Millimani är hemma och NEJ jag ska inte träna och tävla och NEJ jag är inte egoistisk. Hon är min häst och JA hon är bra. Men hon är min och nu ska det bli minimillisar. Hon mår bra, har det bra och tävlingar är ett minne blott. Dotra tävlar det gör att jag inte har tid eller lust. Rida ska jag göra men inte träna och tävla. Att rida små klasser lockar inte. Hon kommer få god omvårdnad och bli mamma.

Annars har jag det bra trots allt det sjuka. Pappa och jag har pratat så vi vet våra förutsättningar tills det är över. Han skrattade så gott, nästan hämndlystet när jag berättade. Det gav mig kraft. Han vet allt. Det är skönt han är en hjälte min pappa. Han gör mer än han behöver den mannen.

Hope är såld till Kungälv till em bra familj. Hon åker den 11/4 och det blir en tuff dag men så är det. Jag säljer för jag vet att dt finns tusen och åter tusen familjer som är lika bra som jag på att ta hand om en ponny. Behåller man en häst för att man tror att man är den enda är man sjuklig i sitt tänk. En häst ska ha allt den kan få och det kan jag inte ge Hope därför får en annan bra familj ta över...

Ha det gott till vi ses