet pågår hela tiden!

En annan sak är när folk gnäller på sin familj. Okej vi har inte valt dom själv, det kan man göra med vänner. Om en vän sårar hårt så bryts kontakten. Det får man inte göra med en familjemedlem eller? Jo bara för att man har samma blod behöver man inte ha några band. Alla människor som bara tar och inget ger människor som i egoism gör sina handlingar, inte bemödar sig att förstå andra får man välja bort oavsett vilka de är. Vad är det som gör att en familjemedlem ex. morbror, mamma, son, syster får behandla dig illa på ett sätt ingenannan får? Nä livet är här och nu! Välj bort, välj in!

Visst är pengar viktigt men riktigt allt är de inte. Det finns saker man kan göra som är helt underbara utan en enda kostnad. Skogen, sjöarna och alla naturupplevelser. Jag kan tänka mig att någon betalade mina räkningar, lämnade av en månadsranson med mat och sen var det klart. Vad ska i ha alla grejer till? Gör dom oss lyckligare? Nu är det inte så att jag inte handlar prylar men ibland undrar jag om jag behöver allt jag köper. Nä lycka ligger i någotannat och framförallt att se någonannan bli glad. Den djupa tanke tar vi en annan dag.. Nu ska jag sova middag.

Puss

Ett positivt uttryck. Jag presterar bäst undrar stress. Jag mår otroligt bra vid stress. Ju mer stress jag upplever ju mer strukturerad blir jag. Jag får målbilder och tidsbilder i huvudet. Aldrig att jag går över lik eller skadar någonannan människa men ju mer stress ju större resultat. Kanske har det med hela mig att göra. I skolan presterade jag med mycket bra betyg. Mål och tid... Har aldrig missat en tenta i hela livet. Planering struktur gör att man håller tidsplanerat. Jag kan bli oerhört irriterad på när människor ger upp för enkelt. Livet är inte enkelt och vill man uppnå något måste man kämpa. Inget, inget i lever är gratis, det finns inte.

Jag kan också kämpa för andra människor och så frön. Ylva vet att jag är expert på det. Sen kan det ta lång tid innan fröet gror men när det gör det brukar en fin blomma komma av det. För treår sen sådde jag tanken om annat boende för Ylva. Hon sa nej nej nej. Hon bodde i en etta i ett hus Gud glömde men poliserna mindes. Idag tre år senare bor hon i det sötaste pepparkákshuset i stan. När jag sår får jag skörda i form av energi av andras glädje. Jag jobbar med det jag gör i tron om att alla människor och jag menar alla har ett gott inom sig. Kan jag som faktiskt har det bra på något sätt hjälpa till på vägen gör jag det. Den glädjen i att se andra lyckas och växa kan aldrig bytas ut. Den är enorm.

Mina hästar ger mig styrka. I hela mitt liv har jag mått så himla bra av att vara med djur. Deras osjälviska kärlek. Hur fel saker än blivit så älskar de dig. De dömer inte om du är sur en dag då blir de nästan mer hängivna. Utan mina hundar och hästar skulle jag aldrig orka ge de människor som behöver stöd det. Idag lovordar jag djuren ni älskas av mig.

Ses

Gör så gott jag kan och försöker stanna i tanken här och nu men jag har så mycket att leva för och så mycket jag vill göra.

Satt och tänkte tillbaka på alla träningar och tävlingar man gjort. Hur pappa alltid skjutsat och betalat för att jag skulle få ha det som jag älskar i mitt liv. Som fattig student fanns liksom inga utrymmen för träning och tävling. Varannan vecka red jag för Lennart Lindelöv där mellan for jag iväg till Markebäck eller Strömsholm. Skjuts och pengar fick jag annars hade det aldrig gått. Antagligen är det just därför jag gör detsamma för min dotter. Tänk hur man präglas av sina föräldrar. Pappa och jag har alltid varit tajta och värsta stunden i mitt liv var när pappa fick stroke. Jag kom in på IVA och pappa var nästintill livlös. Så fruktansvärt och fortfarande vaknar jag av att jag drömt om just de bilderna. Stora, trygga, starka pappa som man alltid ringde eller åkte till när livet var skit. Mamma var mig också nära men eftersom att hon hade jobbigt med sin sjukdom ville man inte belasta henne mer. Idag har pappa och jag också ett mycket nära förhållande fast det är mer jag som måste var stor, stark och trygg....

Hur går det med vilan? Första dagen var ren mara. Stopp i tankarna, lugn lugn... Jag har svårt att vila men det ska gå. Och idag har jag inte gjort ett skit. Bara varit...

Tills vi ses ha det gott och tänk på de människor du vill ha dig närmast... Låt inte objudna komma för nära, kan vara så att de vill det för sin egen skull så tänk på dig själv. Vilka vill du ha i den innersta ring och ringen utanför den och utanför den... Välj med omsorg. Vissa platsar inte ens i den yttersta av ringar.

Kan tipsa om en ny blogg som gjorde mig otroligt glad. Två underbara tjejer som står hos oss har startat teameneback.com läs och le det är underbara Jerker med otroligt engagemang i sina hästar. Kram

Ja vad är det? Jag är inte rädd för någotannat än ormar och åska. Inte ens döden skrämmer mig som dessa saker.

Idag blev jag utsatt för båda. Vi var till betet med nytt batteri och över gubbens sko ringlade något iväg. Gah! Jag puttade han framför mig hela vägen. Det kallar jag kärlek men hellre att de anfaller honom för han är starkare. När jag bodde i Indien var det ormar överallt och nu pratar vi inte små snokar. En promenad på 50 meter innebar möte med åtminstone tre fyra ormar. De fanns i kassakistorna i affärerna, vilda och som någons husdjur- ormtjusare. Jag blev lugnare där men har ramlat tillbaka.

Långt innan åskan når oss blir jag rastlös eller inte rastlös mer orolig. Elefanter har samma känsla har jag läst. Jag vandrar får ingen ro. För några år sedan gömde jag mig i en garderob eller kläkammare. Jo jag står för det för vid första blixten blir jag galen. Hatar det! Idag klarar jag att vara i ett rum om jag får dra ner för fönstren. Det går framåt... Gubben tycker jag är töntig. 41 år och livrädd. Mamma var livrädd för åska och jag fick sitta många timmar med henne i kläkammaren i Strömtorp. När jag var riktigt liten var det mysigt med sagoläsning i timmar, mamma för sig själv och ibland fika som pappa kom med. Mormor bodde i granbergsdal där åskan allt som oftast slog ner. Hon sopade ut eldklot ur köket med en kvast. Det riktigt skakade i det lilla huset.

Dotra är vare sig rädd för åska eller ormar. För henne är det spindlar...

Hästarna står inne och när regnet slutar ska jag släppa ut dom allihop.

Vill ni äta världens godaste rabarberpaj ska ni besöka Ylvas lilla pepparkakshus här på en gata i stan. Den är världsklass!

Inatt 00.00 börjar viloveckan och eftersom 100% av er tror att jag inte klarar det ska jag bevisa motsatsen. Lite träning ska det dock bli - lite!

Kram