När mina vänner gör saker med sina mammor tex känns det i mig någonstans. En saknad, längtan och jag vill nästan rycka tag i den som klagar på sin mamma. Att ha en mamma är så stort så stort att jag inte förstod det innan mamma dog. Jag saknar min pappa med som han var som frisk. Innan allt hände. En pappa som engagerade sig i Tilda, som gillade att vara hos oss här på landet. En pappa som visste hur man skulle göra, en GPS i livet liksom. En trygghet då Johan alltid varit borta mycket...

Tänk om jag hade haft en i mina ögon normal .... En som hade varit lika som jag som uppskattat att göra saker för andra. Som hade deltagit i vårt liv utan att visa snålhet. Tänk om...

Jag har inget av det, inget. Därför blir min familj idag så mycket viktigare. Johan och Tilda står mig så nära och min pappa med. Drömmer ofta mardrömmar om att någon lämnar mig. Då vaknar jag genomsvettig. Förut kunde Johan jobba borta veckor i sträck och jag var trygg och lugn. Klarade allt... Nu saknar jag, jag saknar så oerhört. Jag får för mig att nu sitter ALLA andra familjer tillsammans och myser och jag och dotra är själva. Det är orsaken till att jag har börjat prioritera min familj än mer. Och finns chansen till att vara tillsammans så tar jag den. Förut kunde jag prioritera kvällar med jobbet, kvällar med hästträningar osv.

Jag har lärt mig att det som är kommer inte tillbaka någonsin. Livet förändras vilket är tur. Nu kanske jag blir helt fri från vissa saker men andra delar av mig är borta. Totalt utsuddade...

Jag är trött nu, jobbat till 18 på jobbet. Övriga kvällar den här veckan har varit jobb, jobb med papper och skoljobb...

Var rädd om det ni har och det handlar inte om materiella saker. De kan man både ha och mista. Det är det där andra... Det kan förändras på en minut. Det hände för mig en förmiddag vid klockan 10.10, fredag var det... Nästa förändring skedde 26 januari klockan 06.10 år 2007. Ta vara på er för det sker fort.