Morgon i Enebäck är den bästa tiden... Man går upp och traskar med hundarna. In med dom och de får frukost, då blir det för den tvåbenta att traska till stallet och fodra. Hummande hungriga hästar som alla vill ha mat samtidigt. När allt är fodrat lyssnar man till malandet av hö. Finns det något mer avslappnande. Några mornar har det varit riktigt kallt nu och utanför vårt hus står flera äppelträd. Rådjuren springer inte alltid iväg utan står lugnt kvar och mumsar. Det blir lite magi liksom. När stallet är klart så hämtas ved i vedhuset och inne tänder man i kaminen i köket. Det knastrar, fladdrar och värmer. Nya ljud som avkopplar. Vet inte hur du startar din morgon men här i paradiset blir det så här.

Jag har aldrig haft en så skön höst som i år, börjar faktiskt gilla mörkret och kylan. Kanske för att de är en ursäkt att vara inne efter allt utehäng. Nu är det ju så att hundar och hästar gillar ute så därför är jag ute flera timmar om dagen vilket gör att det är än skönare att krypa upp i soffan på kvällen.

Tittade precis ut nu och ser fina vita tussar dala ner, snö. Det är underbart att bo här.

Jag undrar vad som händer med allt elektriskt i huset. Igår var det klippmaskinen och idag kaffebryggaren. Den bara vill inte. Händer inget när jag trycker på knappen. Johan ska försöka byta kontakt på klipparen idag men han fick jobba över till 5 imorse så han måste få sova klart. Han skulle slutat 21 stackarn.

Igår var pappa på hockey så idag får det bli besök hos honom istället för äventyr med oss. Eftermiddagen får det bli. Pappa och jag ringer mycket till varandra just nu. Han ringer hit med. Vi hittar på något spektakel varje helg så jag vet att han har det bra. Tänk om man bodde som förr i generationer. Då skulle han vara med oss jämt. Tyvärr ser samhället annorlunda ut nu men kanske det går att tänka om.

Jag har laddat de här lediga dagarna, fått beröm för min beslutsamhet och fokusering. Jag är redo enbart en uppgift kvar den snurrar i huvudet. Det handlar om mitt liv... Vad ska jag berätta, vilka ska bli mina sista ord? Ska bli underbart att få bli fri snart och gå vidare med att vara andra nära och stöd. Få ge all min energi till dom jag älskar, ge barn som behöver mig all min tanke och stöd.

Snart ska hästarna få komma ut, dotra ska väckas. Hon är trött kraken. Jag skulle aldrig vilja vara tretton och gå på högstadiet igen... Blä! Tur hon har så mycket kompisar bara det att de också är i samma period i livet. Älskar dig!

Nu ses vi kanske inte i bloggen på ett tag för jag går in i min mentala bubbla. Tur man har tävlat ett tag för nu behöver jag hitta motivation, fokus och mitt jävlaranamma!

Kram

Churchill börja bli min favorit, han sa mycket klokt.