Ligger i sängen nu klockan 21.15 Att jobba i skolan innebär att jobba mycket innan jul. Jag har dessutom blivit känslomässigt rörd idag och engagerad. För varenda unge är ett mycket viktigt mantra för mig. Två möten som rör till det i hjärttrakten. Ibland undrar jag om jag inte borde stå på ett industrigolv istället. Som specialpedagog på en skola blir man rörd, berörd och jobbet hänger ofta med hem... Vår skola är en skola där jag gärna skulle låta min dotter gå. Det säger inte lite men många engagerade pedagoger som vill så mycket. Ibland måste jag i min roll stå först... Det känns ibland. Alla barn har inte drömlägen att utgå ifrån. Oroliga föräldrar, oroliga barn

Efter att ha satt in annons på Hope igår gick luften ur mig. Jag muttrade upp mig med att leta hingst till Millimani. Tog kontakt med ett stuteri med fina hingstar.

Efter en lång dag jobbet var jag i stallet. Vilken terapi det är att få borsta två fina hästar, putsa lite läder och packa ett antal hösäckar. Dessutom i sällskap av bästa Ylva.
Vi har fått ännu en seger i detta med pappa och åtal. Det ser ännu bättre ut. Skönt! Då kan jag lägga all min energi som stöd till dom som behöver mig. Ylva ska få besök i sitt hem åtminstone en dag varannan vecka. Fint ska hon få det. Dotra och Wilma ska få massa hjälp inför vårens tävlingar och pappa ska få känna på ett antal sköna år tillsammans med min familj.

Vår katt skorpan som haft så jobbigt är bak in business. Han lever lyxliv med god mjuk mat och borst med kardan. Han ligger just nu i soffan och trånar på Dotras arm. Hundarna glyser avundsjukt från golvet och det bekommer honom inte. Han vill gärna gå ut men en vecka till vill jag allt ha han inne. Tror inte han protesterar allt för mycket. Ni får en bild på honom i nuet. Kram