Satt och funderade hur jag är att leva tillsammans med. Ganska intressanta tankar.

Hade krav från början stall hemma annars inga barn. Jag fick stall hemma men jag tror idag att Johan ser fördelarna med att bo så här. Det är nog inte tråkigt att bo med mig. Är jag ledig flyttas möbler eller röjs det. Ett måste är att man tål förändringar. Alla rum ändrar form och möblering minst en gång i kvartalet.

Mer psykiskt är att jag är stark. Outstanding psykiskt stark. Klarar mig själv, fixar och ordnar. Vet inget annat. Min uppväxt var fulla av hinder eller ge upp. Har aldrig gett upp. Ville jag ses eller få något som jag ville var det kamp som gällde. Mina betyg från gymnasiet var en kamp att visa att jag dög. Att jag var duktig och kunde. Enbart två fyror resten femmor. Typ alla MVG utom två VG. Många killar klarar inte av starka tjejer. Johan är bra för mig för han är starkare men på ett annat sätt. Mamma sa alltid om Johan att jag äntligen träffat någon som gav mig motstånd.

Sviker du försöker jag se anledningen till det. Passar inte din orsak så går jag. Kan du förklara finns jag kvar. Har aldrig tvivlat min man men på min familj...

Jag har också en stark tro att om jag som är lyckligt lottad, kan hjälpa en enda annan människa så är det det jag ska. Ylva, vänner, alla barn/ungdomar jag träffat. Jag jobbar med det jag gör för jag ser många barn med många olika kamper. Ylva kämpar varje dag, en riktig hjälte i mina ögon. Jag har också styrkan att lyfta henne, hoppas jag hon tycker, när livet för henne sviktar. Jag mår bra att vara andras klippa för jag vet att jag kan det. Detta får min man och dotter stå ut med. Jag vill att min dotter ser att mamma bryr sig om andra och att hon också gör det i framtiden. De tjejer som kommit till stallet, ganska nerryckta av alla krav och förväntningar, Linda är en sån tjej som nu växt och står på stadiga ben. Hon placerar sig, tror på sig själv så som jag alltid gjort, trott på henne. Vårt Enebäck ger människor med inte så bra ekonomiska, sociala eller materiella möjligheter chansen. Helst skulle jag ha alla mina inackorderingar gratis här men där sätter min ekonomi stopp. Jag räknar varje budget år på billigaste möjliga...

Alla djur som finns i mitt hjärta får min familj dela mig med. Djur har alltid varit viktiga. Deras ovillkorliga kärlek. Man behöver aldrig bevisa något för ett djur. Jag är nog själv ett djur i mina tankar, har en ovillkorlig tro på alla människor tills de bevisar motsatsen. Tussi vår bondkatt var en mycket viktig gråtkamrat när jag var yngre. Hon fanns alltid när livet var skit. Hon finns fortfarande på kort i Enebäck. Må du ha ett bra liv med min mamma där uppe.

Sviker du, eller gör mig illa må Gud vara med dig. För mig blir du intet. Jag älskar livet och för att orka vara stark för de som behöver lämnar jag dig. Har lärt mig undvika energiätande människor.

Ska man sammanfatta mig är det kärlek, kamp, tro och stöd.

If you need me, show me you and I can help you, I'll be there by your side.

Kram

Så idag blev det röj i köket. Två diskmaskiner har det blivit. Våra fem bestick lådor är röjda och urskurade. Kasta, torka finfint! Inser att jag har saker till ett helt bageri, jag som aldrig bakar. Skurade ur ugnen med... Jäklar vad äcklig. Ska ta skåp för skåp nu under veckan.

Jag har efter det bakat trolldegshjärtan, något som jag minns från mormor i Granbergsdal. Hon gjorde stora röda trolldegsdegar som jag fick baka figurer av. Ormar tyckte jag var kul. Allt som går fort verkar vara min grej. Dagens skapelser blev sisådär. Mormor hade dom i ugnen, jag med men mina blev liksom stekta... Vi får se om de blir nått att ha. Blir rastlös fort

Så efter köket blev det hallen. Väggar, lister och alla tavlor är torkade. Alla sommar kläder ligger i kofferten som jag har där ute och vinterskorna framplockade. Röjde mina väskor också som låg här och var och skräpade...

Hästarna fick sitt och hundarna med. Abbe fick följa med mig och Hope på prommis. Han är så lydig han. Kul att gå där med en fin hund på ena sidan och en fin häst på den andra. Hopes man trimmades med kniv innan promenaden. Sånt tar tid! Hope njöt för på hennes rygg satt katten Lina och mjölktrampade samtidigt som manen pysslades med. Snacka om att hon hade alla skäl att bara vara.

Provade att göra en byxgalgar men den fungerade inte så jag blev mest bara sur på det...

Nu är det dags för soffan. Inte hört något från min man än. Han blir kvar i skogen i natt. Om jag fortsätter så här kommer julstädningen vara klar i november... Inte helt tokigt. Vi får se vad det blir imorgon... Kram

Ja jag har tagit ut en veckas komptid. Det känns otroligt lyxigt att vara ledig. Jag är sån att jag alltid varit trogen jobbet och gått oavsett min hälsa. Min hälsa nu är helt okej bara hösttrött. Jag fick chansen och tog ut tid. Jag kommer nog fylla tiden med saker att göra. Gubben är på älgjakt hela veckan. Hundarna är faktiskt riktigt glada att matte är hemma.

Det blir inga tävlingar mer i höst. Tanja ska få låååång vintervila sisådär 6 veckor och bara få vara. Det innebär att hon ställs av i november och sätts igång i julveckan. Hösten är en tröttsam årstid. Speciellt november så det blir bra när kvällarna är mörka. Alla saker ska putsas och kollas. Hon ska få tänderna raspade och massage så att ställa av betyder inte glömma bort. Något som många förknippar vila med.

Kaffet puttrar i bryggaren nu. Känner att jag vill röja någonstans. Kläkammaren skulle behöva få ett lyft. Jagar fortfarande byxgalgar, finns nog några där.

Vad som hänt med Myra vet jag inte. Busar med Fiffilura hela tiden. Helt galen. Dragkamp, busspring, rullarunt lekar... Hon är allt annat än gammal. Det gör mig glad men samtidigt är hon än mindre lydig. Myra var min första hund. Hon blev min bebis. Vi tävlade lite agility men lydnadsdelen blev lidande... Bortskämd blev hon och jag påstår att hon har selektiv hörsel. Hon hör vad hon vill höra, gör vad hon vill göra. Jag har väl inte lidit av det då hon alltid är min skugga. Övriga familjen är måttligt imponerade när hunden inte lyssnar. När Myra var sjuk märktes direkt i flocken att det blev oroligt. Myra är ledaren och en mycket bestämd sådan. Nu är ordningen återställd även om Abbe och Fiffilura kan tjafsa, syskon som de är.

Hope och Pims hålls igång. Igår släppte vi dom i ridhuset och står det hinder så hoppar Pims. Hon tycker det är askul. Igår lade vi fram vattenmattan och skutt så var hon över. 5 månader och hopelihoppar som bara den. Lågt och på lek! Bra grund för hästar att bli fina hopphästen. Hope har också kommit på att det är kul och hoppar jättefint nu. Ska bli kul att åka ut och pay and jumpa lite med henne i vår.

Jesse rids någongång av Filippa. En supersöt liten tjej som rider och älskar hästar. I januari flyttar en 7 årig tjej hit och då hoppas vi han får ridas oftare.

Jag tittar på hästannonser för fullt. Om Frida ska betäcka millimani blir jag häst lös typ två år till. Tänkte mig en unghäst att rida och utbilda för att sen sälja när Milli kommer hem. Frida har inte hört av sig än. Med flytt, småbarn och inskolning förstår jag att det är rörigt.

Varje söndag gör vi något med pappa. Det har blivit hur bra som helst. Han kommer ut och jag ser hur glad han blir. På nåttvis får man glädjas och inte låta de sista åren tillsammans bli en tragedi. Han är en så fin människa och jag är stolt över att man påstår att jag är lik honom.

Nä nu mot lite greja. Hundarna vill nog också ut i skogen en sväng. Jag har det lyxigt just nu även om jag inte tror att du vill byta med mig en sekund. Det gäller att välja hur man vill se på saker.

Kram