Två gånger om året är det megastor loppis här och eftersom jag fastnat i loppisträsket åkte jag och bästa Malin dit. Massor av folk och mest kläder såldes. Jag kan inte köpa kläder så där. Jag vet inte, jag ärver gärna men då vet jag vem som haft dom på sig. Skor går fetbort. Har fotfobi, finns det något äckligare? Hur som Malin och jag strosade runt och ett ljusfat- enormt inhandlades. Gamla julgransljushållare kom i min ägo och en trasmatta som var fräsch ligger nu undr köksbordet. Skulle kanske velat ha en blårandig kom jag på nu men attan vad skönt att sitta med varmt på golvet i vinter och inta frukost.

Mötte den där ingen personen. Visade Malin vem hen var... Feg, ingen ögonkontakt trots att jag bad om det och jag ställde mig så jag inte skulle missas. Fega människor är det värsta jag vet, skäms tror jag inte hen gör trots allt hens habegär ställt till med. Vet inte varför men minnet av en kvarting Explorer dyker upp i minnet. Jag ÄR inte feg....det är jag otroligt stolt över. Jag stod rakryggad medan hen flackade efter en flyktväg. Kanske därför jag är uppåt idag?

Pappa är på hockey med svärfar och Ulf. Världens bästa Ulf. Pappa gillar honom skarpt! Skönt är att jag slipper gå på hockey, tre år har jag gått för att pappa skulle få gå. Nu går pappa med sina vänner. Blir varm. Har en fundering, om man har ett socialt handikapp så som ex afasi så har man rätt till LSS assistent. Har jag fattat rätt? I så fall är det nästa sak jag ska ta tag i. Pappa har Göran som kommer på tisdagar. Han jobbar i kommunen och är gammal arbetskompis till pappa. Tyvärr är det bara en dag i veckan. Pappas livskvalité skulle höjas om det blev någon han gillar lite oftare. Bara slippa vara ensam. Imorgon blir det äventyrsresa för han med oss i Enebäck igen.

Hästarna i stallet trappas ner. Tanja vilas från imorgon och Millis med. Tjejerna får tid att få sug på ridning igen och ponnysarna får mys och vila.
Pims papper ska skickas in sen har Melwas en registrerad avkomma. Häftigt.

Sadelkammarskurning är igång. Jag kastar och röjer. Sen torkar jag väggar och dammar hyllor. Gör det i maj-juni och innan jul. Det blir bra och jag tycker att det är en förutsättning för hästglädje att alla har sina saker på sin plats. Mindre irritation och snyggt är det.

Mitt skåp i köket är klart vitt med rostapet inuti. Belysning ovanpå. Jag älskar att greja

Må alla änglar vara med er, min ängel är det... Kram

Hur jag mår. Min livssyn är att det jag inte kan påverka lägger jag ingen medveten energi på. Jag kan inte förändra vädret, jag kan inte hjälpa de som inte själva vill ha hjälp osv.
Jag hittar alltid positiva effekter av en negativ situation, jag är totalt orädd för konflikter. Jag tror på oliktänkande skapar utveckling.

Men omedvetet har jag nu i några år mått superdåligt. Det handlar om sorg. De år jag skulle ha haft med pappa är borta. De kommer inte tillbaka... Inte hur jag än försöker kommer de till mig igen. En ännu större sorg är att det är min föredetta syster och annan släkt som tagit det ifrån mig med huvudmotivet pengar. Pengar!? Om pappa dör fattig är jag lycklig för då han haft det bra... Några av de som har ha begär i detta har jag strukit direkt. Har relationer jag funderat på, älskar dessa människor men orkar jag med att hitta tillbaka? Vet inte vet inte. Det skulle innebära att jag mister dom med. Ännu en sorg. Sorg är ett vidrigt ord för det går inte att utvecklas med, det är tärande, outvecklande och tidskrävande. Bara för att allt verkar gå vår väg och bara för att det bevisas att jag och min man aldrig under några omständigheter stulit pengar av min far finns sorgen kvar. Det här är livsfrågor, som för alltid kommer finnas. Genom sorg kan också hat födas. Jag har aldrig hatat en människa, jag kan inte. Jag gör något än värre jag gör dom till intet.

Jag skrev eftersom jag just nu grejar, bygger och allt verkar som vanligt. Det finns ett medvetet och ett omedvetet. Jag tror det omedvetna är vår själ. I den fylls karma och en del personers själar är svarta, jag vet åtminstone två.

När det är så här tungt ringer jag pappa så det är vad jag ska göra nu. Kram