Alla inlägg blir glesa. Det beror på att jag närmar mig stormens öga och humöret pendlar. Pappa och min familj har gjort massor av kul de senaste helgerna så i helgen blir det mest jobb. Det jag lever på idag är uppsynen av en mycket rädd och osäker man på loppisen. Jag ställde mig säker och trygg medan han gjorde allt för att undvika mig?Fega människor är det värsta jag vet, tvi!

Annars har dagen mest handlat om konsumtion. Något jag hatar. Jag har det jag behöver och jag är nöjd. Dock fyller dotra 13 år så paket ha inhandlats. Regnet gjorde att jag inser hur lite regntäcken Tanja har så tur att dotra fyller.

Dotra har feber. Det innebär att Tanja är min, kul även om jag inte önskar dotra feber. Eventuellt åker vi på en tävling till. I november, månaden Gud glömde.

Jag har målat om alla badrumsmöbler. Vitt och fint! Nu väntar bara lite montering av han som jobbar jämt. Kul har jag haft. Vardagsrummet är precis som jag vill ha det, badrummet snart klart och sovrummet mindre justeringar så är jag nöjd. Det gör att trappen ska målas och köket fixas. Vi väntar in en del pengar så då ska köket förändras drastiskt. Jättemiss Nöjd med det...

Mailet är skickat och det handlar om Millimani. Jag äger henne nu själv och ska inte Frida betäcka vill jag att hon kommer hem. Frida kanske betäcker, då får jag vänta. Jag har Hope men ponny har jag ridit ett tag nu och om inte Milli kommer säljer jag Pims och betäcker om Hope. Tråkigt för bättre stoföl finns inte än Pims. Bra gång och som en katt när hon löshoppar. Dotra är inte jätte förtjust i Hope men hon kan fylla ett syfte i framtida satsningar. Vi får se...

Mitt liv efter oktober kommer bli awsome! I love IT!

Krama närmaste och önska dig inga nya saker... Det räcker med närhet! Karma!

Jo nu fyller dotra snart 13 år och man är mycket friare. Många mammor till små barn försöker hålla fast och rida och träna. Jag insåg att jag skulle inte kunna hålla den nivån jag ville när dotra var liten. Det var orsaken till avel och alla unghästar. Under en period i livet fick jag tänka om med ridningen. Nu är hon så självgående att jag har möjligheter att rida igen. Det gör att jag har ett stort ridsug! Torsdagarna får jag rida Tanja men jag har längtan efter något eget. Därför måste jag skicka ett tufft mail.

Min man har alltid rest och jobbat kvällar. Det är hans jobb vilket jag får acceptera men det innebär massor av kvällsmatslagningar, nattningar, plock och städ, läxläsning, hundskötsel och eget ansvar för att allt ska fungera. Så har det alltid varit, idag går det mesta av sig själv. Jag får till och med hjälp med tex diskmaskinen, tvätt och hundar. Allt är enklare. Nu är det mest en saknad att jag och gubben ses så sällan. Kanske även på gott, vi tröttnar inte varandra.

Framtiden ser jag mig mer på hästryggen, kanske inte på tävlingsnivå men dock på ridnivå, som jag längtat.

Till alla mammor, njut av tiden med små barn och tiden kommer då det är din tur. Kram