Ont i bihålorna men det är okej.

Jag är malligt stolt för massor idag. Det bästa var att Anja och Dan och deras underbara dotter Filippa har lånat vår Fiffilura. Vi jobbar hårt med våra hundar att de ska vara sociala, uppfostrade och lydiga. I två dagar har Fiffilura varit hos deras familj och deras beröm över hunden gjorde mig stolt. Det är ett kvitto på att en ganska tuff vaktras går att socialisera och få trevlig. Jag får ofta höra att vi måste gå kurser med hundarna men Johan min make är otroligt duktig på att få hundarna som vi vill att de ska vara. Fiffilura hade lytt varenda vink och varit vakthund men med undergivet medvetande av familjen. Jag blev så stolt. Bättre kvitto på vårt hårda jobb kan jag inte få.

Jag är stolt över Filippa som under hösten kämpat att lära sig rida. Hon klarar nu att rida lätt, hantera ponnyn efter sin vilja samt kunna ridvägar. Hon har talang den 6 åriga tjejen så fortsätter hon får nog mor och far köpa ponny. Ponny är bästa sättet att hålla ungar från dumheter på stan på helgen. En boll lägger man i garderoben när man tröttnat en ponny innebär känslor och ansvar. Så var det för mig, hade inte pappa sponsrat med häst hade jag med min uppväxt varit någon helt annan.

Jag är stolt över dotra som rider ponnyn i form, galoppskänkelvikning och kämpar med att sätta fina byten.

Jo jag har mycket att vara stolt över! Just nu är det en lugn period i väntan på datum för domstol. Jag är lugn. Hårt kommer det slå tillbaka, hårt! Känns bara bra. Pappa och jag åt semla i lördags och hans löfte gav mig styrka. Personalens kramar gav mig energi. Here We go! Jag är REDO! Och jag är stolt oerhört stolt...