Hur jag mår. Min livssyn är att det jag inte kan påverka lägger jag ingen medveten energi på. Jag kan inte förändra vädret, jag kan inte hjälpa de som inte själva vill ha hjälp osv.
Jag hittar alltid positiva effekter av en negativ situation, jag är totalt orädd för konflikter. Jag tror på oliktänkande skapar utveckling.

Men omedvetet har jag nu i några år mått superdåligt. Det handlar om sorg. De år jag skulle ha haft med pappa är borta. De kommer inte tillbaka... Inte hur jag än försöker kommer de till mig igen. En ännu större sorg är att det är min föredetta syster och annan släkt som tagit det ifrån mig med huvudmotivet pengar. Pengar!? Om pappa dör fattig är jag lycklig för då han haft det bra... Några av de som har ha begär i detta har jag strukit direkt. Har relationer jag funderat på, älskar dessa människor men orkar jag med att hitta tillbaka? Vet inte vet inte. Det skulle innebära att jag mister dom med. Ännu en sorg. Sorg är ett vidrigt ord för det går inte att utvecklas med, det är tärande, outvecklande och tidskrävande. Bara för att allt verkar gå vår väg och bara för att det bevisas att jag och min man aldrig under några omständigheter stulit pengar av min far finns sorgen kvar. Det här är livsfrågor, som för alltid kommer finnas. Genom sorg kan också hat födas. Jag har aldrig hatat en människa, jag kan inte. Jag gör något än värre jag gör dom till intet.

Jag skrev eftersom jag just nu grejar, bygger och allt verkar som vanligt. Det finns ett medvetet och ett omedvetet. Jag tror det omedvetna är vår själ. I den fylls karma och en del personers själar är svarta, jag vet åtminstone två.

När det är så här tungt ringer jag pappa så det är vad jag ska göra nu. Kram